Neuropsykologin spelar allt större roll inom psykiatrin, så långt var neuropsykologerna eniga under sin riksstämma.
-Problemet är att det inte finns några behandlingar, bara tester som beskriver patientens problem, sa Jacqueline Borg.
Den sannolikt sista digitala riksstämman för neuropsykologerna pågår och har samlat runt 170 åhörare. Som vanligt har det varit svårigheter med inloggning, trasiga mickar, pauser i total ensamhet och föreläsare bakom svart bild. Men riksstämman bjuder ändå på föreläsningar med dagsaktuellt innehåll.
Jacqueline Borg, psykolog och forskare vid KI, påminde om ett neuropsykologin är en ny vetenskap, vars syfte från början var att lokalisera och rehabilitera hjärnskador. Men så ser det inte längre ut.
Neuropsykologin används alltmer inom psykiatrin, framför allt för att diagnosticera adhd och autism.
–Att studera och mäta kognitiv funktion är högst relevant för psykiatrin eftersom kognitiva nedsättningar tillhör de nedsättningar som orsakar mest funktionsnedsättning, men våra metoder inte är anpassade för psykiatrins behov och frågeställningar. Neuropsykologin i psykiatrin används fortfarande diagnostiskt och beskrivande, i stället för att användas i interventioner som riktar sig mot att förbättra kognitiva nedsättningar hos patienterna, konstaterade Jacqueline Borg.
Hon anser att läkemedel inte ger någon varaktig effekt. Det finns inte heller evidensbaserade behandlingar som förbättrar kognitionen. Möjligen kan testerna identifiera sårbara individer.
–Det har funnits en uppsjö med kognitiva träningsprogram men inget har kunnat generaliseras. I dag kan vi ge patienten en pseudoförklaring, som att du inte klarar ditt jobb eller skolan, men det värdet kan vi inte nöja oss med, vi måste kunna hjälpa, säger hon.
Föreläsaren Sebastian Lundström, psykolog och forskare vid Gillberginstitutet, hade inte undgått den debatt som SVT:s Bokstavsbarnen skapat.
Han avvisade att ökningen av autismdiagnoser hänger ihop med patogenes, alltså yttre faktorer som virus eller miljögifter, och stödde sig på tvillingforskning. Autismsymtomen är också konstanta över tid. Däremot rapporterar föräldrar mer lidande hos barnen, vilket kan ligga bakom diagnosökningen.
–Kanske har föräldrar blivit bättre på att identifiera barnens problem, säger Sebastian Lundholm.
Symtomen på autism är konstanta, däremot uppfattar föräldrarna allt oftare att barnen lider.
Mest sannolikt är, enligt Sebastian Lundström, att den nuvarande läroplanen uppmanar till grupparbeten och kommunikativ förmåga. Där kan också förklaringen finnas till att allt fler vill bli av med sina diagnoser efter att ha gått ut skolan, som Psykologtidningen rapporterat om tidigare.
–När de inte längre befinner sig i den suboptimala miljön, ja då uppfyller de inte heller längre kriterierna för en diagnos, spekulerade han.
Sebastian Lundström ställde frågan hur psykologer ska kunna hjälpa patienter om pressen är för hård i skolan, utöver att ge en diagnos.
–Blir det en diagnosglidning för att vi ska kunna hjälpa patienterna? Här behövs ett lobbyarbete för att svaga elever ska få stöd i skolan, säger Sebastian Lundström.
Mikael Landén, professor i klinisk psykiatri, kritiserade den bristfälliga forskningen under sin föreläsning. Han drog ett enkelt exempel med vingummin.
–Depressioner läker ihop av sig själva. Om du ger vingummin, eller varför inte psykoterapi, när patienten är som sämst, då blir det förstås en felaktig slutsats att vingummin, eller psykoterapi, hade någon effekt på depressionen.
Samma sak gäller om en studie för smärtpatienter drar i gång. Den som har hög smärta får vara med i studien, men smärta är sällan konstant, den går upp och ner. Om patienten hade som mest smärta när studien startade, och en behandling sattes in, hur säkert är det då att behandlingen hade effekt? Ingen alls, konstaterade Mikael Landén.
Visserligen försöker forskare minska dessa felkällor med randomiserade och kontrollerade studier. Men att använda väntelista som kontrollgrupp är meningslöst.
–Den som hamnar på väntelista mår generellt sämre, det handlar om nocebo. Den som vill ha ett positivt resultat på sin studie bör definitivt använda sig av väntelista som kontrollgrupp, säger Mikael Landen.
Publikationsbias är en annan felkälla – små studier ger bättre effekt. Mikael Landén drar exemplet med ketamin som gav mycket positiva effekter i små studier, men inte i större studier.
Ett annat problem är att studier med negativa resultat aldrig publiceras. Mikael Landén hänvisar till en amerikansk forskare som tog begärde ut alla studier vid KBT mot depression som gett negativa resultat. Han la därefter ihop dessa med de studier som gett positiva resultat.
-Visserligen sågs fortfarande en viss positiv effekt med KBT, men den var betydligt mindre än tidigare, säger Mikael Landén.
Han varnade också för att rena lögner uppstår med visklekar. Ett exempel är att SBU anser att det inte finns tillräckligt med kunskap för EMDR vid PTSD. Socialstyrelsen, som har samma underlag, tycker att EMDR vid PTSD är värd graderingen 7 av 10 med motiveringen ”god beprövad erfarenhet”.
–Hur de kom fram till detta går inte att förstå, säger Mikael Landén.
En åhörare undrade om beprövad erfarenhet inte har någon betydelse.
-Jo, ibland, säg att de som är suicida blir omhändertagna. Det finns inget vetenskapligt stöd för att omhändertagandet minskar risken för suicid men vi får utgå från det, utifrån den beprövade erfarenheten, sa Mikael Landén.
