Den ambulerande Bup-mottagningen Samverkan och specialiserad vård, SoS, hjälper ungdomar i kriminalitet.
– Det är ett varmare sätt att ta sig an problemen än hårdare tag-retoriken, dessutom förankrat i forskning, säger psykologen Alexander Carlson.
Text: Maria Jernberg Foto: Maja Brand
Bup-mottagningen SoS har visserligen en lokal i centrala Stockholm, men oftast vistas psykologen Alexander Carlson och barn- och ungdomspsykiatern Susanna Terling på socialkontoren i förorterna. De tar med sig Wisc-väskan eller Ados-uppsättningen och åker tunnelbana till Farsta, Hässelby eller Globen.
– De här ungdomarna har så många möten att det blir lättare om vi åker till dem och träffas i en miljö som de är bekanta med, säger Susanna Terling.
Ofta kommer de ganska långt redan vid första besöket och får till insatser som kan starta direkt.
– Det handlar om att hitta en gemensam problemformulering eftersom ungdomarnas motivation vanligtvis är låg. Många ser kanske inte kopplingen mellan hur de mår och agerar, och lägger problemet utanför sig själva. Så vi ställer frågan »vad vill du ha hjälp med« och utgår från deras svar.
Susanna Terling är en av initiativtagarna till verksamheten som startade för ett år sedan i liten skala, och som nu involverar flera stadsdelar och kommuner i Stockholms län.
– I vanlig öppenvård ser vi knappt den här gruppen och när vi väl gör det så är vår information begränsad till den som familjen ger. Det kan vara ungdomar som följs för en adhd och kommer på årskontroller. Vi förstår att det finns mycket mer under ytan men har inte hela problembilden.
Med ett ökat antal skjutningar och allt yngre som dras in, fick Susanna Terling och de andra initiativtagarna snabbt gehör för sin idé. De ville erbjuda vård på premisser som fungerar. I kontakt med professor Niklas Långström utkristalliserades vägen framåt.
– Han lade den sista pusselbiten när han sa att de sociala insatsgrupperna, SIG, är sammanhanget vi söker.
I SIG samverkar polis, skola och socialtjänst för att stötta unga med en hög risk att begå brott. Arbetsmetoden finns sedan 2011 och rekommenderas av Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet.
Bup-mottagningen SoS är det första formaliserade exemplet på att ha med barnpsykiatrin. Uppdraget är att tillgängliggöra Bups ordinarie insatser men med särskild tanke på de psykiatriska diagnoser som driver risken för våld och kriminalitet.
– När jag träffar ungdomarna brukar jag vara tydlig med att även om vi tillhör SIG är vi inte här för att utreda brott eller sätta dit dem, utan för att hjälpa dem, säger Alexander Carlson.
När ungdomarna kommer har de ofta en ganska distanserad inställning. Något de ändå brukar ta upp är sömnproblem.
– De berättar att de har svårt att sova, så det brukar vi snabbt rikta in oss på. En annan sak är att göra ett omtag med adhd-behandling. En stor del är utredda för adhd på barnläkarmottagningar men utredningen har sällan lett till varaktiga insatser, säger Susanna Terling.
I den sociala insatsgruppen är sekretessen mellan deltagarna hävd. SoS får tillgång till patientens historia och aktuella sociala situation. Ibland gör SIG en gemensam strukturerad riskbedömning för att ringa in faktorer som är kritiska för fortsatt kriminalitet.
– På så vis får vi ett gemensamt språk. Annars kan socialtjänsten ha ett sätt att beskriva och vi ett annat. Det blir också tydligare vad Bup kan göra eftersom vissa riskfaktorer ligger mer åt det psykiatriska hållet och andra är mer sociala.
De största psykiatriska riskfaktorerna är impulsivitet, aggressivitet och riskbenägenhet. Även svaga prosociala känslor kan förekomma.
– Det handlar om förmåga till inkännande och att kunna känna ånger och skam. Att vara engagerad i sitt eget liv och i samhället, säger Alexander Carlson.
Vad är det då som krävs för att bryta allvarligt normbrytande beteende?
– It takes a village: På en och samma gång behöver arbetet med flera kritiska faktorer ske. En insats vänder inte situationen, eller om vi skulle göra vår del och sedan skicka vidare till en annan aktör som gör sin tolkning. I SIG gör vi tolkningen ihop och sedan ger vi insatserna parallellt och tillsammans.
Hur det går för ungdomarna har ännu inte utvärderats, men Alexander Carlsons bild är att de normbrytande beteendena minskar under perioden för SIG-insatsen.
– Det viktiga är att SIG inte bara har en övervakande funktion, för då blommar sannolikt kriminaliteten upp igen. Vi måste arbeta med att förändra ungdomens riskfaktorer.
FAKTA/Samverkan och specialiserad vård, SoS
Uppdrag: Att för ungdomar med hög risk för allvarlig kriminell utveckling tillgängliggöra Bups ordinarie insatser, såsom utredning, psykologisk behandling och läkemedelsbehandling.
Antal psykologer: 3
Andel flickor/pojkar: 28 % flickor, 72 % pojkar.
Medelålder: 16,2 år
Antal som haft tidigare Bup-kontakt: 12
Antal som uppfyller adhd–diagnos: 18
Autism-diagnos: 3
IF-diagnos: 1
Läs mer:
