Psykologer måste i större utsträckning ingå i team med tekniker för att utnyttja möjligheterna med hjärnavbildning, säger psykologiprofessorn Erin Bigler som nu besöker Stockholm.
Kanske är det rekord? Arrangörerna till den vetenskapliga kongressen 13th Nordic Meeting in Neuropsychology är osäkra, men att omkring 350 neuropsykologer har mött upp i Stockholm den 22 till 24 augusti gör dem hur som helt mycket nöjda. Hälften av deltagarna kommer från Sverige, resten från Danmark, Norge och Finland.
Bland de riktigt namnkunniga i programmet återfinns Erin Bigler, psykolog och professor i psykologi och neurovetenskap på avdelningen för psykologi vid Brigham Young University i Utah, USA. Erin Bigler har spelat en viktig roll för att neuropsykologin ska ta till sig de möjligheter som teknikutvecklingen med hjärnavbildning har medfört. Redan i början av 1990-talet byggde han upp ett särskilt laboratorium (Brain Imaging and Behavior Laboratory) för att utnyttja magnetkamera, MRI, i neuropsykologisk forskning.
-Den då ganska nya tekniken gav begränsade möjligheter, men sedan millennieskiftet har teknikutvecklingen och forskningen med magnetkamera inom neuropsykologin tagit ordentlig fart. I dag kan man i detalj studera flöden i hjärnans nätverk i 3D, hur olika skador påverkar dessa flöden och sedan på mycket kort tid analysera resultaten, berättar han vid besöket i Stockholm. Själv har Erin Bigler publicerat omkring 300 vetenskapliga artiklar i ämnet.
Metoderna för att använda magnetkamera inom neuropsykologi har utvecklats i snabb takt, tekniken har blivit lättare att använda och den blir allt vanligare även inom klinisk verksamhet. För Psykologtidningen berättar Erin Bigler att MRI för närvarande är mest användbar vid utvärdering av patienter med minnessvårigheter, vid olika former av hjärnskador som efter en stroke eller vid exempelvis MS och Alzheimers sjukdom. Men tekniken fortsätter att utvecklas.
-Framtiden kommer mer att handla om att integrera möjligheter till bedömningar i samma stund som patienten genomgår magnetröntgen, och i realtid studera vilka delar av hjärnan som är påverkade av olika syndrom och mycket snabbt och med automatiska metoder se vilka olika nätverk i hjärnan som är involverade, säger Erin Bigler.
På bildanalyssidan handlar utvecklingen om att åstadkomma säkrare jämförelser mellan friska och opåverkade neurala nätverk och nätverk som på olika sätt utsatts för påverkan, tror han.
Men vet vi i dag tillräckligt mycket om hjärnans funktion för att man på ett effektivt sätt ska kunna använda den allt mer detaljerade informationen om flöden i hjärnans nätverk, eller morfologiska och patologiska förändringar i hjärnan, som MRI-tekniken ger oss?
-Jag hoppas det! Varje individs hjärna är unik, olika sjukdomstillstånd påverkar oss på ett unikt sätt och dessutom finns individuella skillnader i läkning och som bland annat styrs av vår unika genuppsättning, så visst, vi vet fortfarande ganska lite om hjärnan. Men varje dag drabbas människor av hjärnskador och då måste vi naturligtvis göra vårt bästa för att hjälpa dem och deras familjer, säger Erin Bigler.
MRI och annan hjärnavbildning bygger på en avancerad teknik och för många psykologer kan det upplevas som ett område långt från det intresseområde som en gång ledde dem in i professionen. Därför kommer framtidens neuropsykologi i allt större utsträckning handla om teamarbete, tror Erin Bigler.
-Chefen på mitt eget laboratorium, vars hjärna jag ofta ”använder” som jämförelsemodell vid hjärnavbildning, är en teknologisk nörd. Det är ett fantastiskt äktenskap mellan min kunskap om människans beteende och hjärnans anatomi och patologi, och hans tekniska kunskap. Tittar man på hur det ser ut på universiteten i dag så ser man allt mer av teamarbeten mellan experter inom datavetenskap och neurovetenskap. Psykologin kan inte utgöra en liten ö i det sammanhanget utan måste bokstavligt talat stiga in dessa samarbeten, säger Erin Bigler.
Konferensen arrangeras av Sveriges Neuropsykologers Förening.
