BOKMÄSSAN. Både den förra och den nuvarande radiopsykologen drog publik till Psykologiscenen.
Allan Linnér, radiopsykolog under sju år, berättade om sina misstag som terapeut.
-Misstag kan leda till något positivt, sa han.
Efter 40 år som psykolog bär Allan Linnér på oräkneliga berättelser om människornas innersta tankar och mörkaste hemligheter.
– Den vittnesbörden är meningsfull. Den som berättat vet att det finns någon annan som vet vad han eller hon gått igenom och kämpat med.
För Allan Linnér finns också något berikande i det som kan väcka hans egna känslor om vanmakt, oförmåga eller inkompetens.
I sin nya bok Vi slog följe en stund (Natur & Kultur) berättar Allan Linnér om hur han somnade under en terapisession. På Psykologiscenen återgav han händelsen.
– Jag var väldigt trött, hade haft sömnapnéer, och väcktes av en röst som med skärpa sa ”Allan, du sover”. Jag ville direkt komma med en förklaring, men valde att inte göra det och tog emot en utskällning om att jag var oprofessionell.
När de möttes nästa gång hade klienten kommit på andra tankar och berättade att han förstod varför Allan Linnér somnat.
”Jag var arg på min hustru men har svårt att visa känslor och höll tillbaka dessa när vi pratade, så jag förstår att du somnade”, sa klienten.
Allan Linnér vet att möten med människor som håller tillbaka sina känslor kan vara väldigt tröttande.
-Jag var irriterad över hans malande, så vi var två personer som satt och höll tillbaka starka känslor, det var inte en bra kombination.
Klienter kan bli irriterade på sin terapeut av olika anledningar, berättade Allan Linnér. Klienten kan till exempel uppfatta terapeuten som sträng eller ironisk, eller inte känna terapeutens närvaro.
– Det kan ha bäring på mig som terapeut, men inte sällan har det bäring på klientens tidigare erfarenheter, så det finns mycket godis i misstagen.
Allan Linnér menar att alla terapimöten handlar om relationer, men ur olika vinklar.
-Det kan handla om längtan efter relationer, relationer som gått förlorade, infekterade relationer eller rädsla för relationer. Vi kanske inte har fokus på relationer hela tiden under samtalet, utan de gestaltar sig på olika sätt, via erfarenheter som klienten tar med sig in i rummet, men också erfarenheter som uppstår i rummet.
Samspelet i terapirummet tycker han måste ge resonans, som en dans.
-Försök att bugga med någon som inte har en spänning i armbågen, det går inte, inget händer. På samma sätt behöver det vara i terapirummet.
Den nuvarande radiopsykologen, Lasse Övling, berättade på scenen att många av samtalen bottnar i skam.
-De flesta av oss har något utvecklingstrauma i barndomen som skapar problem senare i livet. Men nere i svackan har vi störst chans att lära känna oss själva, det kan vara bra att komma ihåg, sa han.
Ett återkommande ämne på Psykologiscenen var sex, eftersom flera psykologer nyligen gett ut böcker om ämnet. Moderatorn Maria Carling undrade om vi kan prata för mycket om sex i våra relationer. Psykologen Ida Flink tyckte inte det.
-Problemet är att vi pratar för lite om sex. Men visst, att prata om sex medan vi har sex kan förstöra mystiken och laddningen.
Psykoterapeuten Malin Drevstam höll inte riktigt med.
-Det händer att jag förbjuder mina klienter att fortsätta prata om sex när de inte kommer vidare. Då uppmanar jag dem att gå hem och huda i stället, sa hon.
Fotnot: Se fler bilder från Bokmässan på Psykologtidningens instagramkonto.
