Från etablerad skådespelare och regissör till jobbet som skolpsykolog. Efter drygt tjugo år i tv-och teaterbranschen fick Göran Parkrud nog och bytte bana.
I dag förenar han det bästa av sina två världar och professioner. På dagarna är han enhetschef inom Elevhälsan i Göteborgs stad – och sedan 2010 driver han tillsammans med sambon Susanna Helldén även teaterföreningen Teater Tofta, som precis börjat repetera hans nyskrivna familjedramat Törst, med premiär 30 juni.
-Det är askul! Skådespelarna började repetera i förrgår, säger Göran Parkrud när jag lyckas nå honom över telefonen mellan två möten på Elevhälsan.
Din pjäs handlar om systerskap, kärlek, sexualitet och relationer, med två systrar i centrum. Hur landade ämnet hos dig?
-Jag har alltid varit intresserad av mänskligt beteende och psykologiska dramer. Jag fick idén dels utifrån samtal med mina båda döttrar om hur man i denna dejtingtid bildar en familj, dels inspirerades jag av Jane Campions tv-serie Top of the lake som gick för några år sedan.
-Det som intresserade mig var frågorna: Hur skapar man en familj i dag? Hur reglera närhet och avstånd? Hur ska vi leva tillsammans? Och hur får man själv plats, utan att vi: et tar över?
Vad kom du fram till? Hittade nu några svar?
-Nej nej, jag har inga svar, skrattar han. Det enda svar jag har är väl att man måste våga formulera till den eller de man önskar leva med vad man själv önskar och vill och samtidigt vara lyhörd på den eller de andras behov.
-Vi lever ju i en tid där vi kan välja våra relationer, vilka vi ska leva med, på gott och på ont.
Du lämnade en framgångsrik karriär och en fast tjänst på Borås Stadsteater? Vad hände? Och varför just psykolog?
-Jag fick bara nog. Orkade inte vara kvar i den där hetsen, kampen. Det är ganska hårt. Jag kände att jag hade gett så mycket av mig själv till den här branschen. Arbetet blev viktigare än livet själv. Så jag tog en paus och började plugga psykologi, säger han och fortsätter:
-Jag hade ingen avsikt alls att bli psykolog, det var bara fantastiskt att få plugga psykologi. Jag var helt i lyckorus. Det var egentligen först när jag gjorde min praktik som jag tänkte: ”Shit, jag ska nog jobba med detta. Tydligen”.
Men en tv-roll kom emellan. Direkt efter psykologprogrammet erbjöds Göran Parkrud en bärande roll i SVT: s serie Andra avenyn. Ett erbjudande han inte kunde säga nej till.
-Ja, det blev lite konstigt. Jag hade ju bestämt mig för att söka PTP-tjänst och jobba inom skolan, men kände att jag inte kunde säga nej till det skådisjobbet som var lite ”easy-work”. Jag hade precis fått ett litet barn så det passade mig utmärkt, så jag sköt på PTP: n.
Numera är tv-rollerna inte lika många, av förklarliga skäl, även om han då och då dyker upp i mindre roller, nu senast som läkare i Vår tid är nu.
-Jag ser det bara som ett kul avbräck i vardagen, säger han. Det är så skönt att ha lämnat den branschen. Med vår egen teater gör vi bara det vi har lust med. Det finns ingen tävlan. Jag har bestämt mig för att bara vara luststyrd, inte pliktstyrd, när det gäller teatern.
Men även om arbetet med den egna teatern främst är lustfyllt och roligt, så är det jobbet som psykolog som betyder mest, understryker han.
-Jag är enhetschef på Enhetshälsan, men i själ och hjärta är jag psykolog. Jag brinner för elevhälsan. Men eftersom jag fortfarande är en kreativ människa är det fantastiskt att jag kan fortsätta vara det, på mina egna villkor.
– Tidigare var skådespeleriet och teatern allt i mitt liv. Så är det inte längre, men det är så skönt och så himla underbart att kunna pendla.
