Fråga: Jag jobbar i en verksamhet där patienterna vårdas under tvångslagstiftning. Hur kan man som psykolog förhålla sig till att vi samtidigt som vi är skyldiga att vårda på uppdrag av/ i samtycke med pati-enten också är skyldiga att samla viss information om patienten och ibland göra bedömningar som kan vara avgörande för exempelvis beslut om fortsatt vård eller om patienten får tillgång till vissa förmåner?
Kristina Taylor svarar:
Psykologer inom exempelvis Kriminalvården SIS och rättspsykiatrin – verksamheter som av olika skäl och i olika utsträckning omfattas av villkorade insatser och/eller tvångslagstiftning – ställs av naturliga skäl dagligen inför frågor som denna. Frågor om hur psykologen kan och bör förhålla sig till de dilemman som kommer ur att ens uppdrag har två eller flera syften som ibland är till synes motstridiga. Därför är det viktigt att etablera en vana att själv reflektera och regelbundet resonera med kollegor om dessa utmaningar något jag uppfattar att väldigt många psykologer också gör.
En av de mest centrala och hjälpsamma principerna för att hantera denna dubbelhet eller krock tror jag är transparens och tydlighet. Transparens gentemot patienten om sammanhanget där ni träffas och om hur förutsättningarna för psykologkontakten ser ut samt insyn i hur ditt uppdrag är formulerat vilka skälen till detta är samt hur du arbetar för att genom-föra uppdraget. I de allra flesta situationer tror jag också att det är meningsfullt och hjälpsamt att benämna dilemmat och prata med patienten om det i det här fallet att patienten har rättigheter som krockar med vissa av verksamhetens skyldigheter och uppdrag.
Principen om informerat samtycke och frivillighet är alltid giltig utan undantag. Paradoxalt nog kan den sägas bli allt viktigare ju mer begränsad patientens frihet och möjlighet att välja är. Viktigare på så sätt att det ställer högre krav på vårt ansvar som psykologer att utforska hur och vad patienten faktiskt kan och ska få tycka till om samt vad samtycket ska gälla och inte gälla. Ett annat skäl till att principen blir viktigare i all verksamhet som omfattas av tvångslagstiftning är risken att människor fråntas fler rättigheter än vad lagstiftningen faktiskt avser det vill säga ett slags sluttande -planet-resonemang där vi behöver hjälpas åt att vara vaksamma på att patientinflytande samtycke och frivillighet inte undanträngs även från frågor och områden som inte berörs av lagstiftningen.
Liksom med många svårlösta etiska dilemman berör din fråga även ett verksamhetsansvar. Att återkommande till ledning och verksamhetsansvariga lyfta de utmaningar ni psykologer identifierar i verksamheten och koppla dessa till det arbete med patientsäkerhet och systematisk kvalitet som alla verksamheter är skyldiga att göra är en viktig del i att urskilja vilket ansvar som ligger hos den enskilde psykologen (i arbetet med enskilda klienter) i professionsgruppen (när det gäller att utveckla rutiner och arbetssätt) samt hos arbetsgivare och verksamhetsansvarig.
Tidigare frågor och svar:
Vad göra när kundens önskemål krockar med mina kunskaper?
Hur värnar vi patientens autonomi?
Kan jag vara kristen psykolog?
Ska förbundet anmäla egna medlemmar?
Berätta att metoden är oprövad
Otydliga känslor psykologens ansvar
Hur agera när en klient vill avsluta sitt liv?
Vi sätter ett fåtal på piedestal.
Berätta om vad som kan få dig att bryta tystnadsplikten
Hur agera när nya lagar strider mot våra yrkesetiska principer?