• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2022
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Aktuellt · Psykologen som blev aktivist

Psykologen som blev aktivist

20 juni 2017 publicerad av Lennart Kriisa

När psykologen Joanna van Gestel mötte de ensamkommande på asylvårdcentralen var de hoppfulla. Men nu, ett drygt år senare, talar de om döden. Själv har hon blivit aktivist.
– Jag måste arbeta på ett helt nytt sätt, säger hon.

Joanna van Gestel är uppvuxen och psykologutbildad i Spanien, men valde att flytta till Sverige under 2012. Språket behärskade hon redan, hennes mamma är svensk.

Planen var att arbeta inom psykiatrin, men en psykologtjänst på asylvårdcentralen i Märsta lockade mer. Där såg hon fram emot att möta patienter från andra länder och att få behandla trauman.

Hon började sin anställning i januari 2015 och allt flöt på. Alla ensamkommande fick träffa en psykolog, de som hade behov erbjöds ytterligare möten. Samtalen handlade mest om hur det är att vara nyanländ i Sverige, att börja skolan, få en god man och hitta rutiner. Men några berättade skrämmande historier om vad de hade varit med om.

Joanna van Gestel undrade om deras berättelser, med kidnappningar, våldtäkter och mord, kunde stämma. Hon började läsa på om deras hemländer: Afghanistan, Eritrea och Somalia.

– Jag insåg hur priviligierade vi är här i Sverige. Deras bakgrund var hemsk, säger hon.

Under våren 2015 ökade trycket på asylvårdcentralen. Ledningen införde nya rutiner, bara ensamkommande med ett tydligt vårdbehov fick träffa en psykolog. På Migrationsverket travades samtidigt ärendena på hög, de ensamkommande skulle få vänta minst ett år innan de kallades till asylutredning.

Joanna van Gestel utgick från att de flesta skulle få stanna i Sverige. Men våren 2015 fick hon sin första »what-the-fuck«-upplevelse, som hon beskriver den själv. En 17-årig tjej från Eritrea uppmanades att genomgå en medicinsk åldersutredning, eftersom hon saknade id-handlingar. En tandläkare bedömde att hon var äldre än 18 år och konsekvensen blev att hon skulle utvisas.

– Jag förstod inte varför hon skulle ålderstestas, hon såg inte ut att vara äldre än 15 år. Hon fick konkreta självmordsplaner och jag skrev ett intyg, berättar Joanna van Gestel.

Den andra händelsen som fick henne att ifrågasätta asylprocessen handlade om en ung kille från Afghanistan. Joanna van Gestel hade skrivit ett intyg om PTSD till Migrationsverket. Men så kom killen tillbaka till dem och visade upp beslutet, han hade fått avslag och skulle utvisas. Joanna van Gestel häpnade över formuleringen i beslutet.

»Du har lämnat in ett utlåtande från en psykolog samt journalblad från Valsta vårdcentral. Eftersom du inte har lämnat in ett läkarintyg har det medicinska un- derlaget ett begränsat bevisvärde.«

– En ren förolämpning. Jag är utbildad för att kunna skilja mellan en fejkad och äkta PTSD. Det var då jag insåg att psykologers status behöver höjas i Sverige, säger hon och tillägger att psykologerna i Spanien har samma status som läkare.

Under sommaren 2016 tog samtalen med hennes patienter en ny vändning. Ungdomarna hade varit inställda på att behöva vänta i ett år på beslut, men nu hade kraften tagit slut. De började i stället prata om döden.

– Den långa väntan hade brutit ner dem. När hoppet försvinner, då börjar du dö inombords, säger Joanna van Gestel.

Nästa bakslag för ungdomarna kom i oktober 2016. Då träffade Sverige och Afghanistan ett avtal om återvändande. Därefter kom avslagen i allt snabbare takt och Joanna van Gestel tvingades ändra sina metoder. Ungdomarnas sömnproblem kunde inte längre lindras med råd om att kliva ur sängen och göra något annat tills dåsigheten återvände, nu arbetade hon i stället med acceptans. »Även om du bara sover en timme, gå ändå till skolan, nästa natt kanske du sover bättre«, rådde hon.

Joanna van Gestel kämpar för att de ensamkommande ska få amnesti. Men Psykologförbundet vill inte ställa det kravet.

Självmordstankarna var svårare att hantera. Joanna van Gestel följde rutinerna och skrev remisser till Bup men efter ett samtal var de tillbaka hos henne. Att försöka ge perspektiv på tillvaron räckte inte heller långt.

– Den personliga kontakten blev avgörande, om jag visade att jag brydde mig och förklarade att jag kommer att bli ledsen om de tar livet av sig, då gav det effekt. De ensamkommande är inte som vanliga ungdomar, de har inga anhöriga här, därför fungerar inte heller de vanliga metoderna, säger Joanna van Gestel.

En av ungdomarna hade hon träffat i ett års tid när han fick avslag. Att återvända till Afghanistan var uteslutet för honom, han planerade att ge sig av till Italien.

– Jag försökte övertala honom att låta sig utvisas, och det var väl fel av mig, jag ska inte påverka patienter att fatta beslut, men vad skulle han ha för chanser som papperslös i Europa?

Joanna van Gestel uppmanade honom att hålla kontakten, hon ville veta hur det skulle gå för honom. Han gjorde en vänförfrågan på Facebook och hon accepterade.

– Där gick jag över gränsen och jag skäms över det. Men det är omöjligt att inte bli berörd av dessa ungdomar. De är traumatiserade redan när de kommer hit, både från hemlandet och under flykten, och de får ingen möjlighet att läka ihop på grund av hur de behandlas under asylprocessen.

Hon har även hjälpt sina patienter att göra tidslinjer för att bevisa sin ålder under asylutredningen. Att kunna redogöra för händelser i livet och knyta dem till specifika årtal är avgörande för att undvika en åldersuppskrivning.

– Mina patienter behöver inte bearbeta trauman, de behöver få uppehållstillstånd. En psykolog kan hjälpa en student som misslyckas att plugga mer effektivt, på samma sätt kan jag hjälpa min patient att göra en bra asylintervju.

I höstas gick hon med i nätverket Vi står inte ut. Där finns tusentals engagera- de lärare, jurister, gode män, socialsekreterare och en handfull psykologer. Utan deras stöd och kunskaper hade hon inte orkat fortsätta på asylvårdcentralen.

– Jag är inte längre bara psykolog, utan även lite advokat och god man, kanske även mamma. Men jag frågar hela tiden mig själv om det är mina behov eller patientens behov som får mig att agera.

Läs även:

Ensamkommande Omid: Jag ger inte upp

Psykologtidningen avslöjar: Företaget som röntgar de ensamkommande

Psykologen Mosafa Hosseini: Ring deras föräldrar

Psykologförbundet nekar krav på amnesti

 

Fler artiklar

  • Därför skenade diagnosen utmattningssyndrom
  • Sabina Gušić tog ett sabbatsår till havs
  • “Ge barnen hopp när familjen brister”

Arkiverad under: Aktuellt, Ettan

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Ledare

Det som är svårt på riktigt

Hälften av samtalen handlade om självskador. I det här numret kan ni läsa om det lilla, men ytterst viktiga, vi hittills vet om fenomenet.

Konferensrapporter

”Lyft näsan från testprotokollen”

Neuropsykologin spelar allt större roll inom psykiatrin.
-Problemet är att det inte finns några behandlingar, sa Jacqueline Borg under neuropsykologernas riksstämma.

Etikrådet

Vad gör jag åt en undermålig utredning?

Oskicklighet hos psykologer är ett vanligt tema i de klagomål vi får in, svarar Patrik Lind, ordförande Etikrådet.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

»Flyga var sist på min bucketlist«

Psykologen Carl Hultström förverkligade barndomsdrömmen och blev pilot.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

18 maj 2022

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation https://t.co/5GHmo4engU via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter
6 april 2022

Psykolog vittnade mot klient i parterapi https://t.co/ZjwV9REeXa via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
29 mars 2022

“Varje vänligt ord har betydelse” https://t.co/XVhcDzf2Y2 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
11 mars 2022

Största ryska facket på väg att uteslutas https://t.co/IPw5khr0Iu via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
3 mars 2022

Ryska psykologförbundet utesluts från EFPA https://t.co/5AHrDHevXg via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
27 januari 2022

Terapitimmen allt kortare https://t.co/MHLcg6Tr8o via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
26 januari 2022

“Priset ger mig vind i ryggen” https://t.co/OEtpJdeE5e via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter2Like on Twitter1
30 september 2021

“KBT-psykologerna behöver bli fler” https://t.co/Ys6JccqPIf via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter

Nyheter

”Jag känner mig ändå hoppfull”

Avbyte i förbundsstyrelsen

Hon är årets digitala psykolog

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation

Psykologer i topplistan över de som jobbar längst

”En lyckad ockupation”

© 2022 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer