En stor del av Anna Kåvers karriär har kretsat runt begrepp som acceptans, närvaro och mindfulness. I och med coronakrisen är hennes kunnande mer efterfrågat än någonsin – journalister vill göra intervjuer och patienter boka tid. I kristid vill alla ha sin stund med Anna Kåver.
Text: Anna Wahlgren
När vi ses för att göra intervjun är coronakrisen ett faktum. Jag har tagit tåget från Stockholm till Uppsala där Anna Kåver bor och vi var bara en handfull resenärer ombord. De som har möjlighet håller sig hemma men Anna Kåver har efter en hel del funderande bestämt sig för att genomföra intervjun. Hon är försiktig men inte den oroliga typen.
– Det kan jag väl till femtio procent tacka min biologi och genetiska utrustning för. Men till femtio procent är det här vad jag har lärt mig av mina föräldrar mina fyra syskon och under livets gång. Mina föräldrar uppfostrade oss fritt nästan hårdhudat men också kärleksfullt. Jag växte inte upp med oro och ängslighet mina föräldrar förmedlade i stället att jag har kapacitet att ta hand om mig.
Vi ses på det klassiska konditoriet Ofvandahls här är för ovanlighetens skull gott om plats. Vi placerar oss med en och en halv meters avstånd till varandra. Vi köper stora koppar te vid disken Folkhälsomyndigheten har ännu inte beslutat att bara bordsbeställning är tillåten.
På morgonen har Anna Kåver gjort intervjuer med både Svenska Dagbladet och M Magasin. Tidningarna vill förklara för läsarna hur de ska orientera sig i tider av oro och ovisshet. Också patienterna hör av sig i större omfattning – de som var oroliga förut är ännu mer uppjagade nu.
– Frågan uppstår hela tiden – hur ska man göra för att hantera sin oro? Jag brukar svara att det är självklart att vi är oroliga att vi är programmerade för att reagera på oro. Men vi behöver inte förstärka oron genom att låta radio och tv stå på dygnet runt. Man göder oron och ångesten genom att hela tiden vara i hotkällorna. Vi behöver pausa och byta perspektiv emellanåt.
Oron var förstås ett problem redan innan coronan konstaterar Anna Kåver. De flesta psykiatriska diagnoser har en orodimension i sig.
– Jag brukar beskriva oron som det lilla vattenglaset vid den fina middagen. Det står alltid där och det fylls på hela tiden – oavsett huvudrätten alltså oavsett huvuddiagnosen. Min huvudrätt kan vara en svår ätstörning eller ett trauma men jag har hela tiden det lilla vattenglaset med oro nära mig.
Anna Kåver gillar att tala i bilder. Kanske är det intresset för att popularisera som har gjort henne så folklig och populär i bredare kretsar?
– Metaforer är bra speciellt om patienterna känner igen sig. Jag är inte bara ute efter att ekvilibristiskt hitta tjusiga metaforer utan det ska vara något som patienterna kan knyta an till. Metaforer brukar öka förståelsen för ens egen situation och ens problem. Dessutom brukar de hjälpa patienten att minnas.
Anna Kåver växte upp i ett tryggt akademikerhem i Lund. Mamman var psykiater och pappan kirurg. Tillsammans hade de fem barn och marktjänsten sköttes av hembiträden. En fri men också ansvarsfylld uppväxt. Och en perfekt grogrund för ett icke-neurotiskt förhållningssätt till livet. Men varför blir den stadiga och stabila flickan så småningom psykolog?
– Ja varför? Jag är uppvuxen i ett hem där humanismen var ledstjärna. Man var nyfiken på människor man jobbade med människor. Mina föräldrar var kulturella och musikaliska och jag trivdes bra i den humanistiska sfären. Jag har alltid varit intresserad av kommunikation och språk. Hur man samtalar. Och så har jag en ådra i mig som vill andra människor väl.
Hennes första psykologjobb var som fängelsepsykolog i Gävle. Otroligt tuffa år tänker hon i efterhand. Hon pendlade från Uppsala och på tåget hem när arbetsdagen var slut släppte hon ut känslorna. Hon grät och funderade över om psykologyr-ket verkligen var något för henne. Samtidigt vill hon inte ha åren ogjorda – på många sätt går det inte att föreställa sig en bättre skola.
– Jag lärde mig att gå emot mina egna rädslor och att kämpa i motvind. För mig var det en läroresa och jag blev ödmjuk inför vad man faktiskt kan uträtta som psykolog vad som är möjligt givet kontexten. Psykologin är inte alltid verktyget att nå fram till människor. Jag som person kommer heller inte att klicka med alla.
Säger Anna med sin lugna röst. Hennes stillsamhet påverkar intervjun när jag lyssnar på samtalet i efterhand noterar jag att vi talar saktare i takt med att samtalet fortskrider. Lugnet lyfter hon fram som ett karaktärsdrag. Det har hon haft använd-ning för i sitt yrke.
– Patienterna har uppfattat mig som lugn och trygg. Framför allt de emotionellt instabila patienterna som är väldigt ångest-drivna och utåtagerande. Jag är lugn jag kan till och med uppfatta mig själv som lite seg.
Anna Kåver var en av dem som tog behandlingsformen dialektisk beteendeterapi DBT in i svensk psykiatri. Hon var i USA i flera omgångar och utbildade sig hos professor Marsha Linehan vid universitetet i Seattle.
– I sin behandling hämtade Marsha – vilket var väldigt ovanligt på den tiden i mitten av 1990-talet – inslag från buddhism-en. Hon mediterade själv och använde sig av meditation och var en av de första i världen att baka in mindfulness i psykoterapin. Jag och mina kollegor lärde oss hennes metodik vi var där i många omgångar och sedan plockade vi metoden till Sverige. Men vi stötte på patrull inom psykiatrin förstås. Vad är det där för flum? Ingen trodde att vi skulle kunna lära impulsiva suicidala borderlinepatienter att stanna upp och andas och vara närvarande.
Att ha banat vägen för DBT:n är det hon är mest stolt över i sin karriär. Och så är hon förstås nöjd med sina populärvetenskapliga bedrifter. Att hon har lyckats nå ut till en bredare allmänhet. Hon är en flitigt efterfrågad föreläsare och hennes psykologiböcker klättrar upp på topplistorna. Boken Att leva ett liv inte vinna ett krig är till exempel en av Natur & Kulturs bäst säljande psykologiböcker genom tiderna.
– Jag tror att jag har hittat en ton som gör det möjligt för människor att ta till sig budskapet. När jag började skriva sa jag att jag ville skriva för både professionen och allmänheten ibland i samma bok. Det går aldrig sa förlaget du måste bestämma dig. Men jag tänkte att det måste vara möjligt att föra ut evidensbaserad forskning och slutsatser utan att läsaren är insatt i terminologin.
Drivkraften att skriva har varit stark. Anna Kåver har tyckt om att dela med sig av sina tankar till en större krets. Hon ser det som sin uppgift att använda sin yrkeskunskap till att förmedla sådant som kan vara hjälpsamt för andra.
– Vi sitter ju i samma båt det är inte så mycket som skiljer oss åt. Även om du har panikångest och jag inte har det så bär vi i grunden på samma rädslor. Det handlar bara om att du känner ångesten starkare eller att du inte har redskap att hantera den. Men i grunden är vi rädda för samma saker – sjukdom döden att bli ensamma att inte duga … Jag vill dela villkoren för levandet med andra.
När fan blir gammal blir han religiös och när psykologen blir gammal blir hen filosof utbrister Anna och konstaterar att det existentiella perspektivet har blivit allt viktigare för henne.
– De senaste åren har jag varit intresserad av gränslandet mellan psykologi och filosofi och nu märker jag att allt fler kollegor också börjar intressera sig för filosofiska spörsmål. Mina patientsamtal blir mer och mer färgade av de stora frågorna: Vad är meningen för dig och ditt liv? Bär du på en rädsla för att inte duga? För att bli ensam? Vad är lycka för dig? De här frågorna har lika stor vikt som dem som handlar om hur du ska hantera din panikångestattack.
Med den bakgrunden är det helt logiskt att Anna Kåvers nya bok handlar om psykisk och existentiell hälsa. Nu vill hon fokusera på vad vi kan lära av alla dem som inte lider av psykisk ohälsa utan som faktiskt mår väldigt bra. Hon vill ingjuta optimism och livsglädje. Det perspektivet fattas ibland i samhällsdebatten tycker hon.
– Det är lite Hans Rosling över det hela … i boken har jag försökt att lyfta fram våra befintliga möjligheter och peka på faktorer som är viktiga för välmående. Jag tror på att plocka fram människors positiva resurser att inte bara fokusera på bristerna.
Efter intervjun ska Anna Kåver svara på ännu en journalists frågor om coronaoro och sprida sitt lugn.
Anna Kåvers tre källor för inspiration
ASTRID LINDGREN
Jag älskar hennes författarskap och det hon stod för. Hennes sätt att tackla livet tilltalar mig. Hennes sagor har påverkat mig och jag har läst dem intensivt för mina barn. Jag skulle också vilja påstå att hon har påverkat mig som psykolog. Hennes humanistiska inställning framför allt till barn har jag burit med mig under yrkeslivet.
MARSHA LINEHAN OCH ALAN FRUZZETTI
Det var Marsha som lärde mig hur jag skulle förhålla mig till de självskadande patienterna. Hon har i sin ungdom själv haft dessa problem något som hon själv vittnar om offentligt.Att hon har tagit sig därifrån till en position där hon influerar en hel psykoterapivärld är fantastiskt. Men jag vill också lyfta fram hennes tidigare medarbetare Alan Fruzzetti. Han har i mer än tjugo år tillbringat mycket tid i Sverige och hjälpt oss att implementera DBT och har blivit en nära vän. Han är otroligt välvillig och kärleksfull och lever sitt liv som han lär.
AARON BECK
Han ses ju som grundaren av kognitiv terapi och under 1980-talet inspirerade han mig mycket. Det var då den kognitiva terapin började gifta sig med beteendete-rapin och blev till kbt. Han tillförde verkligen något nytt till psykoterapin och då ska man komma ihåg att han var psykoanalytiker från början. Han var djärv och vågade ifrågasätta sina egna hypoteser utifrån sina kliniska iakttagelser. Dessutom var han generös och öppen som person och också intresserad av mina tanke-gångar. Vi brevväxlade till och med under en period.
Fakta/Anna Kåver
ÅLDER: 67 år.
BOR: Lägenhet i centrala Uppsala. Hus på sydöstra Gotland.
FAMILJ: Gift med Göran. Dottern Sara och sonen Oskar med respektive samt fem barnbarn.
YRKE: Legitimerad psykolog legitimerad psykoterapeut specialist i klinisk psykologi certifierad handledare med inriktning på kbt föreläsare och författare.
AKTUELL: Med boken Dansa mjukt med tillvaron om mening mod och möjligheter (Natur & Kultur) som utkommer i augusti. Är också flitigt anlitad expert i orosdebatten under coronakrisen.
BAKGRUND: Behandlingsforskat vid Karolinska institutet i Solna och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Arbetat mycket med suicidala och självskadande unga kvinnor. Skrivit åtta böcker inom området kognitiv beteendeterapi varav några tillsammans med kollegan Åsa Nilsonne.
