AKTUELLT. Det måste bli ett slut på brandkårsutryckningar inom psykiatrin och vi ska nu arbeta långsiktigt. Det sade sjukvårdsministern Gabriel Wikström då han inledde Psykiatridagarna 2016. Men en modell med primärvårdsenheter inriktade specifikt på psykisk ohälsa vill han inte se.
– Bygger vi upp särskilda vårdcentraler med specialistkompetens inom psykiatri riskerar vi att hamna på ett sluttande plan med fler specialiteter som vill ha sina egna vårdcentraler, sade Gabriel Wikström.
Foto: Peter Örn
Den 9 och 10 mars arrangeras Psykiatridagarna 2016 i Stockholm. Gabriel Wikström, Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister, berättade som första punkt om regeringens satsningar de närmaste fem åren inom området psykisk ohälsa. Ramarna har tagits i och med Överenskommelsen psykisk hälsa 2016, som träffades mellan staten och Sveriges kommuner och landsting, SKL, i december 2015.
– När vi under förra året gick igenom vad som gjorts på området kunde vi konstatera att allt för mycket har varit kortsiktiga projekt och ofta inom den specialiserade psykiatrin. Nu ville vi göra tvärtom, det vill säga långsiktigt och på ett bredare plan från individ till organisation, sade Gabriel Wikström, och fortsatte:
– Vi gör ofta misstaget att betrakta psykisk ohälsa som ett individproblem, och det är kanske extra tydligt då det handlar om drabbade kvinnor inom offentlig sektor. Men i själva verket är ohälsan något som ofta samhället och arbetssituationen bidragit till. Dessutom måste vi minska klassklyftorna gällande psykisk ohälsa beroende av bland annat utbildningsnivån. Jag blev själv chockad över hur stora de var när jag började sätta mig in i dessa frågor, och regeringens målsättning är att få bort dessa klyftor helt inom loppet av en generation.
Gabriel Wikström tog sig själv som exempel då han berättade om sina erfarenheter av stigmat kring psykisk ohälsa. För ett tiotal år sedan var han sjukskriven för utmattningsdepression och det var en erfarenhet som han inte ville gömma undan när han som nyutnämnd minister fick frågor om egna erfarenheter från sitt nya ansvarsområde.
– Jag ville berätta om att jag tidigare drabbats av en utmattningsdepression, men upptäckte genom omgivningens kommentarer hur stigmatiserande det kunde uppfattas. Det fanns människor omkring mig som helt enkelt ifrågasatte det kloka i att berätta, om det inte skulle uppfattas negativt med tanke på mitt nya uppdrag som minister. Men psykisk sjukdom ska inte behöva uppfattas på något annat sätt en exempelvis ett benbrott, sade Gabriel Wikström.
När han själv drabbades av psykisk ohälsa var det först bröstsmärtor som fick honom att uppsöka primärvården. Och det var som en person med en fysisk åkomma han kom att bemötas, åtminstone till en början. Ingen frågade om eventuella psykiska besvär. Men trots den erfarenheten, och trots att han – liksom Överenskommelsen psykisk hälsa 2016 – lägger stor vikt vid ett hälsofrämjande och förebyggande arbete samt tidiga insatser, tror Gabriel Wikström inte på idén med vårdcentraler inriktade specifikt på psykisk ohälsa och bemannade med specialistkompetens inom psykiatri.
– Primärvården har en mycket viktig uppgift att arbeta med psykisk ohälsa och de måste få de resurser som krävs. Men det ska inte vara särskilda primärvårdsinsatser för psykisk ohälsa, annat än det vi redan föreslagit gällande barn och unga, särskilt flickor och unga kvinnor.
– Då är det bättre att i högre utsträckning flytta ut specialistkompetens till primärvården, och att sprida kunskap med hjälp av bland annat de kunskapscentra för psykisk ohälsa som vi föreslagit. Dessa centra, vars förebild är de cancercentra som redan byggts upp i landet och som bidragit till en mer jämlik cancervård, ska samla och sprida kunskap inom området psykisk ohälsa. SKL har fått ett uppdrag att se över hur sådana ska kunna etableras, sade Gabriel Wikström.
I Överenskommelsen psykisk hälsa 2016 är långsiktighet grundläggande och därför har den nya överenskommelsen förlängts till fem år. Den har fem fokusområden: Förebyggande och främjande arbete, tillgängliga tidiga insatser, enskildas delaktighet och rättigheter, utsatta grupper, samt ledning, styrning och organisation.
– När det gäller utsatta grupper finns det några som är i en särskild riskzon och där kunskapsläget är otillräckligt. Det handlar exempelvis om samer, en grupp med höga självmordstal och som vi inte ägnat en tillräckligt stor uppmärksamhet, och HBT-gruppen som är mycket utsatt när det gäller psykisk ohälsa, sade Gabriel Wikström.
– Fokusområdet ledning, styrning och organisation handlar bland annat om strukturer för att sprida kunskap, enligt samma modell som finns på cancerområdet. Arbetet på den här nivån har varit allt för fragmentariskt och samordningen har ibland varit helt bedrövlig. Men Överenskommelsen psykisk hälsa 2016 är trots allt bara ett dokument, nu är det upp till er i publiken att omsätta det i arbete.
TEXT
Peter Örn
