KONFERENSRAPPORT. -Det finns ett missnöje med den nuvarande specialistutbildningen för psykologer inom det arbets- och organisationspsykologiska fältet, och vi behöver prata om hur utbildningen bör utvecklas.
Med dessa ord inledde Karin Karlström yrkesföreningen för Arbets- och organisationspsykologis konferens kring specialistordningen i Stockholm i januari. Hon arbetar till vardags som utredare kring chef- och ledarskapsfrågor inom Saco och är även aktiv som styrelseledamot inom yrkesföreningen.
Foto: Daniel Wallsten
Ett 50-tal deltagare hade samlats för att diskutera specialistordningen. De allra flesta verkade dock överens om en sak: att specialistutbildningen för psykologer behöver förbättras om den ska uppfylla sitt syfte, inte minst inom det arbets- och organisationspsykologiska fältet.
Psykologförbundets ordförande Anders Wahlberg var en av deltagarna i konferensen. Han förklarade att Psykologförbundet arbetar på högvarv och på bred front för en sammanhållen specialistordning. Detta sker genom påverkansarbete mot politiker och arbetsgivare, men också genom internt arbete med specialistordningens utformning och själva utbildningens form.
Bjørnhild Stokvik och Per A Straumsheim från Norsk Psykologförening gästade konferensen för att prata om hur Norge arbetat med sin specialistordning. I Norge har man enligt Bjørnhild Stokvik en längre utbildning där första året är introduktion, de efterföljande tre åren specialisering varvat med praktiskt arbete och där det sista året innehåller valbara kurser. Dessutom görs en åtskillnad mellan arbets- och organisationspsykologi, där vissa områden är överlappande.
Bjørnhild Stokvik påpekade också att svenska psykologer inte längre tillåts omvandla sina specialistkompetenser till den norska motsvarigheten.
– I Norge har vi också börjat se till output snarare än input, det vill säga till en kompetensbaserad modell snarare än en meritbaserad modell, sa Per A Straumsheim.
Han medgav dock att man i Norge inte har lyckats lyfta specialistutbildningens status inom arbets- och organisationspsykologin på samma sätt som inom klinisk verksamhet.
Per A Straumsheim påpekade vidare att Sverige bör överväga att närma sig den europeiska mer omfattande standarden. Men inte heller Norges specialistordning uppfyller kraven för den europeiska standard som European Association of Work and Organizational Psychology (EAWOP) tagit fram.
Så hur borde en sammanhållen specialistutbildning för arbets- och organisationsinriktade psykologer se ut? Denna och flertalet närliggande frågeställningar avhandlades med hjälp av inspiratörer och storgruppsmetodik under dagen. Många åsikter och synpunkter vädrades, bland annat så lyftes fokus på evidensbasering och processmetodik fram.
Yrkesföreningen för arbets- och organisationspsykologer kommer nu att arbeta vidare med frågan och till exempel titta vidare på den modell Norsk psykologforening presenterade, men också på den europeiska standardmodellen.
Under konferensen medverkade även Sara Henrysson Eidvall, Siv Boalt Boëthius, Erik Thedéen, Carl Åborg och Anders Risling.
TEXT
Daniel Wallsten
psykolog
