Skolpsykologer finns sällan på plats och det saknas strategier för förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete i grundskolan. Det framgår av en granskning av Skolinspektionen.
– Vi välkomnar granskningen, den visar tydligt hur skolpsykologerna lyser med sin frånvaro på landet skolor, säger psykolog Anna Sandell, ordförande i yrkesföreningen Psykologer i förskola och skola, Psifos.
I Skolinspektionens granskning av elevhälsan i årskurs 6-9 på 25 slumpvis valda skolor i hela landet ingick att nära 3 000 elever fick svara på en enkät om sina upplevelser och erfarenheter av sin skolsituation. Den visade att tillgången på psykolog ofta var otillräcklig, att skolpsykologen sällan befann sig i skolan och att eleverna i stor utsträckning inte kände till elevhälsans uppdrag och funktion. Endast 36 procent av eleverna svarade att de kunde träffa en skolpsykolog, och bara 4 procent att det även gjort det.
– Många skolpsykologer runt om i landet har ett alldeles för stort uppdrag. Det är inte ovanligt att en skolpsykolog har ansvar för 5-6 olika skolor med över 2 000 elever i sitt upptagningsområde. Då är det inte konstigt om eleverna sällan eller aldrig har varit i kontakt med skolpsykologen, säger Anna Sandell, och fortsätter:
– Men det bör tilläggas att skolpsykologens uppdrag primärt inte är att möta elever, vi arbetar mer på en övergripande nivå ute på skolorna med handledning, konsultation och utbildning till personalen på skolorna.
Granskningen visade även att skolornas förebyggande och hälsofrämjande arbete sällan omfattades av en strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete som inbegriper uppföljning, analys, planering och genomförande. Oftast initieras och genomförs arbetet av lärare utan elevhälsans medverkar, och arbetet innefattar sällan psykologiska insatser.
Skolinspektionen skriver i sin rapport att även om det genomförs vissa förebyggande och hälsofrämjande insatser i elevhälsoarbetet, så är det otillräckligt mot bakgrund av elevernas behov inom det psykiska området. Eleverna får exempelvis sällan undervisning om hur de ska hantera psykiska påfrestningar, så som stress.
En generell slutsats efter granskningen är enligt Skolinspektionen att tillgången är otillräcklig i majoriteten av de granskade skolorna och att eleverna behöver få prata mer om, och fördjupa kunskapen inom området psykisk hälsa och ohälsa.
TEXT
Peter Örn