Vi psykologer har länge talat om hur det påverkar människor att bli fysiskt
försummade underuppväxten, eller att vara med om traumatiska upplevelser. Något som inte fått lika stor uppmärksamhet är hur det blir att växa upp med den fysiska och praktiska omsorgen på plats–men i brist på den emotionella omvårdnaden. Framför allt i USA har diskussionen funnits längre än här.
I Sverige har precis den amerikanska psykologen Lindsay C Gibsons bok Vuxna barn tillemotionellt omogna föräldrar kommit ut. Där beskriver hon konsekvenserna av att växa upp med det hon kallar för »emotionally immature parents«. Föräldrar som av en eller annan anledning inte förmår trösta, stötta och uppmuntra. Som inte visar nyfikenhet på vilka deras barn verkligen är, och inte hjälper dem att förstå sina känslor. Enligt Gibson kan dessa barn absolut bli högfungerade individer, utan några psykiatriska diagnoser i vuxen ålder. Men många gånger är det just denna grupp som söker upp hennes mottagning och berättar om svårhanterliga känslor av ensamhet, ångest nedstämdhet och relationssvårigheter. Många av dem funderar på varför de mår så dåligt och minns tillbaka på sin barndom med obehag utan att riktigt förstå varför. De hade ju föräldrar som tog hand om dem, gav dem mat och kläder, hjälpte dem med läxorna. Inte heller var de med om någon stor, traumatisk händelse: de flydde inget krig, ingen misshandlades fysiskt…men ändå?
Gibson önskar med denna bok hjälpa vuxna barn att se sina föräldrar i ett klarare ljus–att frigöra sig ifrån de förväntningar och förhoppningar på föräldrarna som inte infrias, och i stället se dem för vilka de faktiskt är–med alla sina brister. Och i och med det också bli friare i relationen till dem. Boken bygger på författarens mångåriga erfarenhet som psykolog och psykoterapeut och de gemensamma mönster hon under åren lagt märkte till hos sina klienter. Men hennes tankar lutar sig också mot anknytningsforskning och affektfokuserade teorier.
Den löpande texten saknar referenser, trots att litteraturlistan längst bak består av gamla godingar som Bowlby, Ainsworth, Winnicott, Fosha och McCullough. Med sitt tankegods hakar Gibson också i en internationellt uppblommande diskussion om huruvida trauma begreppet bör vidgas till att inbegripa mindre, men över tid pågående, händelser–och även avsaknaden av händelser–såsom vid emotionell omsorgssvikt. Detta är en bok med potential att ge upprättelse och viktig bekräftelse åt många människor–därtill är den lättläst och enkel att ta till sig. Den är skriven för allmänheten och kan användas som en självhjälpsbok eller som ett komplement till terapi.
Celia Svedhem, psykolog och litteraturkritiker
VUXNA BARN TILL KÄNSLOMÄSSIGT OMOGNA FÖRÄLDRAR
LINDSAY C GIBSON, AKADEMIUS FÖRLAG, 2023
