Kritik från FN har lett till en nationell satsning på kompetenshöjning bland psykologer som möter våldsutsatta barn. Många utsatta barn får inte ens frågan om våld vid mötet med vuxna.
Barn som utsatts för övergrepp känner ofta en rädsla för att tala om det med en vuxen, kanske osäkra för konsekvenserna – för både sig själva och förövaren. Trots en ökad satsning på första linjens psykiatri för insatser till barn och unga på hälsocentraler och vårdcentraler, familjemottagningar och samtalsmottagningar, är det oftast någon jämnårig kamrat som blir den ende som det drabbade barnet berättar för. Om det alls berättar. Av sexuella övergrepp mot barn anmäls färre än ett av tio till polisen (Stiftelsen Allmänna Barnhuset).
Det grovmaskiga nätet för att fånga upp utsatta barn blev något mer finmaskigt då skrivningen i Socialstyrelsens rekommendationer år 2014 från »bör screena« till »ska screena« för barns erfarenheter av våld. Men nätet är långt ifrån tillräckligt finmaskigt. Frågan om erfarenheter av våld ställs allt för sällan.
Det gäller inte minst från de psykologer som möter barn och unga, berättar Åsa Landberg, psykolog på Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Det finns ett motstånd mot att fråga om våld, att ta orden i sin mun och en osäkerhet om vad man ska göra med svaret.
– Psykologer kan göra två fel: antingen tar de inte upp frågan om våld överhuvudtaget vilket stärker barnets känsla av tabu kring det inträffade, eller så ställs allt för detaljerade frågor när psykologen inte har i uppgift att ge traumabehandling. Barn ska inte behöva prata om det mest privata med alla de möter, det ska sparas till vuxna som finns kvar över tid, säger Åsa Landberg.
»Ingen vuxen har talat om att det existerar våld mot barn.« Det svarar många barn själva i de studier Stiftelsen Allmänna Barnhuset har gjort.
– Vuxenvärlden signalerar på det sättet att det är något man inte bör prata om. Men för barnen själva är det kanske inte alls så tabubelagt, de har ofta färre fördomar än vi vuxna om vad man får och borde säga. Därför upplevs en rak fråga om våld inte alls så konstig för många barn som vi vuxna många gånger tror, säger Åsa Landberg.
Konsekvenserna av att inte fråga – och därför inte heller erbjuda stöd och behandling – kan bli svåra. En metaanalys från 2014 av barn som drabbats av potentiellt traumatiserande händelser visade att 16 procent utvecklar PTSD. Interpersonella trauman är allvarligast. Efter fysisk misshandel utvecklar cirka 25 procent PTSD, efter våldtäkt 39 procent. Pojkar i yngre åldrar drabbas mer än äldre pojkar, för flickor gäller det motsatta.
Nu pågår ett arbete för att öka hälso– och sjukvårdens kompetens om traumatisering hos barn, och uppnå en likvärdig tillgång till stöd och behandling oavsett region i landet. Bakgrunden är kritik som FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) riktat mot Sverige för bland annat brister i genomförandet av FN:s barnkonvention, otydligheter i vårdkedjor och stora regionala skillnader i vilket stöd barnen får.
Kritiken ledde till att regeringen år 2018 beslutade om en särskild satsning på kompetensutveckling i psykiatrisk traumavård för anställda inom Bup och första linjen. Barnafrid, det nationella kunskapscentrumet om våld mot barn som finns vid Linköpings universitet, har fått regeringsuppdraget.
Psykologerna Poa Samuelberg och Maria Schillaci på Barnafrid är båda engagerade i arbetet, och de berättar att viktiga delar blir att öka tillgången till evidensbaserad vård, synliggöra traumavården och öka screeningen och göra den mer likvärdig i hela landet. Våren 2019 presenterades en delrapport med en rad förslag på åtgärder.
– Vi hade redan tidigare startat en uppdragsutbildning vid Linköpings universitet i traumafokuserad kognitiv beteendeterapi, TF-KBT, vilket är den behandlingsmetod som har starkast vetenskapligt stöd vid PTSD hos barn, för personal inom Bup. Regeringsuppdraget ger oss nu möjlighet att intensifiera den satsningen, berättar Poa Samuelberg.
Utbildningen har 30 utbildningsplatser och ges två gånger per år. Alla platser har hittills varit fyllda.
För att öka en mer grundläggande kunskapsnivå om våldsutsatta barn, och bidra till ett mer likriktat omhändertagande i hela landet av dessa barn, planeras en webbutbildning som främst vänder sig till personal på Bup och inom första linjen vid psykisk ohälsa hos barn och unga.
– Efter våra kontakter med Bup och andra vårdgivare upplever vi ett starkt behov av mer kunskap, inte minst hur man bemöter våldsutsatta barn, hur man ska fråga och sedan hantera den information man får. Som ett resultat av metoo-rörelsen upplever vi att även de unga själva fått en större medvetenhet om omfattningen av övergrepp och om sina egna rättigheter, säger Maria Schillaci.
Webbutbildningen utformas i samarbete med experter inom pedagogik vid Linköpings universitet. Den ska blanda rörliga bilder med ljud och texter, och innehålla fördjupningar beroende på erfarenheter och vilken roll mottagaren har inom hälso- och sjukvården och andra verksamheter. Målsättningen är att den ska lanseras 2020, och att den sedan ska spridas till socialtjänst, elevhälsa och högre utbildningar.
För att utveckla olika delar av förslagen i regeringsuppdraget, och inhämta nya idéer, har nu två pilotregioner utsetts: Region Skåne och Region Västerbotten (se separat text).
– Inte minst Region Skåne fick stor erfarenhet och kunskap om traumavård efter den stora flyktingströmmen 2015. I pilotregionerna är det främst Bup och första linjens psykiatri som involveras, men även barnahus blir en viktig aktör för att bidra med kunskap, säger Poa Samuelberg.
Regeringsuppdraget, som fått titeln Trauma på kartan, ska slutredovisas 2022. Uppdraget genomförs i samverkan med Rädda Barnen, Röda Korset, Barnombudsmannen, SKL och Socialstyrelsen.
»Vi tillför projektet glesbygdskompetens«
– Region Västerbotten har en lång tradition av ett strukturerat förbättringsarbete och kan dessutom tillföra projektet mycket glesbygdskompetens. Det förklarar Jessika Nyström, regionens verksamhetsutvecklare för primärvård och psykisk hälsa, en av två modellregioner inom projektet Trauma på kartan.
Regionen har tidigare inte haft någon gemensam satsning på utbildning och kompetenshöjning över hela länet och genom hela vårdkedjan.
– Därför kändes det mycket tilltalande att delta. Det ökar möjligheten till effektiva vårdkedjor, vilket kommer att bli ännu viktigare då väntetiderna mellan nivåerna måste minska för barn och unga. Trauma orsakar mycket lidande och det är därför viktigt att vården uppmärksammar och kan erbjuda ett snabbt och adekvat bemötande, krisstöd och behandling för den här gruppen, säger hon.
I Västerbotten, med långa avstånd och mycket glesbygd, handlar det i ganska stor utsträckning om digitala möten och digitala utbildningar för att säkerställa lika vård för alla, förklarar Jessika Nyström. I Trauma på kartans delrapport lyfter man fram satsningar inom digital traumavård.
– Vi tillämpar till viss del digital vård, men det är inte kopplat specifikt till trauma. Digital traumavård kan säkerställa likvärdig vård i hela länet och möjliggöra ökad tillgänglighet. Det är otroligt viktigt att vi arbetar med tillgängligheten för barn och unga som söker för psykisk ohälsa, säger Jessika Nyström.
I Region Västerbotten kommer bland annat Bup, barnahus, primärvården med hälsocentraler, BHV och ungdomsmottagningar att ingå i projektet.
»Vi har stor PTSD-erfarenhet utifrån flykt«
– Region Skåne hade redan diskuterat behovet av ett ökat fokus på barn och unga som upplevt trauman när erbjudandet kom om att vara modellregion för Trauma på kartan. Det berättar Anna Jonsson, verksamhetsutvecklare inom barn- och ungdomspsykiatrin.
– Startskottet för vårt intensifierade arbete med trauma inom Bup och första linjen var en föreläsning med psykologen Anna Norlén från Ericastiftelsen för ett år sedan. Så att vara modellregion stämde väl med vårt eget initiativ för verksamheten och sammanfaller med ett pågående arbete med standardiserade vårdprocesser, säger Anna Jonsson.
Målsättningen är att höja kompetensen gällande upptäckt/screening, diagnostik och behandling av traumarelaterade tillstånd.
– Barn rapporterar sällan spontant om trauma till myndighetspersoner och sannolikt försummas frågan emellanåt. Våld och övergrepp mot barn har kartlagts i flera studier och de visar sammantaget att det är ett folkhälsoproblem, säger Anna Jonsson.
I projektet som modellregion kommer Bup och första linjen att ingå och kunskapshöjningen ska nå alla nivåer i dessa verksamheter.
– Det handlar om allt från första samtalet på En väg in (EVI med telefonrådgivning och triagering), första linjen och Bup öppenvård till vårt subspecialiserade team för traumarelaterade tillstånd (TKT), säger Anna Jonsson.
Region Skåne har flera medarbetare som forskat och disputerat på området, och dessutom finns stor erfarenhet av PTSD utifrån flykt och tortyr. Det är kompetens som regionen hoppas kunna tillföra Trauma på kartan.
Läs även:
