… doktorand vid Göteborgs universitet som tillsammans med kolleger vid BUP i Halland genomfört en studie av barn med adhd som bland annat visar att barn som får läkemedelsbehandling också får mer av psykosociala insatser än icke läkemedelsbehandlade barn. Forskargruppen fick nyligen pris för bästa poster vid BUP-Kongressen 2015 i Linköping.
Grattis. Hur känns det att vinna postertävlingen?
– Tack, det känns särskilt roligt att vara med i år bland så många postrar och det känns som ett erkännande för Region Halland utifrån den satsning som gjorts på forskning och vårdutveckling.
Hur gick er studie till?
– Vi ville se vilka insatser som är verksamma och hur kan vi utveckla klinikens verksamhet i en riktning som främjar barns välmående. Vi har följt upp alla barn som fått diagnos adhd under sitt första år i kontakt med den halländska barnpsykiatrin.
– 249 barn ingår i studien, som består av intagningsintervjuer och 1-årsuppföljningar med förälder genom en semistrukturerad intervju som används i den dagliga verksamheten – kanadensiska Brief Child and Family Phone Interview (BCFPI). BCFPI innefattar frågor om bred barnpsykiatrisk diagnostik, funktionsnivå, familjefaktorer och riskfaktorer så som föräldradepression. Svarsfrekvensen på uppföljningsintervjuerna är 80 procent. Därtill har vi granskat samtliga patientjournaler.
Vilka är det viktigaste resultaten?
– Barn som medicinerar förbättras avseende kärnsymptom, funktionsnivå och familjesituation. Det gör inte barn utan medicinering. Barn som medicinerar får fler besök på mottagningen än barn som inte medicinerar, och barn som medicinerar får även mer av psykosociala insatser så som skolanpassning och föräldrautbildning.
– Flickor kommer i kontakt med barnpsykiatrin senare än pojkar och då med svårare symptombild och lägre funktionsnivå, en skillnad som består vid 1-årsuppföljning. Överlag får samtliga barn för få psykosociala insatser och bedömningsfasen tar för lång tid.
Vad drar ni för slutsatser av era resultat?
– Diagnostiken behöver bli mer precis och bedömningen mer gedigen för att minska tiden det tar att komma i behandling. Rätt insatser i tid är centralt för barnens fungerande, barnens prognos och för att minska risken för destruktivt beteende. Fler barn och familjer behöver få skolanpassning och föräldrautbildning.
– En strukturerad uppföljning ska inte vara avhängigt medicinering utan erbjudas alla barn och familjer för att (I) detta ger ett hållande av familjen och minskar stress i familjen och (II) för att uppmärksamma de barn som inte är hjälpta av initiala insatser och som behöver ytterligare eller annan vård. Flickor behöver remitteras till barnpsykiatrin tidigare och för att möjliggöra tidigare remittering behöver kunskapen om adhd-symptom hos flickor öka i skolan och på vårdenheter där man möter barn.
Studier av detta slag erbjuder en sällsynt inblick i barnpsykiatrisk verksamhet och kan öka kunskapen om vad som är verksamt för vem, bland patienter i traditionell klinisk miljö.
– Just nu pågår en 5-årsuppföljning där vi fortsätter följa barnen och där vi inkluderar frågor om hur föräldrarna upplever vården.
I forskargruppen ingår även psykologerna Bengt Andersson och Markus Andersson, chefsöverläkare Håkan Jarbin, samt professor Tomas Tjus vid Göteborgs universitet.
TEXT
Peter Örn
