Psykologerna sticker ut som yrkesgrupp med en uppsjö av Facebookgrupper. Störst är gruppen Psykologer och i den kan tonen växla från vänlig till stenhård. Psykologtidningen sökte upp personerna med uppdraget att hålla ordning i grupperna.
Text: Hanna Nolin Illustration: Erica Jacobson
Tanken var ett lunchrum fast i digital form. Ett ställe där man kan småsnacka om vad man gjort i helgen, om barnen eller om semesterplanerna. Nu har Facebookgruppen Psykologer funnits i 10 år och har över 8000 medlemmar.
– Jag tror det är extra viktigt för just psykologer att ha en digital gemenskap. Många arbetar ensamma eller är den enda som är just psykolog på en arbetsplats. Alla är inte med i Psykologförbundet men ville ändå ha en social gemenskap, säger Christoffer Andersson–Fahlström som är en av sex administratörer.
Att behovet är stort syns i den uppsjö av Facebookgrupper som finns, bland annat Psykologer lagar mat, Psykologer åker båt, Psykologer går i väntans tider, Psykologer spelar brädspel. Men gruppen Psykologer är störst.
– Jag tror att det är just för att vi är så allmänna, vi heter Psykologer, då fångar vi in alla. Inläggen kan handla om det mesta, det är bilder på palettblad, diskussioner om könsnormer, tips på jobb och konkreta arbetsverktyg, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Ganska snabbt uppstod ett behov av tydliga sekretessregler. Kajsa Bergwall som gick med när gruppen var nystartad, reagerade starkt på att medlemmarna diskuterade patienter.
– Det är ju en sak att prata om patienter i ett fysiskt lunchrum, men på nätet går det inte. Allt som läggs ut på nätet kan läcka. Jag pratade med Andreas Leijon som startat gruppen och han bad mig bli administratör och hålla koll på inläggen, säger Kajsa Bergwall som nu varit admin i tio år. Sekretessreglerna är stränga, man får exempelvis inte säga »min granne undrar om en bra terapeut i Härnösand« eftersom man då kan lista ut vem som frågat. Däremot får man naturligtvis be om tips på bra terapeuter. Gruppen är privat och hemlig (går inte att söka upp) och bara tillgänglig för psykologer och psykologstudenter (från termin 6), och det som sägs i gruppen ska stanna där.
– Det handlar inte så mycket om att vi inte vill att det som skrivs ska komma till allmän kännedom utan mer om att värna våra medlemmar, att deras inlägg inte ska tas ur sitt sammanhang och hånas på Dr Status eller Twitter, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Admingruppen har fått en del kritik för att samtalsklimatet är för tufft och att många inte vågar göra inlägg.
– Jag har fått höra på omvägar att folk lagt ut och fått kommentarer som gjort att de inte vill lägga ut igen. Man har kanske läst en artikel och vill bara säga att man tyckte den var intressant och så får man kommentarer som »hur kan du tycka så, den där artikeln saknar ju helt evidens etc«. Då förstår jag att man bli ledsen, säger Kajsa Bergwall.
Själv har hon blivit allt mer hårdhudad efter åren som admin, och har lärt sig av Christoffer Andersson Fahlström.
– Jag är ju fostrad på Flashback, jag är okej med allt så länge man inte blir mordhotad! Själv har jag gått ur Facebookgrupper eftersom jag känner mig som en elefant i ett glashus, att jag inte kan säga något utan att folk blir arga, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Mycket av diskussionerna inom admingruppen (som nu består av sex personer, Kajsa Bergwall, Christoffer Andersson–Fahlström och Marcus Lindh ansvarar för sekretessfrågorna, Christian Oldenburg för medlemsfrågor och Maria Marinopoulou och Gustav Engqvist för trivsel) handlar om just samtalstonen. Varningar ges vid rasistiska inlägg eller grova personangrepp, och några personer har uteslutits ur gruppen. Men grundtanken är att det ska vara högt i tak.
– Folk är olika och det går inte att moderera tonen för hårt, det skulle exkludera folk och bli för godtyckligt. Det gäller att läsa varandra snällt och tänka att intentionen är god, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Teddy Winroth har tidigare varit medlem i gruppen, men han håller inte med om att det är högt i tak. Han är kritisk till den kåranda han tycker är rådande och som han tycker avspeglar sig i samtalsklimatet.
– Jag saknar rakhet i dialogen, och att man inte får diskutera frågor som inte anses politiskt korrekta, exempelvis biologiska skillnader mellan könen. Jag tycker inte heller man blir bemött med sakargument utan i stället blir det pajkastning och språkpoliseri.
För ett par år sedan blev han utesluten ur gruppen på grund av hätskt språkbruk.
– Det var i stormen kring psykologen Sven Åke Christianson, jag uttryckte mig lite väl rått så det kan jag förstå. Efter en månad fick jag frågan om jag ville komma tillbaka, men sa nej, den där gruppen är inte bra för mitt blodtryck, jag blir bara irriterad.
Ja, det kan hetta till på olika sätt i gruppen, medger Christoffer Andersson–Fahlström, men när det har varit personangrepp är det viktigt att markera.
– Först varnar vi flera gånger, sista steget är att bli utesluten ur gruppen men då är man oftast erbjuden en chans att komma tillbaka, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Och så var det den där lunchkänslan, när gruppen blivit så stor och många inte vågar prata, har man tappat den?
– Nej, den är kvar. Att gruppen är så stor kan göra att man drar sig lite för att lägga ut, här finns ju lärarna från studietiden, handledare, psykologen du själv gått i terapi hos, framtida arbetsgivare. Det är lite som vid det stora matbordet, det är inte alla som pratar, säger Christoffer Andersson–Fahlström.
Kajsa Bergwall tror att det tuffa klimatet kan göra att många medlemmar inte är så aktiva. Å andra sidan tror hon att gruppen har många medlemmar just för att det är högt i tak. Själv har hon haft nytta av gruppen som kunskapskälla.
– Vissa dagar under utbildningen lärde jag mig mer på att vara med i den här gruppen än vad jag lärde mig i undervisningssalen. Det är fantastiskt med en sådan plats att hämta kunskap ifrån.
Läs mer: Så stramades Facebookgruppen Feministiska psykologer upp
Ledare: Kraften i en lösryckt kommentar
