UDDEVALLA. Kriminalitet och missbruk är de vanligaste orsakerna till att ungdomar placeras på SiS.
Nu tänker psykologer ta reda vilka behandlingar som fungerar.
–Återfallsrisken är i dag hög, väldigt hög, säger Sofia Boman, psykolog och chef för Ljungbackens ungdomshem utanför Uddevalla.
Text: Lennart Kriisa
En basketplan med ett flyktsäkert stängsel sticker ut bland byggnaderna. En bit bort står ett pingisbord, även det inhägnat av ett finmaskigt stängsel. I övrigt skulle det kunna vara vilken bebyggelse som helst, kanske ett kollo. Men här har ungdomarna förlorat sin frihet. Deras tillvaro bedömdes vara destruktiv med missbruk eller kriminalitet. Totalt placeras tusen ungdomar inom SiS varje år. På Ljungbacken finns 47 pojkar i åldrarna 16-20 år.
– Om vi har fullbelagt? Absolut. Så fort en ungdom lämnar kommer en ny hit, säger Sofia Boman, psykolog och tillförordnad institutionschef.
Hon har lång erfarenhet inom kriminalvården och fick tjänsten som biträdande institutionschef i oktober förra året. Ansvaret skulle snart utökas. Den ordinarie chefen, som är polis i botten, behövde ta över ledningen för Bärby ungdomshem utanför Uppsala. Där hade en rad missförhållanden uppdagats, bland annat hade en vikarie i personalen fått sys med 18 stygn i ansiktet. Personalen hade i sin tur kallat de intagna för horungar och terrorister. Verksamheten hotades med vite om det inte blev bättre.
Sofia Boman blev då chef för hela Ljungbacken, som också haft sina rubriker med bland annat en väpnad fritagning.
– Jag gillar arbetsplatser med utmaningar, säger hon och leder oss in i den standardiserade byggnad som uppfördes av SiS under 2019.
I entrén är sinnesrobönen målad på väggen, men den ska bara uppfattas som ett allmänt budskap. Här sker ingen tolvstegsbehandling. Hittills har ungdomarna kunnat få återfallsprevention och motiverande samtal för att komma till rätta med missbruk. Sedan i höstas finns ytterligare en behandling, A-CRA. Den erbjuds inom ett forskningsprojekt på Karolinska institutet, där syftet är att ta reda på om behandlingen inom den låsbara miljön på ungdomshemmen. Ljungbacken är ett av fem ungdomshem som ingår i studien.
– Intresset är oväntat stort. Ungdomarna uppskattar flexibiliteten i behandlingen, säger Lisa Lidström, psykolog och ansvarig för A-CRA-projektet på Ljungbacken.
Hon ska berätta mer när vi har fått besöka ett rum för »vård i enskildhet«, som tillfälligt står tomt.
De flesta av ungdomarna inom SiS har en psykiatrisk diagnos. Några får problem i det sociala samspelet och behöver skyddas. De blir då isolerade med eget rum och dusch utanför en avdelning. Från rummet kan ungdomen kliva ut i en flyktsäker rastbur.
Sofia Boman berättar att skälen kan vara olika. En transperson behövde till exempel skydd från de andra ungdomarna under större delen av sin vistelse. Det kan också handla om autism eller psykosutveckling.
– Men de ska förstås ha personal närvarande hela tiden. Isolering är påfrestande, säger Sofia Boman.
När hon blev chef på Ljungbacken hade fem ungdomar vård i enskildhet. Sofia Boman tyckte inte att det var en bra lösning, flera av dem var inte ens utredda av psykiatrin. Sofia Boman såg därför till att Ljungbacken fick komma med i projektet »integrerad vård«, ett regeringsuppdrag med syftet
att pröva former för samverkan med Bup.
Psykologen Oscar Rahm är delprojektledare inom Västra Götalandsregionen. Normalt har han sin arbetsplats på ungdomshemmet Margretelund i Lidköping, men i dag är han på besök på Ljungbacken.
– Ungdomar med psykiatriska vårdbehov har rätt till specialistvård, även om de placeras inom SiS. Med rätt vård ökar dessutom möjligheterna att bryta den destruktiva livsstilen, säger han.
Projektet fokuserar på placerade ungdomar med de största psykiatriska behoven. Inte sällan har de flyttats från sina hemregioner och därmed förlorat den eventuella vård de fått inom Bup. En konsultläkare kommer ut till ungdomshemmet en gång i veckan och förskriver läkemedel, mycket mer än så hinns inte med. För Oscar Rahm är det uppenbart att samverkan med öppenvården inom Bup behöver byggas ut för många fler än de som projektet når i dag.
Tack vare projektet kommer ett mobilt Bup-team på besök en gång i veckan till Ljungbacken. I teamet ingår en läkare, en psykolog och en socionom. Från ungdomshemmets sida ingår psykolog, sjuksköterska och behandlingssekreterare.
Hur SiS-psykologen och Bup-psykologen ska fördela ansvaret är inte helt tydligt.
– Det är sådant vi behöver ta reda på, säger Oscar Rahm och tillägger att ungdomshemmen skiljer sig åt. På vissa erbjuds psykologisk behandling, på andra ges bara stödsamtal.
Att SiS har svårt att rekrytera psykologer gör inte saken lättare. Oscar Rahm tror att orsakerna är flera.
– Medias rapportering om missförhållanden inom SiS, som ofta är befogad, minskar säkert intresset. Sedan ligger ungdomshemmen ofta illa till rent geografiskt. I min hemstad Lidköping finns många arbetsgivare som konkurrerar om psykologerna, men jag vill inte ha något annat jobb. Jag längtar tillbaka till ungdomarna på Margretelund, men nu satsar jag på det här projektet, säger han.
Oscar Rahm tycker att perspektivet ofta blir fel när det talas om SiS misslyckande, att tre av fyra ungdomar återkommer efter sin första placering.
– Ungdomshemmen är en del av vårdkedjan. Många kommer att behöva kontakt med vård och socialtjänst under lång tid, säger han.
Sofia Boman leder oss ut från huset mot byggnaden där personalen håller till. Som chef har hon två grupper att värna om, både ungdomarna och personalen. På ungdomshemmet där hon arbetade tidigare blev en i personalen »nästan ihjälslagen«.
– I takt med att andelen gängkriminella inom SiS har ökat har säkerheten blivit mer aktuell, säger hon och får medhåll av både Oscar Rahm och Lisa Lidström.
Oscar Rahm berättar att när han började inom SiS under 2015, då var många av de intagna från Marocko, där de vuxit upp som gatubarn. Hur de hamnade i Sverige vet ingen riktigt, inte heller varför de försvann. Sedan kom flyktingkrisen och under en period var många ensamkommande. Nu är de flesta födda i Sverige. Bakom sig har de skolmisslyckanden och trassliga familjerelationer. Med psykiatriska diagnoser har de hamnat i såväl missbruk som kriminalitet.
För att bryta beroendet av droger används i dag flera behandlingar. Men ingen vet om behandlingarna fungerar i den låsbara miljön inom SiS. En forskargrupp på Karolinska institutet ska därför undersöka om metoden A-CRA har vetenskapligt stöd. Metoden bygger på kbt och har funnits i USA sedan slutet av 1990-talet. Målet är en livsstilsförändring: ut med knarket och in med drogfria aktiviteter.
På Ljungbacken har 17 ungdomar tackat ja till att ingå i studien.
Lisa Lidström är överraskad att så många ville delta.
– De vill verkligen bli av med sitt missbruk, särskilt bensodiazepiner och tramadol, säger hon.
Tre av de vanligaste drogerna är cannabis, bensodiazepiner och tramadol.
Alkohol är ovanligt, eftersom ungdomarna enligt Lisa Lidström inte gillar att »tappa kontrollen«.
Cannabis är ungdomarna måttligt intresserade av att bli kvitt. De känner sig lugnare och tycker att de sover bättre. Att ha som mål att avstå från cannabis är inte heller något krav för att få delta i behandlingen.
– De sätter själva sina mål. Att lyckas bli av med en drog kan ge mycket annat positivt, säger Lisa Lidström.
Hon genomför behandlingen med ungdomarna och håller i kontakten med forskarna på Karolinska institutet. Studien ska även visa hur det har gått ett år efter avslutad behandling.
Lisa Lidström tycker det är tråkigt att inte få veta hur det går för ungdomarna, såvida de inte möts igen på Ljungbacken.
– Men en gång stötte jag ihop med en kille på en restaurang. Han jobbade där och ville bjuda dit hela personalen. Sådant kan jag leva länge på, säger hon.
Psykologen Ida Mälarstig på Karolinska institutet är försiktigt optimistisk om resultaten.
– Merparten av de som deltar i vår studie är involverade i kriminella gäng. Vi vet från försök i USA att det då kan bli svårare att hitta en ny och prosocial miljö, men att många vill delta i studien är ändå lovande, säger hon över telefon.
Psykologtidningen ringer även upp psykologen Adis Hafizovic, som arbetar på ungdomshemmet Nereby utanför Göteborg. Han gillar att SiS satsar på forskning.
– Missbruk påverkar i många fall våra ungdomar men det är svårt att säga hur drivande just missbruket är i deras sammantagna problematik. Vi väntar med spänning på resultatet från Ljungbacken.
Adis Hafizovic har inga planer på att byta jobb och hoppas att fler psykologer ska söka sig till SiS.
– Jag påverkar organisatoriskt, handleder personal och får utreda. När jag lyckats kartlägga en ungdom ordentligt och har identifierat högriskområdena, då känns det som bäst, säger han.
Fakta ACR-A
Individuell behandling grundad i beteendeanalys som pågår i tolv till fjorton veckovisa sessioner. Behandlingen skräddarsys utifrån ungdomens mål och funktionella analyser. Bland annat ingår arbete med vårdnadshavare, öka prosociala aktiviteter, system-atisk uppmuntran och att träna kommunikationsfärdigheter. Totalt ska 220 ungdomar inom SiS ingå i studien som ska vara klar under 2025. Forskarna kommer även undersöka om A-CRA påverkar kriminalitet.
Källa: Ida Mälarstig, KI.
