UPPDATERAD. Johan Grant, psykolog och lektor vid Lunds universitet, sparkas från det omdebatterade utbildningsmomentet Externatet.
-Ledningen orkade inte stå emot den tilltagande polariseringen, säger han.
De senaste åtta åren har Johan Grant varit lärare under det så kallade Externatet, då psykologstudenterna ska utforska gruppdynamik enligt Tavistockmodellen.
I slutet av december förra året blev Johan Grant uppringd av Robert Holmberg, prefekt vid institutionen för psykologi.
-Jag fick bara veta att det inte kändes bra att låta mig fortsätta, någon annan motivering har jag inte fått. Jag har helt enkelt fått sparken, säger Johan Grant.
Robert Holmberg ger en annan bild:
-Vi har förlängt hans kontrakt och han har kvar sin anställning på 20 procent. Däremot behöver vi hitta nya arbetsuppgifter åt honom.
Inför höstens kurs fick psykologstudenterna en workshopbroschyr med titeln “Var är pappa”. I broschyren förs ett resonemang om att arbetslivet och ledarskapet tidigare styrdes av ”manligt kodade ideal”, som ”solitärt hjältemod, hierarkisk ordning och ståndaktighet”. Dessa har nu ersatts av “femininint kodade ideal” som “samarbete, lyhördhet och ödmjukhet”.
Konsekvensen har dock blivit den motsatta och lett till “polarisering, utstötning och likformighet”.
“Om maskulinitet blir negativt kodat och associerat med oförmåga att härbärgera, lyssna och ”ta in”, riskerar längtan att bli bortträngd men återkomma i dolda och mer primitiva former på det sätt som inom psykoanalysen brukar kallas ”återkomsten av det omedvetna”, skriver Johan Grant i broschyren.
Syftet med workshopen skulle vara att “öppet undersöka hur våra inre bilder av maskulinitet och femininitet kan bidra till eller hindra en sund integration som ger oss en större frihet och möjlighet att använda våra olika sidor i arbetet”.
Workshopen leddes av Johan Grant och Marie Bergström, psykolog och lektor vid institutionen, samt fyra konsulter, samtliga psykologer.
Tidigare terminer har kursen som helhet fått ett högt betyg av studenterna, men i höstas blev kritiken massiv. Kommentarerna i kursutvärderingen sjuder av missnöje.
”Eleverna tvingades uttrycka sig subjektivt utan möjlighet att anknyta till forskning eller faktiska strukturer – något som vore rent oetiskt att göra psykologyrket där vi tvärtemot bör utgå ifrån beprövad vetenskap och inte egna åsikter”, skriver en student.
En annan student tycker att det under kursen rådde en ”sanningsregim” och studenterna tilläts inte tänka utanför denna.
”Konsulterna har bemött kritik med härskarteknik”, skriver en student.
En student tror att momentet kommer att göra studenterna till sämre psykologer och skriver att ”en del av budskapet under denna kurs är att gå emot sin empatiska och mjuka sida och sluta “dalta” med människor som upplever sig bli kränkta.”
Studenternas kritik framfördes både i media och till ledningen.
Johan Grant är inte förvånad.
-Nästan varje termin upplever sig några studenter ha blivit kränkta. Problemet är att när de känner sig kränkta, då anser universitets ledning att de blivit kränkta, som en objektiv sanning. Studenterna kan inte eller vill inte skilja på sina upplevelser och en mer objektiv verklighet. Ingen har blivit kränkt, däremot kan de ha blivit osäkra, arga och förvirrade.
Fem av studenterna hoppade av kursen. För att ändå bli godkända fick de i uppgift att skriva en kritisk reflektion av kursen.
Johan Grant lät sig intervjuas i Sydsvenskan och artikeln fick rubriken ”Ville ta itu med politiskt korrekta studenter”. Johan Grant säger i artikeln att det finns osunda normer på psykologprogrammet som kan sammanfattas under rubriken politisk korrekta, och att dessa hindrar studenterna i deras framtida yrkesutövning.
Artikeln möttes av protester från studenterna.
I ett mejl till Sydsvenskan, undertecknat av 31 psykologstudenter, anklagas tidningen för att ha gett en missvisande bild av vad som hänt under externatmomentet.
”Vi visste inte om att vi var där för att få våra förmodade PK-åsikter utmanade, och det på ett djupt manipulativt sätt då våra möjligheter att argumentera emot och vara kritiska förhindrades och bestraffades”, skriver studenterna.
Studenterna är också kritiska till hur Johan Grant uttalat sig på Twitter, bland annat skrev han den 2 december 2019:
“Som lärare på psykologen i Lund ser jag hur lärare och studenter hukar för en liten militant grupp medelklasstudenter som stoppar undervisning. Rädslan och eftergivenheten bland administratörerna är enorm.”
Psykologtidningen har gått igenom Johan Grants Twitterkonto där han i en mängd inlägg kritiserar det politiskt korrekta, PK-eliten och att “PK-ideologin vilar på en auktoritär grund”.
Efter riksdagsvalet, den 21 september 2018, skrev Johan Grant på Twitter:
“Jag tror rädslan för grabbar med järnrör drev folk att rösta Jonas. Rädslan för batikhäxorna (jo, de f i n n s visst) drev folk att ”rösta Jimmie”. Stöd mitt arbete att förstå De Nya Auktoritära.”
Jonas Bjärehed, studierektor på psykologiska institutionen i Lund, skriver i ett mejl till Psykologtidningen att han ”fäst mycket stor vikt vid den kritik och de negativa omdömen kring kursen som framförs i utvärderingen”.
Samtidigt tycker han att rapporteringen i media är svårbegriplig och att “inget gott kan komma av att ta en arbetsplatskonflikt i tidningarna”.
Jonas Bjärehed tror att institutionen kommer behöva lyfta en diskussion kring ”kultur på psykologprogrammet”, eftersom denna, enligt honom, “dragit igång konflikter mellan studenter, på ett olyckligt vis.”
Psykologtidningen har även gått igenom kursutvärderingarna för tidigare terminer. I dessa dominerar de positiva kommentarerna.
På frågan ”Hur värderar du att arbetskonferensen har bidragit till ditt lärande och utveckling som psykologer?” svarade 61 procent av studenterna höstterminen 2016 ”mycket” eller ”väldigt mycket”. Därefter har andelen varierat mellan som högst 74 procent och som lägst 31 procent.
En student skriver:
”Mitt lärande har stimulerats av Johan Grants arbete med vår grupp och oss som individer, även om jag i början inte förstod vad det var han gjorde och till viss del tyckte att han bara var oförskämd. I slutändan kände jag att han tog ett mycket stort ansvar för det arbete han gjorde och att jag fick möjlighet att utvecklas och lära mig mycket tack vare det.”
En student har ”chockats över den låga standard som psykologprogrammet håller”, eftersom lärare och elever ställer för låga krav och förväntningar på varandra. Däremot har Externatet enligt studenten varit ”en frisk fläkt då jag upplevt motsatsen till vad jag precis beskrivit och jag hade gärna fortsatt denna kursprogrammet ut.”
Men i varje kursutvärdering finns en eller flera mycket kritiska röster. En student skriver i sin utvärdering att ”kursledare tagit en oempatisk ställning som går emot allt vad vi hitintills lärt oss om psykologens empatiska bemötande”.
En annan student uppmanar lärarna att ”skippa externatet”.
”Skippa uppgifter där man inte förstår vad det handlar om. Skippa maktstrukturerna, härskartekniker som uttrycks som ”rak” kommunikation. Mer empatiskt bemötande. Skippa att vi ska sitta tysta i en ring i timmar och att oron för att säga fel och bli felbedömd gör att allt förvrängs och misstolkas.”
Flera kommentarer ifrågasätter syftet med kursen.
“Det har verkligen inte varit lustfyllt någonstans och jag tvekar på om det var nödvändigt att provocera/manipulera på det sättet som det gjordes. Jag saknar transparens (åtminstone i efterhand) i att förstå varför vissa provokationer gjordes och om ni som ledare var nöjda med resultatet.”
Att kursen är omtalad bland studenterna framgår också av kommentarerna.
“Mitt lärande har hindrats av den rädsla jag byggt upp för det här innan kursen började utifrån hur det pratas om momentet på programmet”, skriver en student.
Prefekten Robert Holmberg beskriver kursutvärderingarna som ”varierande” och ”helt okej”. På frågan om det är acceptabelt att enstaka studenter ska känna sig kränkta under ett obligatoriskt utbildningsmoment, svarar Robert Holmberg att han ”inte känner till att det varit så”, utan betecknar det som arbetsmiljöproblem.
Johan Grant svarar på samma fråga:
-Vi jobbar på att inte vara tuffare än nödvändigt, men en utbildning till psykolog behöver innehålla moment där studenten konfronteras med verkligheten och gruppdynamik. Då kan självkänslan och narcissismen få sig en törn.
Johan Grant menar att det är fritt fram att kritisera psykoanalys men först måste man förstå den.
-Det här handlar om psykoanalys, om drömmar och associationer. Studenterna förväntas utforska olika teman däribland attraktion, avund, skam och andra tabubelagda ämnen.
Han hävdar att polariseringen ökar bland studenterna och att “studenter som inte tillerkänner sig till en vänsterideologi, är religiösa eller hyser kritiska synpunkter på den politiska diskursen håller helt tyst”.
Johan Grant har anmält sig själv för kränkande särbehandling, alternativt diskriminering av studenter.
-Jag vill ha en ordentlig utredning av det här, dessutom har jag kontaktat mitt fackombud. Jag tycker att ledningen ska backa, säger han.
Robert Holmberg bekräftar att universitet har fått hans anmälan och säger att den kommer att behandlas enligt universitets rutiner.
Fotnot:
På frågan ”Hur värderar du att arbetskonferensen har bidragit till ditt lärande och utveckling som psykologer?” svarade 61 procent av studenterna höstterminen 2016 ”mycket” eller ”väldigt mycket”.
Vårterminen 2017 hamnade andelen på 74 procent.
Vårterminen 2018 blev snittet 57 procent, för att sjunka till 31 procent under höstterminen samma år. Vårterminen 2019 steg snittet till 73 procent, för att sjunka till 42 procent höstterminen 2019.
