I min förra ledare råkade den sista meningen falla bort innan tryck. Så kan det gå ibland, och det går precis lika bra att återanvända den som inledning till dagens text: Hur vill du bidra?
Under lång tid har olika sammanhang, arenor och samtal jag själv deltagit i, eller iakttagit på håll, fått mig att fundera över hur nära till hands det verkar ligga att uppleva missnöje med och brister hos andra människor och funktioner. Ett missnöje som ofta uttrycks kraftfullt och omsätts i ensidiga krav på andra.
De sammanhang jag tänker på handlar alla om samarbeten och uppdrag med en hög komplexitetsgrad, där det krävs många olika röster och perspektiv för att såväl analys som lösningar på de gemensamma utmaningarna ska kunna förstås och hanteras klokt. Ändå verkar reflektioner om det egna ansvaret och bidraget till problembilden ofta saknas.
När ett sådant tanke- och samtalsklimat inte utmanas tycks det lätt trappas upp, och breda ut sig till kulturer som blir rådande för hela organisationer och arenor. Det påverkar det mellanmänskliga relaterandet och försvårar tillitsbyggande, kreativitet och samhandling. Om vi ständigt bevakar (var)andra i stället för att utgå från hur vi själva bidrar både till existerande problem och deras potentiella lösning, tappar vi enormt mycket i kraft och möjlighet.
Ett språkligt exempel på detta som har börjat skava för mig är talet om vårdskuld, utbildningsskuld etcetera. Varför tala om »skuld«, som innebär att någon är skyldig någon annan något, i stället för att benämna situationen som en gemensam utmaning där många måste samverka för att komma vidare och mildra de negativa effekterna?
Min önskan är att Psykologförbundet ska vara en aktör som utgår från hur just vi kan bidra, både i vårt interna samarbete och när vi kommunicerar med andra. På så sätt bygger vi tillit och skapar trovärdighet, och gör oss därmed intressanta och meningsfulla för potentiella medlemmar, för professionens utveckling och för beslutsfattare och andra samhällsaktörer. Jag lånar slutorden av Dylan:
May you always do for others and let others do for you.
