Det senaste året har frågan om organisationspressens redaktionella oberoende varit på tapeten. Flera fackförbund har valt att begränsa sina medlemstidningars redaktionella oberoende på olika sätt och av olika anledningar. Det kan handla om att få kontroll på såväl informationen som på ekonomin.
Det viktigaste skälet till att vi fortsätter värna Psykologtidningens redaktionella oberoende, är att vi vill att det ska vara en bra tidning. Alltså en tidning som är relevant för våra medlemmar och som blir läst och snackad om bland psykologer, studenter och forskare och även andra som är intresserade av psykologi, inte minst annan media och beslutsfattare. Vårt mål är att sätta psykologin och psykologer på kartan, deras möjligheter och relevans i samhället. En bra tidning är också en intressant annonsplats, förvisso nödvändigt för att tidningen ska kunna bära sina kostnader.
För att göra en bra tidning krävs möjlighet att arbeta utifrån professionella betingelser, och ta fullt ansvar för både innehåll och form, alltså nyhetsvärdering, utformning, tilltal och stil. Vi kan jämföra med hur vi, Sveriges Psykologförbund, som företrädare för psykologer jobbar för att de ska ha inflytande över sitt arbete. Vi argumenterar för att de, utifrån sin professionella kompetens och träning, bäst kan bedöma hur arbetet lämpligast bör utföras. Detsamma behöver gälla för våra journalister. För att de ska kunna göra ett bra arbete behöver de ha förutsättningar att ta fullt ansvar och arbeta utifrån sina ”yrkesetiska principer” alltså publicistregler.
Det kan tas för givet att vår medlemstidning ska förmedla förbundets och medlemmarnas perspektiv men för att uppfattas som trovärdig och relevant, både inom kåren och utanför, är oberoende och integritet nödvändigt. Om tidningen uppfattas som ett språkrör för psykologförbundet blir den omedelbart mindre intressant för andra aktörer, då uppfattas det bara som att vi talar i egen sak.
Det är också ur ett demokratiskt perspektiv viktigt att tidningen har en så pass oberoende ställning att den på ett reellt sätt kan granska förbundet, ställa obekväma kritiska frågor och främja debatt och diskussion. Det kan naturligtvis vara jobbigt och obekvämt för oss på förtroendeposter med inflytande och ansvar, men av yttersta vikt i en demokratisk organisation som vår.
Ulrika Sharifi, 1e. vice ordförande
