Region Skåne tar i med hårdhandskarna mot terapeuter som vägrar att lämna ut journaler – eller inte kan bevisa att de arbetar evidensbaserat.
Flera riskerar eller har fått återkrav på mångmiljonbelopp.
-Jag har sällan känt mig så förödmjukad, säger psykologen och psykoterapeuten Agnieszka Tarwid Löfström.
Agnieszka Tarwid Löfström har lång erfarenhet som psykolog och psykoterapeut. Sedan 2010 är hon ackrediterad hos Region Skåne och får merparten av sina patienter via Region Skåne. Normalt behandlar hon tio-femton patienter i veckan inom ramen för ackrediteringen, de flesta med diagnoserna depression och ångest.
– Min uppfattning är att patienterna ofta är nöjda efter avslutad behandling och rekommenderar andra att söka sig till mig. Jag har hela tiden varit väldigt positiv till att möjligheten hade öppnats för psykoterapi betald via landstinget, vilket ju möjliggör för en mycket bredare allmänhet att kunna gå i psykoterapi, säger hon.
Region Skåne är unikt i Sverige med att erbjuda psykoterapi på primärvårdsnivå via vårdvalet. Totalt finns 300 leverantörer och 500 behandlare.
Bland leverantörerna finns allt från vårdcentraler till enmansföretagare. Behandlarna består till största delen av av psykologer och psykoterapeuter, men även av socionomer, sjuksköterskor och sjukgymnaster med grundläggande utbildning i psykoterapi.
– Från i år skriver vi bara avtal med legitimerade psykologer och legitimerade psykoterapeuter. Vi vill stärka kvaliteten, säger Carola Teirfolk, hälso- och sjukvårdsstrateg inom Region Skåne.
Förra året började Region Skåne dessutom att granska leverantörerna med uppföljningsbesök och medicinska revisioner, från hur de hanterar patientsäkerheten till om de arbetar evidensbaserat.
Carola Teirfolk utförde granskningarna tillsammans med psykologen Hugo Wallén, som är strateg inom psykiatrin inom Västra Götalandsregionen och arbetar på uppdrag för Region Skåne.
– Vi behövde en psykolog som inte riskerade att vara jävig, det var därför vi anlitade honom, säger Carola Teirfolk.
Agnieszka Tarwid Löfström hade inget att invända mot uppföljningsbesöken, inte heller när hon blev en av de första som skulle granskas. Men hon skulle snart ändra uppfattning.
– Vid det andra besöket var de väldigt otrevliga och krävde att få se journalerna på några utvalda patienter. Jag hade ett yttrande från Ivo där man menade att landstingen inte har rätt att få insyn i journalerna, så jag vägrade, säger hon.
Men granskarna stod på sig och hotade enligt Agnieszka Tarwid Löfström med att »gå den juridiska vägen«, och förklarade att »det kommer inte att bli trevligt för dig«. Efter att ha avpersonifierat journalerna, genom att med sax klippa bort persondata, lämnade hon över dessa.
Efter granskningen fick Agnieszka Tarwid Löfström flera anmärkningar och blev dessutom anmäld till Ivo.
– Allt jag gjorde var tydligen fel, inte ens väntrummet dög. Jag är medveten om att mina journaler inte är särskilt utförliga, jag brukar mest göra anteckningar när patienterna börjar och slutar, samt om något särskilt inträffar, säger hon.
Region Skåne skriver i sin anmälan till Ivo bland annat att Agniezska Tarwid Löfström inte följde veten-skap och beprövad erfarenhet eftersom hon inte
arbetade manual-baserat.
– Jag arbetar med psykodynamisk terapi, i deras terminologi kallad PDT, alltså arbetar jag inte manualbaserat. Det borde vara självklart även för Region Skåne, säger hon.
Men Hugo Wallén har en annan uppfattning.
– All evidensbaserad psykologisk behandling är baserad på manualer eftersom behandlingsforskning går till så, därför frågar jag vid uppföljningarna om de utgår från manualer när de arbetar, annars rekommenderar jag att de åtminstone läser in sig på befintliga manualer, säger han.
Han menar att manualerna inte behöver följas slaviskt, behandlaren kan efter en klinisk bedömning behöva frångå manualen.
– Ett sådant ställningstagande är rimligt att journalföra. Om man däremot inte känner till manualerna, då finns inte en chans att kunna arbeta evidensbaserat.
Agnieszka Tarwid Löfström säger att hon riskerar ett återkrav på över tre miljoner kronor, eftersom Region Skåne nu kräver att alla journaler som rör patienter ska överföras till USB-minne, eller skrivas ut på papper, och lämnas in för granskning.
– Jag har erbjudit dem att titta på de journaler de vill granska, men under mitt överinseende, där jag har möjlighet att neka åtkomst om jag bedömer att det är till patientens nackdel att de får tillgång till informationen.
Agnieszka Tarwid Löfströmhar anlitat en advokat som stöttar henne.
– Min advokat hävdar att man inte kan förhandla bort tystnadsplikten. Det som står i ackrediteringsavtalet, att man ska ge Region Skåne tillgång till journaler på begäran, måste underställas hur detta sker.
Carola Teirfolk tycker att dialogen har fungerat väl med leverantörerna och uppfattar att det finns en förståelse för granskningarna.
– Region Skåne ger ersättning för en utförd tjänst, då behöver vi kunna kontrollera att den faktiskt har utförts. Och i journalen måste det anges om behandlingen har gett effekt, precis som en läkare behöver journalföra om en penicillinkur ger effekt, säger hon.
Agnieszska Tarwid Löfström hoppas att fler ska engagera sig i Region Skånes kontrollmetoder.
– Jag vet att många psykoterapeuter här i regionen är väldigt nervösa för framtida kontroller, att kontrollanterna ska komma och kräva att få botanisera fritt bland journalerna, säger hon.
Fotnot: Region Skåne kommer att fortsätta med kontroller av slumpvis utvalda leverantörer. I år ska 30 leverantörer granskas.
