Patientens ålder, utbildningsnivå och sociala situation kan ha större betydelse än metod och diagnos för risken för negativa effekter vid psykologisk behandling, visar studier.
Psykoterapiforskningen har i stor utsträckning negligerat att rapportera oönskade och negativa effekter. Fokus har legat på behandlingens positiva effekter, inte minst vid depression och ångestsyndrom. Det är sådana resultat som får störst genomslag, så inte heller tidskriftsredaktörerna efterfrågar uppgifter om eventuella negativa effekter i en studie.
År 2014 publicerade tyske psykiatern och psykoterapiprofessorn Michael Linden m.fl. resultatet av en sökning i Psycinfo och Pubmed gällande samtliga relevanta RCT-studier mellan 1954 och 2014. I 21 procent av studierna fanns det indikationer på att negativa effekter över huvud taget hade beaktats och i endast 3 procent av studierna beskrevs de mer konkret (World Psychiatry 2014;13(3):306–9). Författarna konstaterade också att det inte gick att säga något om omfattning eller typ av biverkningar kopplade till specifika behandlingsmetoder.
Men nu börjar alltfler studier om biverkningar vid psykologisk behandling publiceras. En av de mest aktiva i Sverige på området är psykologen Alexander Rozental, Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet. Han berättar att det inte är själva behandlingsmetoden eller patientens diagnos som spelar störst roll för risken för att det uppstår negativa effekter.
– En försämring av symtom verkar främst påverkas av patientens ålder, utbildningsnivå och att inte vara i någon nära relation. Det är resultat som har replikerats i flera studier. Hög utbildning är en skyddsfaktor, kanske för att man lättare kan ta till sig behandlingen. Att leva i en parrelation innebär förmodligen också en skyddsfaktor, säger Alexander Rozental.
I en brittisk studie rapporterade minoriteter en ökad omfattning av negativa effekter vid psykologisk behandling.
– Det kan eventuellt bero på att minoritetsgrupper oftare har svårare att berätta om sina problem, att förklara, och de känner sig inte lika ofta förstådda av psykoterapeuten. Studien visade också att de patienter som var osäkra på vilken behandling de fått i större utsträckning rapporterade negativa effekter, säger Alexander Rozental.
Den enskilda behandlaren har också stor betydelse för risken för negativa utfall. Vissa ligger generellt över genomsnittet i positiva behandlingsutfall, andra under genomsnittet. Och det verkar inte som lång erfarenhet per automatik leder till att man blir skickligare, snarare tvärtom enligt studier (se exempelvis Journal of Counseling Psychology, 63(1), 2015).
– Därför är det så viktigt att löpande dokumentera hur det går i behandlingen, och försöka förstå varför det inte går lika bra för vissa. Det kan ju vara så att en del behandlare helt enkelt är olämpliga för sitt yrke, säger Alexander Rozental.
Nu planerar Alexander Rozental flera nya studier. En handlar om hur patienter själva ser på att i förväg få information om risken för negativa effekter, en annan om huruvida det finns ett samband mellan negativa effekter och behandlingens utfall. Ytterligare en planerad studie ska titta på förekomsten av negativa effekter hos patienter som genomgår psykologisk behandling utanför hälso- och sjukvården av icke-legitimerade behandlare.
Läs även:
En av tio försämras vid psykologisk behandling
Oklara orsaker bakom negativa händelser
