Människor har förutsättningar att växa, inte bara under barndomen, utan hela livet. Med sin nya bok vill Kristina Elfhag väcka intresse och fördjupa förståelsen för vår möjlighet till livslång psykologisk utveckling.
–Vi kan hela tiden utvecklas mot att bli något mer, tänka mer komplext, och mogna mot en allt större självinsikt, säger hon.
Text: Anna Wahlgren
På Sturebadet i Stockholm sitter en psykolog lutad över sin dator. Kristina Elfhag har årskort och här brukar hon också träna.
Kristina Elfhag är mån om att intervjun ska bli en bra stund också för mig och hon har i förväg förhört sig om jag vill träna och simma. Hon förser mig med badrock och badtofflor och har sett till att jag kan avsluta dagen med ett yogapass.
Delar av boken Livsutvecklingens psykologi har blivit till mellan relaxavdelningen och gymmet – med porlande vatten och lågmälda röster som ljudkuliss.
I nästan fyra år jobbade hon med boken. Nu har hon blivit intervjuad i flera medier om ämnet, men att synas är inte hennes drivkraft.
– Den ultimata mardrömmen måste vara att sitta i SVT-programmet Babels soffa, säger Kristina Elfhag. Men den lite skygga psykologen har en bakgrund på scenen.
– Min första viktiga värld var teatern. Från att jag var 14 till jag fyllde 21 var teatern mitt liv. Den var allt för mig. Jag började på Vår Teater, gick estetisk inriktning på gymnasiet, läste för pedagog, gick teaterskolor och jobbade på teatrar på kvällarna. När jag var 20 år sökte jag till Scenskolan och var en hårsmån från att komma in.
Kristina Elfhag var med i sista provet och satte upp delar av en pjäs tillsammans med Gunilla Röör och Lena Endre. Hon stupade på mållinjen, och rektorn uppmanade henne att söka igen nästa termin.
– Men jag hade gett allt. Folk sökte till Scenskolan tio gånger, men det kändes omöjligt för mig att inte ha någon ordning på mitt liv. Jag behövde komma in i ett sammanhang, inte bara träna repliker och gå mot en osäker framtid. Jag tappade gnistan som behövs för skapande. Att lämna teatern var en stor livskris, och jag hade inte redskap att förstå vad som hände mig.
Hon berättar om livskrisen som ett exempel på en passage i livet som man måste genom för att växa vidare. Det är ju det som den nya boken handlar om. Men också för att teaterkonsten och skapandet gav henne en insikt i medvetandets möjligheter, som blev en ingång till psykologin.
– Dessutom är människans alla knepigheter självklara förutsättningar i teatern, jag tyckte aldrig att det var konstigt att folk var som de var. Med oneurotiska människor som inte har några problem får du ingen intressant teater. I knepig-heterna finns något mänskligt. Den inställningen var ytterligare
en ingång till psykologin.
Samtidigt behövde hon hitta en försörjning, och började jobba på daghem, som det hette på den tiden. I personalrummet låg en bok om utvecklingspsykologi signerad Gunilla Ladberg. Den gjorde starkt intryck, och på rasterna satt Kristina Elfhag i soffan med näsan i boken.
– Boken gav mig en karta till barnets utveckling som var fascinerande. Den gjorde barnets uttryck begripliga på ett formulerat sätt.
Så hamnade Kristina Elfhag på psykologlinjen i Uppsala, och kom sedan att fördjupa sig i personlighetsdiagnostik inom specialistutbildningen. Så småningom doktorerade hon vid överviktsenheten på Karolinska institutet.
– Forskningen tilltalade mig. Att identifiera mer övergripande mönster. Den enskilda människan är förstås intressant, men jag ville vidga sammanhanget – för mig var forskningen att komma in i en större värld.
Hon har heller aldrig varit rädd för att jobba hårt, det är tegelstenen Livsutvecklingens psykologi ett bevis på. Boken handlar om att utvecklingen av det egna jaget fortsätter genom hela livet. Men det sker inte av sig själv. Vi utvecklas genom livets utmaningar, och genom de möjligheter som kultur och samhälle ger. I grunden bär vi på en kraft som söker utveckling, en strävan efter att skapa mening i vår tillvaro. Det kan till slut leda oss in i nya livsfaser av ökad förståelse och nya perspektiv, där vi blir till något mer än den vi dittills varit.
– Barnets utveckling är så självklar för oss. Också tonåringens. Trotsålder och frigörelseperioder – det finns i vårt allmänna språkbruk. Men sen då?! Därefter har vi ingen riktig karta för utvecklingen. Vi tappar gnistan, men får inte fatt i vad som händer. Vi har inget språk för krisen, inga modeller. Vi är inte nödvändigtvis deprimerade, i stället är vi inne i ett utvecklingssteg. Vi har kommit till en punkt då vi inte längre kan fortsätta som tidigare. Det är inget konstigt eller förfärligt som händer, utan det är en passage som vi måste igenom för att ta oss vidare i livet. Vi behöver få nya perspektiv och vi behöver granska det som har varit. Vi är på väg mot en större, och mer komplex, värld.
Människan har förstås alltid vetat att vi utvecklas också som vuxna, däremot har vi inte kunnat samlas runt gemensamma begrepp om vad som händer efter 20-årsåldern.
Mognadssprången kan uppstå i samband med en kris, när något drabbar oss, men det kan också handla om ett behov av utveckling som leder fram till en kris.
– I bland sker något dramatiskt som tvingar oss till förändring. Men det kan också handla om att vi behöver lämna något som är utlevat, som inte längre håller. Många förstår inte vad som händer och dövar sin smärta i droger, alkohol, shopping – allt för att dämpa dissonansen i livet.
De vuxna sprången är lika viktiga som barnets och tonåringens, menar Kristina Elfhag.
– Alternativet är att vara kvar i det stillastående. Men då reproducerar man ju bara ett visst tänkande och fungerande. Dissonansen i livet är därför central, den gör att vi kommer vidare.
En viktig person i Kristina Elfhags eget liv är hennes expartner. Han har ett förflutet inom näringslivet, men har med åren blivit mer och mer av en filantrop och social entreprenör. Han köpte ön Ekskäret i Stockholms skärgård, som är basen för stiftelsen Ekskäret där det bland annat arrangeras ungdomsläger, livsåskådningsläger som liknar konfirmationsläger utan
att fokusera på kristendomen. Det är också inom Ekskäret som Kristina Elfhag bedriver sin nuvarande forskning.
– Min expartner har betytt mycket, apropå vad man behöver få från omgivningen. För mig var hans inspiration en skjuts. Han kom med massa kunskaper och öppnade dörrar till nya världar. Vi kunde ägna två dagar under en resa åt att diskutera Kants filosofi. Vi läste Nietzsche på tyska. Min mamma är visserligen tyska, men det var ändå en utmaning.
Litteraturen har spelat en viktig roll i Kristina Elfhags liv, och karaktärer som Lenù och Lila i Elena Ferrantes romaner finns med i boken som illustrationer av utvecklingsprocesser.
– Som för många andra är kulturen något som inspirerar och ger mig livsviktig näring. Berättelserna är ju människans sätt att fånga verkligheten. Dessutom gör de både texten och forskningen mer levande, och ger mig som skribent en högre frihetsgrad. Som forskare får man inte sväva ut, man ska hålla sig inom sin ram. Men när jag skriver om litterära karaktärer finns inte på samma sätt rätt eller fel.
Kristina Elfhag hoppas att boken ska inspirera människor till utveckling, och inspirera psykologer till att se patienternas problem i ett vidare perspektiv. Framför allt vill hon bidra med nya begrepp för de mentala språng som vi tar i vuxen ålder.
– Vi psykologer har fokuserat på problemområden och inre processer, men kanske förlorat helheten i vart utvecklingen är på väg. När människor går till psykologer för att de tror att de är deprimerade eller har andra symptom kanske de i själva verket är inne i ett utvecklingssprång, och med möda är på väg mot ökad komplexitet och djup. Patienten kan behöva se vissa saker i livet på ett nytt sätt, ta ett kliv ur något för att få syn på det.
Och den egna utvecklingen ser vi först i efterhand.
– Man tänker ju oftast inte »nu utvecklas jag«. Men när vi har perspektiv och blickar tillbaka kan vi se det. Om jag tittar tillbaka på mig själv för 20-30 år sedan så var jag samma person, men ändå inte. Saker som betydde något då, är inte alls viktiga i dag. Skrivandet och forskningen, det jag håller på med nu, innebär en sådan enorm frihet. Här ser jag möjligheterna i dag.
Fakta:
Kristina Elfhag
Yrke: Psykolog, medicine doktor och forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Ålder: 57 år.
Bor: På Östermalm i Stockholm.
Bakgrund: Inom vuxenpsykiatrin med specialistutbildning inom personlighets-diagnostik. Har därefter forskat inom psykologi och personlighetsaspekter.
Aktuell: Med boken Livsutvecklingens psykologi (Fri Tanke Förlag).
Forskaren: Forskar inom Stiftelsen Ekskäret som vill främja mänsklig utveckling mot ökad medvetenhet, med utvärdering av Protus livsåskådningsläger för ungdomar. För utvärdering mäts psykologiska dimensioner som känsla av sammanhang och begriplighet, och mål och mening i livet. Även personlighet har betydelse för vad vi behöver för livsutvecklingen. Kristina Elfhag vill också mäta den senare livsutvecklingens möjligheter. Vid Karolinska institutet samlas dessa forsknings-initiativ inom Centrum för social hållbarhet.
