Psykologerna i Ukraina kämpar med allt från krishantering i skyddsrum till att dela ut skyddsvästar till kollegor i strid.
– Det är vårt bidrag till den kommande segern, säger Valeriia Palii, det ukrainska psykologförbundets ordförande.
Text: Lennart Kriisa
Vilket arbete kan psykologerna utföra i Ukraina?
– Internt har vi fullt fokus på att hålla seminarier och sprida våra uppdaterade riktlinjer om trauma och krishantering. Psykologer med relevant utbildning stöttar armén. Vi lägger särskild vikt vid att hjälpa soldatfamiljer. Alla psykologer gör så många frivilliga insatser de mäktar med, från att ge internflyktingar tak över huvudet till att transportera militär utrustning.
Går det att få någon psykologisk behandling i Ukraina?
–Ja, absolut, men det blir förstås mest krishantering, resten får vi ta senare. Alla initiativ som togs under pandemin fortsätter med sina verksamheter. Det finns också psykologer som möter folk där de befinner sig; på tågstationer eller på de särskilda uppsamlingsplatserna för människor som tvingats lämna sina hem. Det finns även psykologer som ger stöd nere i tunnelbanan, eftersom tunnelbanan nu fungerar som skyddsrum under bombningar.
Hur påverkas ni psykologer av kriget?
– Stressen pågår dygnet runt, precis som för alla andra. Ryska missiler förstörde en kollegas bostad i Charkiv. Några kollegor har också förlorat sina anhöriga i Tjernihiv och Mariupol. Några andra av mina kollegor är fast i en ockuperad förstad till Kiev och vi har inte haft kontakt med dem på över tjugo dagar. Många psykologer är internflyktingar eller har lämnat landet. Andra tar skydd i källare när bomberna faller. Som psykologer måste vi ändå fortsätta att bidra med vad vi kan. Det är vårt bidrag till den kommande segern.
Hur många psykologer jobbar för armén?
– En hel del, men jag vet inte antalet. Det finns många uppgifter inom försvaret, från att evakuera civila till att delta i striderna. En av medlemmarna i vårt etikråd, Artem Osypian, deltar i det militära försvaret av Kiev. Vi är mycket stolta över honom och alla andra som har modet att försvara vårt land. Psykologförbundet har köpt in skyddsvästar och delar ut till psykologer som deltar i striderna. Det känns alldeles overkligt när jag berättar om detta, men så är det.
Vad kan svenska psykologer göra för att stötta er?
– Jag får varje vecka fina mejl från kollegor i Sverige. De uttrycker sin sympati och erbjuder all möjlig hjälp. Det är väldigt rörande, jag har aldrig upplevt något liknande. Det vi går igenom nu är så svårt att hantera, men varje vänligt ord får betydelse. Jag har också blivit informerad om Sveriges satsning »Psykologer för Ukraina«, den är imponerande.
Det starka ledarskapet under er ordförande, Kristina Taylor, har också haft stor betydelse. Vi uppskattar att hon drev på för ett skarpare uttalande från EFPA som senare ledde till uteslutning. Jag förstår att det var ett svårt beslut, men vi vet att det ryska psykologförbundet stöttar kriget mot oss och har ett nära samarbete med det ryska försvarsdepartementet.
Har du själv planer på att lämna Ukraina?
– Nej, jag stannar i Kiev med min familj. Här finns allt jag älskar och känner till. Jag kan inte tänka mig något annat än att stanna här och arbeta så mycket jag orkar. Vi kommer att segra, det är självklart.
Fotnot: Psykologtidningen har sökt det ryska psykologförbundet.
