Sajten Dumpen är vedervärdig. Närmare 200 män har hittills lockats till möten med fiktiva barn. När den så kallade »gäddan« spanar efter sitt offer kliver den forne höjdhopparen Patrik Sjöberg och kumpanen Sara Nilsson fram med sina mobilkameror. Konfrontationen inleds alltid med ett “du väntar på ett barn”. Klart det är kittlande att få se hur mannen reagerar. Ska han neka, fly, erkänna? Sedan nästa reaktion, när mannen får klart för sig att filmen kommer att läggas ut på Dumpen. Två har tagit livet av sig, några har hamnat på psyket, några ska senare komma att avslöjas på nytt av Dumpen.
Många har försökt sätta dit Patrik Sjöberg för detta, men han vinner varje debatt. Varför är pedofilen viktigare än barnet? undrar han. Ja, vad svarar man på det. Hur som helst står Dumpen för ett parallellt rättssystem, där straff utdelas av brottsoffren Patrik Sjöberg och Sara Nilsson. Det är själva grunden för kritiken, även om de har avslöjat en rektor, lärare, en skolkurator. Individer som inte ska arbeta i en miljö med barn.
De som inte tar till flykten får en uppmaning att söka hjälp hos Preventell. Det är förstås bra. Där arbetar psykologer med att behandla de hjälpsökande. I det här numret har vi besökt mottagningen.
Men alla vill inte ha hjälp, en del betraktar sin störning som en av alla andra läggningar. På Flashback, med forumet parafilier med över 100 000 inlägg, går det att läsa hur en del pedofiler själva resonerar. Kunskapslyftande och skrämmande, vågar jag påstå, och blir stärkt i övertygelsen att det Dumpen ägnar sig åt är skit på ytan.
