För att politikernas budskap om förändrade beteenden till följd av covid-19 ska ha bra effekt bör de själva utgöra det goda exemplet, visar psykologisk forskning.
Nu framträder ledande politiker i många länder med en rad rekommendationer eller krav på förändrade beteenden för att stävja spridningen av coronaviruset och covid-19. Men för att råden och kraven ska få maximal effekt, och dessutom minska stress och ångest bland befolkningen, bör politikerna själva utgöra det goda exemplet, visar psykologisk forskning. Dessutom ökar behovet av lugna, trygga och pålitliga ledarskap vid krissituationer.
Det amerikanska psykologförbundet, APA, har sammanställt en del av den forskning som finns på området och presenterar några av, som APA bedömer, de viktigaste faktorerna för att ledares budskap ska ha önskad effekt bland befolkningen. Det handlar bland annat om:
-Var konsekvent och lev efter det budskap som uttrycks. Är budskapet att hålla en social distans och undvika resor så bör ledaren vara den som först lever upp till det i praktiken.
-Undvik att reagera mycket känslomässigt på stressande händelser. Det kan öka människors stress och ångest. De ledare som uttrycker lugn och medvetenhet i sina beslut har störst framgång.
-Kommunicera en förståelse för den oro och ångest som människor upplever. För industriledare är det särskilt viktigt då budskapen handlar om varsel och nerdragningar av verksamheter. Och uttryck samtidigt att det finns en väg ut ur krisen och att varje individ kan bidra till det. Att presentera specifika åtgärder som den enskilde själv kan vidta minskar stressen och oron.
-Dölj inte dåliga nyheter och ge inte en falsk bild av att allt är okay. Ledare som inte delar alla fakta blir snabbt mindre trovärdiga vilket ökar risken för panik och andra överreaktioner.
-Håll kommunikationen vid liv. Upphör den är människor benägna att föreställa sig det värsta.
Källor:
Harms PD, Credé M, Tynan M, et al. (2017). Leadership and stress: A meta-analytic review. The Leadership Quarterly, 28, 178-194.
Hunter J & Chaskalson M (2013). Making the Mindful Leader. The Wiley-Blackwell Handbook of the Psychology of Leadership, Change, and Organizational Development, 195-219.
CDC: Crisis Emergency and Risk Communication Manual.
Judge T et al. (2002). Personality and Leadership. Journal of Applied Psychology, 87, 765-780.
