Andras bedömningar spelar störst roll för huruvida du själv anser att en viss komplicerad politisk fråga går att besvara. Men även din personlighet spelar stor roll. Det visar psykologiforskaren Bodil Karlsson i en doktorsavhandling.
Riksdagsvalet närmar sig och i raden av mer konkreta politiska frågor som exempelvis skattesatser och sjukvårdsprioriteringar lyfts även frågor som är mer komplicerade att ta ställning till. Går det att göra säkra åldersbedömningar genom att röntga tänder och knän? Kommer polarisarna att smälta till följd av miljöutsläppen?
Huruvida man tror att komplicerade frågor över huvud taget går att besvara beror bland annat på personlighet, men det finns även kulturella skillnader. Det visar Bodil Karlsson, Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, i sin forskning.
– I takt med en allt mer polariserad politisk debatt, inte minst i USA, och i tider av faktaresistens har det blivit allt viktigare att försöka förstå hur människor bedömer komplicerade frågors besvarbarhet, säger Bodil Karlsson.
I forskningen har Bodil Karlsson använt både djupintervjuer och enkätstudier, och hon har vänt sig till såväl enskilda som par.
– Jag ville ta med par för att se i vilken utsträckning man påverkar varandra, säger hon.
Djupintervjuerna innefattade 30 individer plus 30 par. Enkätstudierna riktade sig till individer i Sverige, Kina och Indien, och gav därför även svar på kulturella skillnader i synen på komplicerade frågors besvarbarhet. Antalet deltagare var omkring 600 i varje land.
Hur andra bedömer en komplicerad frågas besvarbarhet spelar störst roll för den egna bedömningen, visar resultaten.
– Man gör som andra gör, helt enkelt. Det gäller särskilt människor man litar på. Och par som var säkra på sina svar var som regel säkrare än enskilda individer som var säkra på att frågor hade svar. Det samma gällde osäkerhet, det vill säga om paren svarade »ingen vet«, jämfört med motsvarande enskilda individer.
Men även personligheten spelade en stor roll för hur man ser på komplicerade frågor.
– Personlighet som utmärks av optimism har en tydlig tendens att svara »ingen vet« och att det inte finns något »rätt svar«. Det är lite paradoxalt. Men en tänkbar förklaring är att optimister i större utsträckning accepterar en osäker värld och tänker »jag klarar mig alltid«. Det gällde både vid frågor som handlade om politik och miljö, och det var resultat som återkom i flera delstudier, säger Bodil Karlsson.
Bland optimisterna fanns det dock kulturella skillnader.
– I Kina och Indien var det mycket ovanligt att svara »ingen vet«, det gällde även bland optimister. Förklaringen kan vara att svenskar är mer individualistiska än asiater, eller att det i Sverige är mer politiskt korrekt att vara öppen för olika alternativ, säger Bodil Karlsson.
Bodil Karlsson konstaterar att vi oftast inte tänker på hur vi bedömer komplicerade frågors besvarbarhet, vilket tillsammans med spridning av alternativa fakta får konsekvenser för debatten i samhället.
– Om vi funderade mer på hur vi bedömer en viss fråga, och om den är möjlig att besvara, skulle debatten bli mer nyanserad, säger hon.
Titeln på avhandlingen är Judging – Questions Answerability.
