Att landstinget inte kunde få tag på en KBT-psykolog duger inte som ursäkt, anser Ivo.
Patienten fick först vänta i fyra månader på KBT-behandling. Men behandlingen hann knappt inledas innan psykologen sa upp sig.
”Jag blev lovad där och då av henne att eftersom jag redan var inne i systemet och hade en etablerad kontakt så skulle jag inte behöva vänta alls, allting var ordnat redan och inom en vecka så skulle min nya psykolog höra av sig till mig”, skriver patienten i sin anmälan.
Patienten fick dock vänta i åtta månader tills vårdgivaren kunde få tag på en ny psykolog, men denne kunde inte erbjuda KBT.
“Efter två möten med honom insåg vi båda två att det var just en KBT-terapeut som jag behövde”, skriver patienten.
I sin anmälan beskriver patienten konsekvenserna.
”Under denna period så har jag stående ätit otroligt mycket mediciner, som dom fortsätter skriva ut trots att jag inte träffat en läkare på cirka ett år.”
Verksamhetschefen försvarade sig inför Ivo med att den psykiatriska öppenvården hade brist på psykologer. Utan att lyckas försökte vårdgivaren ordna terapi genom landstingsansluten, privatpraktiserande terapeut samt vid primärvården.
Ivo väljer att kritisera landstinget och skriver i sitt beslut att ”vårdgivaren inte kunde säkerställa kontinuitet i anmälarens behandling med psykoterapi” och att patienten inte heller “förefaller ha fått information om orsaken till uppehållet”.