Psykologen Fayrouz Ramadan befann sig på sin mottagning i Beirut när personsökarna exploderade över hela landet.
–En patient i väntrummet fick panik, berättar Fayrouz Ramadan.
Patienten i väntrummet hade blivit uppringd av sin syster som beskrev hur gatorna fylldes av sårade människor, att ingen visste var explosionerna kom ifrån eller om de blev beskjutna.
–Min patient började skrika och föll ihop. Jag och min kollega försökte lugna henne. Sedan började bilder cirkulera i sociala medier, säger Fayrouz Ramadan.
Fayrouz Ramadan beskriver hur hon kände ilska, sorg, smärta och sympati. Och att hon genast begav sig till sjukhuset för att donera blod. Befolkningen i Libanon har gått igenom många våldsdåd. Fayrouz Ramadan ser ett psykologiskt mönster.
–Efter den inledande chocken börjar arbetet med att ta bort rasmassor och begrava offren. Var och en bidrar på sitt sätt, som att donera blod. Sedan pratar vi ut, diskuterar, argumenterar, uttrycker känslor av ilska, orättvisa och sorg. Dagen efter går de flesta till jobbet och lever som vanligt. På kvällen är folk ute på restauranger och promenerar. Det blir som ytterligare en “bad experience” att lägga bakom sig, för att gå vidare helt enkelt. Även om den här terrorattacken var förskräcklig, overklig och ondskefull.
Text: Lennart Kriisa
Fakta/: Fayrouz Ramadan flydde från kriget i Libanon till Sverige år 1988. Sedan 2007 är hon tillbaka i Libanon där hon har sin mottagning. Hon är legitimerad klinisk psykolog, utbildad i Libanon, och arbetar främst med utsatta barn och ungdomar.
Hon är även ordförande för föreningen “Wish and Will” som erbjuder utbildning, rådgivning och psykoterapi till utsatta ungdomar och kvinnor.