FORSKNING. Auktoritetsbundna personer och sådana som ser sin egen grupp som socialt mer högtstående än andra är oftare benägna att acceptera tortyr. Det som förenar dem är en stark tendens att avhumanisera människor som inte liknar dem själva. Detta visar psykologisk forskning vid Lunds universitet.

– Det finns två personlighetstyper som är mer benägna än andra att acceptera tortyr och som även säger sig själva kunna utföra det. Det är auktoritetsbundna människor samt de som ser sin egen grupp som socialt högtstående, säger Magnus Lindén, institutionen för psykologi vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Typisk för personer i den första gruppen är att de är villiga att underkasta sig auktoriteter och att de kan vara aggressiva om de beordras till det. Politiskt är de traditionella och konservativa. Den andra gruppen kännetecknas av att de ser samhället som en hierarki där de själva har rätt att dominera andra.
Lundaforskarnas undersökningar av attityder till militära övergrepp i samband med det pågående kriget mot terrorismen visade att bland vanliga högskolestudenter så tycker 18 procent att det är okej att använda tortyr under vissa omständigheter och bland dessa fanns det ett samband till ovanstående egenskaper. I studien användes de militära övergreppen mot irakier i fängelset Abu-Ghraib som exempel.
I en av studierna fördjupade man sig i vad det är som gör att auktoritära och socialt dominanta människor har en ökad benägenhet för att acceptera tortyr. Faktorer som en stark identifikation med sin egen grupp, det vill säga svenskar, samt benägenheten att avhumanisera muslimer vägdes in.
– Det vi kom fram till var att båda dessa personlighetstyper ligger högt på skalan när det gäller avhumanisering av muslimer, säger Magnus Lindén.
Gränserna för vad som är tillåtet har flyttats fram och den allmänna acceptansen för tortyr har ökat.
– Man kan också se att antalet människor som uppvisar auktoritärara och socialt dominanta attityder på ledande politiska positioner i samhället har ökat.
Läs mer om studien i tidskriften Personality and Individual Differences 2016:91;98-101
TEXT
Peter Örn