Medikaliseringen är på gång med stora steg inom psykiatrin och den psykologiska kompetensen är därmed satt på undantag. Den medicinska modellen genomförs nu fullt ut inom Bup i Stockholm, skriver psykologen Åke Törnquist.
Psykiatrikern Göran Rydén är verksamhetschef för Bup Stockholm sedan 2017. Hans uttalade mål är att Bup ska bli en medicinsk specialitet »fullt ut« efter en modell han tidigare genomfört inom vuxenpsykiatrin. Från och med januari 2020 påbörjas omvandlingen till en 
medicinsk specialitet. Nu ska vi arbeta utifrån så kallade vårdprocesskartor. Dessa kartor ska styra vilken yrkesgrupp som gör vad, bland annat är diagnosticering och vårdplaner läkarnas ansvarsområde och inget psykologer längre kan ha ansvar för.
Något liknande var på gång 2001 inom Bup Stockholm när psykiatrikern Olav Bengtsson blev verksamhetschef. Hans plan var att allt behandlingsansvar skulle ligga hos läkarna i en rak linje från högsta ledning till läkarna på golvet. Enhetschefer som inte var läkare skulle bli personalansvariga och inget annat. Psykologers befogenheter skulle minska i motsvarande grad. Den gången rann det hela ut i sanden men nu ser det dessvärre ut att bli verklighet.
1. Påståenden från ledningen som att Bup är »en del av den medicinska verksamheten« tycker jag är svaga argument för omvandlingen. Psykiatrin är inte en verksamhet jämförbar med andra medicinska verksamheter. Som psykolog kan jag inte ställa upp på den verklighetsbeskrivningen. Psykiatri är mycket mer än så, den är komplex och kan förstås inte reduceras till enbart eller ens huvudsakligen medicin.
2. Ledningen talar om evidensbaserad vård och medicin, vilket är att blanda samman två olika saker. Frågan borde enbart handla om evidensbaserad vård och praktik, och inte om något annat. Självklart ska vi jobba evidensbaserat. Att läkarna redan arbetar utifrån evidensbaserad medicin tar jag för givet.
3. Psykologisk forskning och behandling har utvecklats enormt det senaste halvseklet och många psykologer har också specialistutbildning. När tiden borde vara mogen för att ge psykologer större befogenheter inom psykiatrin slår pendeln tillbaka och psykologers yrkeskompetens erkänns inte. Vi ska inte längre ställa diagnoser eller skriva vårdplaner utan att konsultera läkare. Hur ska jag som psykolog tänkas klara av att behandla en patient om jag inte ens anses ha kompetens att ställa diagnos?
4. Att arbeta som psykolog inom hälso- och sjukvården förutsätter ju legitimation som psykolog. Som legitimerad är jag ansvarig för vad jag gör i mitt yrke inför Socialstyrelsen. Det är mitt ansvar att bedöma vad jag kan och inte kan, och ta hjälp av läkarkollegor och andra kollegor när det så behövs. Hela poängen med psykologlegitimation inom hälso- och sjukvården missas när vi nu ska styras in i vårdprocesskartor helt designade utifrån ett medicinskt perspektiv.
5. Bup Stockholm har sedan flera år haft en omfattande psykologflykt och flera öppenvårdsenheter har i princip slutat att fungera i perioder. Att lösningen på detta skulle vara minskade befogenheter för psykologer har jag mycket svårt att tro. Det är förstås tvärtom, när psykologers kompetens inte tas till vara så slutar allt fler inom Bup i Stockholm. En artikel i Läkartidningen 2014 skrevs av några psykologer med anledning av läkarbristen inom psykiatrin och därmed överbelastningenför enskilda läkare. Den väckte en intressant debatt i Läkartidningen. Frågan handlade om att ge utökade befogenheter till erfarna psykologer med specialistkompetens för att avlasta psykiatriker. I Norge har man infört ett sådant system sedan många år och med stor framgång.
Det tycks fungera alldeles utmärkt där. Här i Sverige och Stockholm gör vi tvärtom, minskar psykologers befogenheter och lägger ännu mer ansvar på läkarna.
Jag uppmanar härmed alla psykologer att se upp med en smygande nedgradering av psykologkompetensen inom psykiatrisk vård i hela landet. I Stockholm är det uppenbart att detta pågår både inom vuxen-, barn- och ungdomspsykiatri.
Organisatoriska trick som införandet av »vårdprocesskartor« är en väg för ledningen att genomföra omvandlingen och stadfästa att ett medicinskt synsätt genomsyrar vården.
Därför: stoppa medikaliseringen inom psykiatrin!
Åke Törnquist
Psykolog, Bup Stockholm
