Mediernas Etiknämnd klandrar Psykologtidningen för en serie artiklar där en professor pekas ut som mobbare och för att systematiskt ha brutit ned doktorander i sin forskargrupp med allvarliga följder för deras psykiska hälsa.
Psykologtidningen granskade i en serie artiklar under perioden januari – mars 2023 uppgifter om mobbning och allvarliga arbetsmiljöproblem kopplade till en namngiven professor vid ett svenskt universitet. Publiceringarna skedde dels i Psykologtidningen # 1 och # 2, dels som nätpubliceringar.
Anmälaren: ”Allvarlig personlig och yrkesmässig skada”
Publiceringarna anmäldes av NN genom ombud. Tidningen har beskrivit anmälaren svepande, generaliserande och nedsättande. Anmälaren har omöjligt kunnat försvara sig. Tidningen hade kunnat hålla sin rapportering på en mer allmän nivå, utan att peka ut anmälaren som en mobbare och ett problem på den psykologiska institutionen vid X universitet. Publiceringarna har fått katastrofala implikationer både för anmälarens privatliv och i hens yrkesroll. Genom publiceringen av den första artikeln på engelska har de även fått en stor internationell spridning. Med tanke på att hen är yrkesverksam inom området psykisk ohälsa och trauma föreligger en förhöjd säkerhetsrisk. Det har inte funnits någon formell anmälan eller anklagelse om mobbing eller kränkande behandling gentemot hen vid något av de universitet som hen är eller har varit verksam vid. Uppgifterna grundades på anonyma källor. Det var oklart om personerna hade en egen dold agenda med att uttala sig i tidningen.
Den publicitetsskada som anmälaren orsakats är därför oförsvarlig.
Tidningen: Stort allmänintresse och beskrivning av verkligheten
Psykologtidningen yttrade sig genom sin chefredaktör och anförde att anmälaren var en av Sveriges mest kända forskare inom psykologi och även hade en hög internationell status på området. Psykologtidningen var en branschtidning och inom mediets målgrupp fanns ett stort allmänintresse för rapporteringen. Vittnesmålen om mobbing kom från forskare som ingått i anmälarens forskargrupp och sträckte sig över flera decennier.
Mediets rubriksättning beskrev verkligheten, oavsett dekanens tillika arbetsgivarens terminologi. Av artikeln framgick att en extern psykolog intervjuat forskarna med anledning av mediets publicering av vittnesmål om mobbing. Utredaren kom fram till att medlemmar i forskargruppen hade blivit kränkta, vilket även framgick av artikeln om utredningens resultat. I den artikeln [som inte omfattas av anmälan, MO:s notering] var anmälaren inte namngiven då den handlade om hur arbetsgivaren hanterat situationen.
Påståendet om att det skulle vara oklart i vilken utsträckning som journalisten varit uppmärksam på eventuella personliga eller kommersiella intressen eller motiv i syfte att skada eller motarbeta anmälaren föranledde följande kommentar: Tidningen kommer inte att redovisa vad som ingått i publiceringsunderlaget.
Medieombudsmannens bedömning
Inledningsvis konstaterar MO att det finns ett allmänintresse av att rapportera om påstådda brister i arbetsmiljön på en akademisk institution som bland annat finansieras med allmänna medel. De individuella vittnesmålen ger en samstämmig bild av ett problematiskt arbetsmiljöklimat. Kritik som MO anser faller inom ramen för vad anmälaren sett ur ett medieetiskt perspektiv behöver tolerera.
MO bedömer vidare att tidningen haft belägg för de uppgifter som publicerats kopplade till rekryteringsprocessen av anmälaren och påståendet om bristen kring inhämtning av referenser. Inte heller ur denna aspekt finns skäl att klandra tidningen.
Men, även om en granskning är relevant, har ett allmänintresse och anmälarens ställning innebär att hen behöver tolerera viss kritik, finns det en medieetisk gräns för vad man kan påstå – direkt eller indirekt – om en person. Den centrala frågeställningen är om tidningen gått för långt i och med publiceringen av vissa uppgifter.
Den granskning som tidningen har gjort belyser ett viktigt ämne, men övergår från att vara relevant i detta hänseende till att porträttera anmälaren i mycket negativ dager genom att lägga fram långtgående anklagelser och beskyllningar som sett till sin karaktär inte varit möjliga för hen att bemöta, både vad gäller dess innehåll och i viss utsträckning även sett till den tidsrymd som uppgifterna hämtats från. Mot bakgrund av detta bedömer MO att publiceringen av så pass allvarliga anklagelser har passerat den medieetiska gränsen för vad anmälaren ska tolerera.
Anmälaren har därmed orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Att anmälaren avstått från ett bemötande, annat än en skriftlig kommentar, leder inte till någon annan bedömning.
Mediernas Etiknämnd klandrar publiceringarna
Ärendet överlämnades till Mediernas Etiknämnd där både anmälaren och tidningen yttrat sig.
Psykologtidningen har bl.a. anfört att den journalistik som granskar arbetsmiljöfrågor är en av de viktigaste uppgifterna för fackförbundstidningarna. Om nämnden går på MO:s linje blir det i princip omöjligt för medier att framöver granska kränkningar och mobbning på arbetsplatser; om kränkningarna inte leder till några större konsekvenser för arbetstagarna är det inte heller relevant att publicera. Om kränkningarna leder till att de utsatta mår mycket dåligt, då kan dessa konsekvenser inte beskrivas, vilket leder till att publiceringen faller.
Anmälaren har sammanfattningsvis anfört att tidningen inte skulle ha lämnat de mycket allvarliga och graverande uppgifter man gjort utan att vara klart förvissade om uppgiftens tillförlitlighet och ifrågasätter tidningens källgranskning och närgångna rapportering, vilken utmynnat i en överdriven exponering av hen utan att det behövts för att få fram kärnan i de aktuella publiceringarna.
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Detta är en förkortad version av nämndens beslut. Beslutet i sin helhet finns tillgängligt på www.medieombudsmannen.se.
