Alla psykologiska behandlingar fungerar ungefär lika bra, hävdar den amerikanske psykologiprofessorn John C. Norcross på Sverigebesök.
Men patienterna skiljer sig åt.
-Psykologen behöver anpassa metoden efter patienten, inte tvärtom, säger han.
Professor John C. Norcross gillar att måla upp scener inför publiken på Rival, som alla studerar till legitimerade psykoterapeuter på Sapu.
-Säg att du vill få tonåringen att städa sitt rum. Du säger “först ska du städa, sedan kan du kolla på datorn”. Vad tror du blir avgörande för om tonåringen städar sitt rum?” undrar han.
Publiken sitter tyst och han svarar själv.
”Relationen! Den är helt avgörande, precis som vid psykoterapi, säger han.
John C. Norcross menar det finns massor av psykologiska behandlingar, kanske 500, och det gäller att ha extra koll på de gemensamma faktorerna för behandlingarna, just dessa är nyckeln för lyckade behandlingar. Alliansen är en av de viktigaste, som ingår i relationen mellan behandlaren och patienten.
-Om du tar ett steg tillbaka och tittar på all forskning som finns, alltså inte bara på forskningen för just den metod som du tillämpar, då ser du att alla behandlingar fungerar ungefär lika bra, från psykodynamisk terapi till motion, självhjälp eller KBT, säger han.
John C. Norcross är professor vid Scranton universitet i Pennsylvania. Tidigare har han varit president för det amerikanska psykologförbundet APA. Han har föreläst över hela USA och i de flesta europeiska länder. I Stockholm får han också medhåll och applåder.
-Det är bara i Frankrike jag möter motstånd, där regerar psykodynamikerna. I alla andra länder inser man att integrativ psykologi är den enda vägen framåt, säger han i pausen till Psykologtidningen.
De nationellla vårdprogrammen förespråkar dock KBT, så är det nästan överallt, och det är inte så konstigt, anser John C. Norcross.
-KBT är billigast och har flest studier, men den bygger på en felaktig föreställning – att alla patienter är förändringsbenägna.
John C. Norcross upprepar fördelningen 40-40-20. Enligt honom är 40 procent av de deprimerade okunniga om att de faktiskt är deprimerade, 40 procent är medvetna om att de är deprimerade men vill inte göra något åt tillståndet, och 20 procent söker vård. Fördelningen visar betydelsen av patientens inställning, och då gäller det att skräddarsy behandlingen, anser John C. Norcross.
-I USA ägnar sig inte psykiatriker längre åt psykoterapi, vilket är synd. Däremot blir psykologerna allt bredare, vissa har till och med möjlighet att förskriva antidepressiva läkemedel, fast då är det en kombinerad behandling, inte en integrativ behandling när olika psykologiska behandlingar tillämpas, säger han.
Någon i publiken undrar om det inte blir svårt att förklara för patienten vad man sysslar med, men John C. Norcross invänder att en läkare aldrig förklarar för patienten hur SSRI fungerar, för det vet man inte ens, bara att tabletterna ofta fungerar.
-Den enda patient som haft invändningar mot min integrativa terapi var själv psykolog, säger han.
Bara vid tre diagnoser finns det behandlingar som är överlägsna alla andra metoder, anser han. Vid PTSD är exponering nödvändig, liksom vid specifika fobier. Vid bipolaritet är stämningsstabiliserande läkemedel bättre än alla andra metoder. Men vid till exempel depression finns det ingen metod som är mer effektiv än någon annan. Alltså bör psykologen prova sig fram med patienten, även om det blir mer ansträngande och tar längre tid.
-Jag träffar nu psykodynamiker som inser hur effektivt det är med hemuppgifter. De har tagit till sig detta från KBT, så var det inte förr, säger han.
