Mycket i miljörörelsen är drivet av skuld och skam, anser klimatpsykologen Frida Hylander.
– Men skuld är inte så framgångsrikt när människor ska förändra ett beteende, säger hon och uppmanar till nya strategier.
Vi ses en tidig morgon på Frida Hylanders stamfik Djäkne kaffebar, som ligger mellan Fridas lägenhet och centralstationen i Malmö. Frida kommer på cykel, själv har jag tillbringat natten på tåget från Stockholm. På Fridas initiativ.
– Visst var det smidigt? Jag kan prata hur länge som helst om fördelarna med nattåg.
FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport har presenterats samma morgon. Frida suckar. Och påminner om SOM-institutets undersökningar som visar att miljöproblem och klimatförändringar är det som oroar svenskar mest.
Fotograf: Johan Bävman
– Men oron kommer och går. I sommarens hetta var förstås många oroliga. Men bara några veckor efter att värmen hade lagt sig så dämpades människors oro. Det är väldigt typiskt för hur vi människor fungerar – vi gör tankefällor. En annan tankevurpa är att när det skrivs mycket om klimatfrågan så oroar sig folk mer. Det handlar förstås om tillgänglighetsbias – det vi ser mycket av tror vi är viktigt.
Parallellt med psykologutbildningen läste Frida humanekologi. Hon fick upp ögonen för mänskligt beteende i miljösammanhang. Så småningom började hon föreläsa om kombinationen miljö och psykologi. Och på den vägen är det.
– I takt med att läget har blivit mer akut har miljöfrågan blivit allt viktigare för mig. Inte minst sen jag själv fick barn. Jag hade panik under graviditeten: »Herregud, kan man sätta ett barn till världen – till allt det här osäkra?«. Jag kände att jag ville börja jobba med klimatfrågan mer systematiskt.
Så föddes klimatpsykologerna.se. I somras – när termometern nådde över 30-strecket – blev Frida ombedd att skriva en artikel i Dagens Nyheter. Kulturchefen Björn Wiman mejlade, han hade följt Frida på Twitter.
– Jag blev jättestressad, samtidigt är min devis att hela livet är en exponeringsövning. Och jag tycker att om man får en plattform så ska man ta den. Jag skrev ihop den där texten snabbt, på två kvällar. Sen dess har media börjat höra av sig. Jag har pratat i radio och suttit i fyrans morgonsoffa.
Men hon skruvar besvärat på sig när jag säger att hon har blivit hela Sveriges klimatpsykolog.
– Jag önskar att jag slapp. Att vi inte hade det här problemet. Dessutom är jag inte en person som söker rampljuset. Samtidigt … i framtiden vill jag kunna säga till mig själv att jag gjorde allt som stod i min makt, oavsett hur det nu går med klimatet.
I terapisammanhang har Frida aldrig stött på en klient som har uttryckt klimatoro. Däremot talas det rent allmänt i samhället -mycket om klimatångest.
– Klimatångest har blivit en vedertagen term, men det är ingen diagnos. Ångest är ett begrepp som många slänger sig med, men det behöver ju inte handla om ångest i klinisk bemärkelse. De flesta som pratar om klimatångest syftar nog på att de är oroliga. Men jag tror absolut att det finns människor som får kraftigt ångestpåslag av att tänka på klimathotet. Som har ångest också i klinisk mening.
Fotograf: Johan Bävman
Vad har klimat med psykologi att göra och varför ska psykologer bry sig om klimatet? Jo, psykologer behövs i klimatarbetet av två skäl, menar Frida: Dels för att förklara de mänskliga aspekterna av klimatfrågan: Vad påverkar att vi beter oss som vi gör? Varför agerar vi destruktivt mot planeten trots att vi vet att det vi gör inte är hållbart? Och dels för att hjälpa människor att ta hand om sig själva i den enorma utmaning som vi står inför.
Just nu jobbar Frida i ett projekt om hur privatpersoner kan ställa om till en mer hållbar livsstil – utifrån sina egna värderingar.
– Min uppgift är att bistå med den psykologiska kunskapen. Hur man kan öka människors vilja till förändring. Hypotesen är att livet inte behöver bli sämre bara för att vi lever miljövänligt. Jag kan äta mer vegetariskt för att det är hälsosamt, gott eller billigt, det behöver inte handla om att det är bra för miljön. Projektet är en motvikt till mycket i miljörörelsen som är drivet av skuld och skam: »Sluta med det där.« Vi vet, rent psykologiskt, att skuld inte är så framgångsrikt när människor ska förändra ett beteende.
Mitt i intervjun ringer Fridas telefon. Det är den ensamkommande flyktingpojke som hon sedan tre år tillbaka är god man för. Han har missat tåget och vill ha hjälp med en frånvaroanmälan.
– Jag betraktar mig själv som en ganska stresstålig person. I jobbet träffar jag många människor som lider och som har varit med om svåra saker. Men det är hanterbart. Att vara god man i ett icke-fungerande system däremot … det är det mest utmanande jag har varit med om. Det är en annan typ av anspänning än att »ha mycket att göra«. Om jag inte fixar det här – hur kommer det då att gå för honom?
Att leva nära sina värderingar är viktigt för Frida. För tio år sedan beslutade hon och hennes man sig för att sluta äta kött hemma – av klimatskäl. Och för två år sedan bestämde de sig för ett flygfritt år. Sen blev det ett år till.
– Jag har inte flugit på två år nu, och det är skitjobbigt. Mitt slentrianflygande är definitivt över, även om jag säkert kommer att flyga någon gång i framtiden. Just nu är det enda jag vill att flyga. Jag tänker på det nästan varje dag. Jag har tidigare rest mycket och har kompisar över hela världen. Den yogastudio jag är utbildad vid ligger i New York, och jag drömmer om att få åka tillbaka dit.
Visst, världen står inte och faller med om jag flyger eller inte, konstaterar Frida. Men återigen kommer hon in på – värderingar.
– Det är ingen idé att ha som främsta fokus: »Vad spelar min flygresa för roll i det stora hela?«. För människan är ju så försvinnande liten. Även om jag sänkte mina utsläpp till noll är det fortfarande en piss i havet. Personligen har jag landat i att jag gör förändringar för att de ligger i linje med mina värderingar. Vi vet att vi generellt mår bra av att leva i harmoni med våra värderingar. Värderingar är en bra ingång i klimatarbetet, mycket bättre än det skulddrivna perspektivet.
Samtidigt som Frida fördjupade sig i psykologutbildningen så hittade hon yogan. I dag spelar den en viktig roll – både privat och i arbetslivet. Hon menar att det som sker i terapirummet påminner om det som görs på en yogamatta – nämligen att utforska beteenden, och att med hjälp av andning, medkänsla och acceptans lära sig att hantera tankar, känslor och impulser. Frida utarbetade med sin kollega Maria Johansson den psykologiska metoden YOMI, som kombinerar psykologisk kunskap med yoga- och mindfulnesspraktik.
– Jag var så frustrerad över att man inte pratade mer om kroppen på psykologprogrammet. Bara när det handlade om ätstörningar eller andra psykiatriska diagnoser kom kroppen på tal. Min utgångspunkt är att om vi ska ta hand om oss själva så måste vi få med kroppen.
Fotograf: Johan Bävman
I dag är YOMI en viktig del i Fridas klimatengagemang. Hon tycker att yogan och klimatet hänger ihop.
– Det handlar om att leva efter sina värderingar. Om att ta hand om sig själv och andra. Om att sysselsätta sig med saker som är viktigare i livet än att till exempel konsumera.
Klimat och yoga – du är duktig på att fånga upp det som ligger i tiden?
– Jag tror i och för sig att jag har ett hyfsat strategiskt sinne, men jag har aldrig funderat över vad som »ligger i tiden«. Både YOMI och Klimatpsykologerna är sprungna ur en frustration över att det inte fanns något liknande. Jag tycker helt enkelt att psykologer ska jobba med sånt här. Vi ska göra det på ett vettigt och vetenskapligt sätt. Inom yogavärlden finns det tyvärr mycket flum. Vad gäller YOMI så brukar vi framhålla att vi först och främst är psykologer, resten är tekniker och hjälpmedel. Vetenskap måste vara basen. Om andning och mindfulness har det ju forskats mycket, men det är klurigare med yoga. Det finns inte så mycket vetenskapligt stöd för yoga, det har helt enkelt inte forskats så mycket på det.
Yogamattan har alltså spelat en stor roll i Fridas liv. Liksom natur, hav och segelbåtar. För några år sedan seglade hon över Atlanten tillsammans med tre andra personer. Frida hade föreställt sig att den nästan tre veckor långa seglatsen skulle vara ett tillfälle att fundera över existentiella frågor. Så blev det inte. Rutinerna och det monotona schemat gjorde henne i stället – lugn.
– Innan vi gav oss iväg var jag rädd för alla möjliga saker, till exempel att jag skulle få en panik-ångestattack mitt ute på Atlanten.
Kan hon ens få panikångest, funderar jag. Frida ger ett lugnt intryck. Ryggen är yoga-rak, talet långsamt, rösten bottnad.
– O ja. Jag är rätt GAD-ig av mig. Jag har varit väldigt orosdriven. Fortfarande funderar jag mycket på hemska saker som kan hända. »Tänk om någon jag känner dör, tänk om det händer mitt barn något.« Jag är dessutom ganska skamdriven. Men jag tycker att allt det där har blivit bättre i och med att jag ägnat mig så mycket åt yoga, CFT och ACT.
Hon konstaterar att hon inte skulle klara sig länge utan sina egna verktyg.
– Jag är högaktiv. Jag tror inte att jag skulle ha orkat mitt tempo om jag inte hade haft tekniker. Och det är väl något fint i det? Jag tror genuint att det jag gör är en hjälp för många människor, inklusive mig själv.
Text: Anna Wahlgren
Fakta: Frida Hylander
Ålder: 32 år.
Bor: I lägenhet i centrala Malmö.
Familj: Maken Jens och sonen Hugo, 1,5 år.
Yrke: Psykolog, STP-psykolog i klinisk psykologi och fil kand i humanekologi. Arbetar på Tellas Consulting samt driver det egna psykologi- och yogaföretaget YOMI.
Aktuell: Etablerar »Klimatpsykolo-gerna« tillsammans med två kollegor. Driver två större klimatprojekt med syfte att hjälpa familjer och företag att minska sina klimatavtryck. Håller klimatworkshops och föreläser om hållbara beteendeförändringar.
3 Saker att tänka på när du jobbar med klimat-psykologi
• Värderingar är en utmärkt utgångspunkt för att göra beteendeförändringar, men vi behöver även bryta ner dessa i konkreta mål och beteenden.
• Det är lätt att fastna i ett individperspektiv, men vi psykologer kan göra mycket nytta i klimatfrågan på organisatorisk och till och med samhällelig nivå. Kontexten spelar stor roll för hur människor agerar.
• Med psykologisk kunskap kan vi hitta sätt att jobba med den mänskliga naturen i stället för emot den. Hitta sätt att ta oss runt vår förlustaversion och kortsiktighet för att i stället hitta tydliga förstärkare för miljövänliga beteenden och göra dem mer socialt önskvärda.
