I Helsingborg erbjuds skolpsykologerna deltidsarbete på Bup förhoppningen är att hitta nya sätt att samverka.
– Som enskild psykolog öppnas en möjlighet att bredda sig och samtidigt ha kvar sin anställning på en arbetsplats där man trivs säger Henni Wiik som deltar i projektet.
Text: Maria Jernberg
I höst påbörjas utväxlingen av personal mellan barnpsykiatrin och elevhälsan. Henni Wiik och en kollega är först ut.
– Det blir en spännande form av samverkan. Vi får se vad som händer när vi börjar arbeta i varandras verksamheter säger Henni Wiik.
Skolpsykologernas enhetschef Martin Davidson hoppas också att projektet ska göra elevhälsan och Helsingsborgs-trakten till en attraktivare arbetsplats.
– På det här viset behöver man inte säga upp sig för att byta jobb.
Elevhälsopsykologerna kommer inte att ha särskilt utformade uppgifter på Bup utan ingå i det ordinarie arbetet. Ungefär två dagar i veckan ska de vara på mottagningen.
– Jag är nybörjare i kliniska sammanhang så initialt kommer jag att hålla mig till min trygghetszon och göra bedömningar. Det är jag van vid från skolan säger Henni Wiik.
Hon ser fram emot att verka i en ny kontext och arbeta tillsammans med ett team. Även på Bup är stämningen förväntansfull.
– Det ska bli givande att lära känna skolpsykologerna och ta del av deras kompetens säger Anneli Carnelid psykolog på mottagningen.
På sikt kan utväxlingen bli ömsesidig. Anneli Carnelid ställer sig positiv till att ha en del av sin tjänst inom skolan.
– Jag tror det skulle vara kul och nyttigt att se unga i den miljö där de faktiskt är.
Idén till samverkansprojektet uppstod när de tidigare arbetskamraterna Lena Fahlén och Martin Davidson blev enhetschefer för Bup respektive elevhälsan och såg hur det skavde mellan verksamheter som är till för barn och unga.
– Vi tänkte: Antingen fortsätter vi samarbetet på samma sätt som förut kanske kan vi anstränga oss lite mer och göra nätverksträffarna lite bättre eller så testar vi något helt nytt säger Martin Davidson.
Stora tankegångar kokades ner till en konkret och genomförbar plan. Lena Fahlén och Martin Davidson kom överens om ett utbyte av personal för att pröva en samverkan i realtid.
– Samverkan sker ofta i grova drag och långt ifrån verkligheten och det faktiska barnet. Den blir lätt ett slag i luften. Vi vill i stället göra något tillsammans i skarpt läge säger Lena Fahlén.
Hon tror på människans kompetens och hennes psykologers förmåga att i stunden hantera saker som kommer upp.
– Många gånger handlar det om nyanser och små justeringar.
Lena Svedjehed är ordförande för Psifos yrkesföreningen för psykologer inom förskola och skola. Hon känner inte till att det skulle finnas andra likadana projekt.
– Samverkan är alltid en utmaning men jag undrar om man inte genom att försöka lösa problemet så här skapar andra problem.
Inom elevhälsan ska psykologen ha ett salutogent perspektiv medan det på Bup är det medicinska som dominerar. Lena Svedjehed ser en risk att rollerna blandas ihop och att föräldrar och lärare blir förvirrade och får felaktiga förväntningar.
– Skolpsykologer får kämpa nog som det är med att ha en främjande och förebyggande ingång och inte hamna i att tänka diagnoser och producera remisser.
Upplägget får henne också att fundera över sekretessen – kan psykologen automatiskt ta med sig information från Bup till skolan? Olika sekretessklausuler gäller i de två verksamheterna.
Martin Davidson tror däremot att risken för rollsammanblandning är försumbar.
– Psykologer om några har förmåga att navigera i det här gränssnittet de är skolade i att tänka kritiskt.
Fast han håller med om att de behöver vara tydliga mot skolorna vad utbytet handlar om så att inte orealistiska för-väntningar uppstår.
För rollerna och uppdragen ska förbli olika. Lena Fahlén menar att de därför inte heller kan lära av varandra rakt av.
– Men vi kan bli nyfikna på de här små personernas vardag tillsammans. Det är då vi kan börja dra i samma trådar.
Hon tar ett exempel från skolan.
– När det gäller barn med NP-beteende tänker jag att skolan kan lära sig att bemöta och anpassa utan att göra sjuk-vård av det. Följs de här eleverna upp tidigt så kan mycket lidande undvikas. Här kan vi kalibrera våra kunskaper mot varandra och se om vi kan förhindra att patienter skapas ute i verksamheterna.
Martin Davidson säger att de är ödmjuka inför vart projektet leder.
– I värsta fall upptäcker vi inget nytt men då kan det ändå ha varit berikande för medarbetarna. Målet är förstås en positiv förändring för målgruppen men det är en otrolig uppgift att ändra något för någon.
BUP:S UPPDRAG
Att bedriva psykiatrisk vård på specialistnivå i syfte att uppnå en förbättrad psykisk hälsa. Med psykiatrisk vård avses utredning, bedömning, diagnostik, behandling och vård samt stöd och rådgivning.
ELEVHÄLSANS UPPDRAG
Att främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande utveckling och hälsa. Att även stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.
VANLIGA BRISTER I SAMVERKAN
För låg kännedom om varandras uppdrag: Klienter kan få felaktiga förväntningar om vilken hjälp de kan få.
Information och kommunikation: Svårt att få kontakt med varandra. Bristande återkoppling.
Bemötande: Tappar individfokus. Försvarar sin egen rutin i stället för att hitta en lösning.
Mellanrum mellan organisationer: »Någon annan borde göra det här.«
Källor: Region Stockholm Skolverket och Lena Fahlén som ingår i socialtjänstens grupp »Brister i samverkan«.
