Författaren Mats Wahl besvarar Billy Larsson om Freudkritiken
Nionde oktober läser jag i Psykologtidningen Billy Larssons svar till oss tre som svarat på vad han säger i sin artikel om Sigmund Freud. Rörande mina synpunkter framhåller Billy Larsson bland annat: ”Wahls oro för att barn ska få medicin och inte samtal om Freud förlorar sin hjältestatus, vill jag bestämt hävda är obefogad.”
Samma dag skriver i Svenska Dagbladet författaren och psykologen Lydia Sandgren om patienter hon mött i svensk psykiatri.
” Man hamnar på någon läkarlista och blir kallad då och då, får recept och sjukskrivning som förlängs i åratal. Man får prova en massa olika mediciner, men ingen biter. Man börjar i terapi och det hjälper litegrann för stunden. Man får en ny terapeut men känner att det ”inte klickar” och slutar komma. Man erbjuds en gruppbehandling men tycker det känns jobbigt med grupp och uteblir. Man blir avslutad från mottagningen eftersom man inte förstått att det är det som sker om man inte kommer på sina tider. Det går ett år och så börjar allt om igen.” Nej, Billy Larsson, jag tror inte att Freuds eventuella ”hjältestatus” har betydelse i det sammanhang som Lydia Sandgren beskriver. Däremot oroar jag mig för att barn och unga ska erbjudas medicin utan samtal och diagnoser utan annan hjälp än mediciner. Lydia Sandgren igen:
”Det är inte ovanligt att patienterna har tröskat sig igenom hela Fass och halva alfabetet. PDT, KBT, DBT, ERGT, MBT, ISTDP, EMDR. Ibland har något avgörande betydelse. Ibland lindrar det för stunden. Och ibland händer ingenting.”
Jag ber nu att få introducera en diagnos som sannolikt kommer att bli allt vanligare bland barn och unga. Befogad förtvivlan (bf). Här föreligger inga villfarelser eller vanföreställningar. Här finns ingen liten Hasse som har skrämmande fantasier om hästar. Här finns realiteter beskrivna av till exempel professor Peter Wadhams, världens främste expert på arktisk is i ”A farewell to ice.” Här finns hur många fysiker och tekniker som helst. En ovanligt välformulerad sådan kan man lyssna till på nätet, professor Kevin Anderson.
Den nya patientgruppen är inte fångad i ett ångestsyndrom eller ett inre konglomerat av vanföreställningar som skapar oro. Den nya patientgrupp som snart knackar på behandlarens dörr med sin sömnlöshet och oro är verklighetsinriktad. Det finns just ingenting som är irrationellt i de här barnens verklighetsuppfattning. De har fått korn på hur det står till i världen och behöver hjälp med att stå ut, ty deras verklighetsuppfattning är realitetsbaserad och sund. Det känslomässiga utfallet av kontakten med klimatfrågorna är skräck, panik och förakt för de som ingenting gjorde.
Köerna till – den enligt Lydia Sandgren inte så välfungerande – psykiatrin är avsevärda. För barn och unga, som inte sällan saknar tålamod, kan väntetiden till ett BUP samtal te sig outhärdlig. Det finns i riksdag och regering, vad jag vet, inga motioner eller propositioner vad gäller att inrätta ett stort antal nya utbildningsplatser för socionomer, psykologer och läkare med inriktning mot
psykiatri. Inte heller finns planer på att fördubbla antalet skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer, vilket ter sig som helt nödvändigt.
Sigmund Freud var en lyssnare. Hans teknik, med dess många brister, bygger på förmågan att höra vad som sägs och därtill – i det goda fallet – det som inte sägs. Det som nu ska komma– gissar jag – är den ännu ovanliga diagnosen för barn och unga. Befogad Förtvivlan. (bf). Klimatförändringarna och dess effekter är upphovet till känslorna av djup förtvivlan. Här behövs inte terapi, här behövs stöd och hjälp i modet och lusten att leva. Men vilka ska lyssna och vem ska orka höra den uppsjö av uppgivenhet och
förtvivlan som kommer att välla ut i behandlingsrummen? När lyssnaren börjar gråta blir det kanske dags att be en läkare ta fram receptblocket? Eller kan någon nytänkande, omprövande, modig och uthållig psykoterapeut utveckla en ny samtalsmetod för arbete med barn och unga? Kanske tio stödjande möten, kanske i grupp och inte alltid med någon ur ett legitimationsyrke som ledare eller samtalspartner? I det arbetet tror jag att Sigmund Freuds nydanande gärning för mer än 120 år sedan kan vara inspirerande.