Journalisten Dan Josefsson om varför han med falska förespeglingar intervjuade flera psykologer i arbetet med sin bok om Sture Bergwall/Thomas Quick.
Med dold kamera, falska förespeglingar om syftet med intervjuerna och brutna löften om att i förväg visa texten – som i flera fall innehöll känsliga privata uppgifter om intervjupersonerna – samlade journalisten Dan Josefsson information till sin bok Mannen som slutade ljuga. Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, samt till dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick som Josefsson gjort tillsammans med Jenny Küttim, och som sändes i SVT den 26 november. Tillvägagångssättet har väckt starka reaktioner hos två av de psykologer som förekommer i boken och dokumentären. Läs deras synpunkter på Josefssons bok på debattsidorna: www.psykolgtidningen.se
Varför var du inte ärlig om ditt syfte när du kontaktade dina intervjupersoner?
– Nu med facit i hand, då jag vet att flera av de som hade brutit med Margit Norell gärna ville tala om henne och de psykologer hon samlade omkring sig, hade det kanske fungerat att vara ärlig. Men hade jag från början varit helt öppen och på vinst och förlust kontaktat någon på min lista, hade risken varit stor att just den personen sagt ”nej” och sedan meddelat andra som jag planerade att kontakta. Vissa som varit direkt inblandade i fallet Thomas Quick skulle direkt lägga på luren om de fick veta mitt syfte, det visste jag i förväg.
– För mig var det viktigt att få fram information med vilka medel som helst, så länge de var lagliga. Men det måste stå i proportion till hur viktig och relevant informationen är och det här rör sig om mycket allvarliga saker, det handlar ju bland annat om att mördare kanske går fria. Men jag har samtidigt sträckt mig mycket långt för att inte lura folk mer än nödvändigt, säger Dan Josefsson.
Varför tog du med uppgifter som skilsmässor, personliga trauman, egenterapier och annan känslig information om de intervjuade psykologerna, som för en läsare kan uppfattas irrelevant?
– Jag var ute efter att så djuplodande som möjligt försöka förklara vad som drev dessa människor. Jag märkte vid intervjuerna att det ofta inte fanns någon gräns mellan deras privata och professionella roll. För att exempelvis förstå breven till Sture Bergwall från den psykolog som i boken kallas ”Lena” måste man förstå vad som hände i hennes egen terapi. Annars skulle hennes relation till Bergwall bli obegriplig. Uppgifterna om skilsmässor var en pusselbit för att förstå de relationsproblem som ledde till professor Sven Å Christiansons starka band till Margit Norell. Även Margit Norell själv och hennes egna svårigheter med relationer, då jag hämtade många uppgifter från hennes privata brev, blev begriplig. I någon mån tror jag mig i dag förstå henne. Allt det här är bitar som känns självklara i berättelsen.
En effekt av uppmärksamheten kring din bok är att professor Sven Å Christiansons bok ”I huvudet på en seriemördare” nu tagits bort som kurslitteratur vid Stockholms universitet. Någon kommentar?
– Jag tror att man känt till problemet med boken sedan länge och när den nu uppmärksammades i min bok kände man att det var dags att agera.
Din bok har fått stor uppmärksamhet, och nu har även din tv-dokumentär som bygger på samma material visats. Dessutom ska den sedan tidigare beslutade granskningen av Quick-fallet, som justitiedepartementet initierat, nu påbörjas. Vad hoppas du att detta ska leda till?
– Jag välkomnar verkligen den här granskningen. Den är mycket viktig. Jag hoppas det som nu händer, och att även tv-dokumentären bidrar till det, leder till en ännu större eftertanke. Vi kan ha en mängd oskyldiga personer som sitter inlåsta i våra fängelser, säger Dan Josefsson.
Läs de utpekade psykologernas reaktion på Debatt:
Psykolog Cajsa Lindholm:
”Felaktigheter och förvrängda slutsatser
i boken om Thomas Quick”
Psykolog ”Lena Arvidsson”
”Jag blev vilseförd av Dan Josefsson”