Fem frågor till psykologen Lars Lundström som skrivit Psykologtidningens mest lästa artikel någonsin med över 12 000 sidvisningar.
Vilket genomslag hade du förväntat dig?
Inte något särskilt, enbart tillfreds att genom publicering slinka förbi ”den biologiska psykiatrins grindvakter” som enligt den lettiske psykiatriprofessorn Dainius Püras har lagt beslag på makt och beslutsfattande inom den psykiska hälsovården med understöd av läkemedelsindustrin. I en rapport förra året krävde Püras, FN:s särskilde hälsorapportör, att världens regeringar och psykiater beslutsamt reformerar den gravt försummade psykiska hälsovård som befinner sig i djup kris och bygger på förlegade föreställningar som är oförenliga med mänskliga rättigheter.
Püras hävdar att det idag föreligger otvetydiga bevis för att överberoende av psykofarmaka och förlitan till den biomedicinska modellen kommit till vägs ände. Det krävs djärvt politiskt engagemang och omedelbara åtgärder till förmån för rättighetsbaserad vård och omsorg. ”Patriarkala och överdrivet medikaliserade begrepp måste ersättas av deltagande psykosocial vård och omsorg i närsamhället.”
Vad kan genomslaget bero på?
Att allt fler mår psykiskt allt sämre kan knappast vara genetiskt betingat. Kan tänka att utifrån ökande erfarenheter måste man ifrågasätta den ensidiga propagandan för adhd som uteslutande ett ärftligt neuropsykiatriskt funktionshinder samt även den skenande medicineringen med narkotikaklassade preparat. Kanske det blivit alltför uppseendeväckande manipulativt hur experter som betalats av industrin ogenerat anställs av en myndighet som huvudsakligen finansieras av den industri som myndigheten förväntas kontrollera.
Vilka reaktioner har du fått?
Än så länge inga alls eftersom jag varit mer insnöad än vanligt och onåbar i Västerbottens inland. Det kommer säkert reaktioner när grindvakterna lokaliserat mig. Varför försvaras egentligen diagnos och medicinering oftast med sådan osaklig aggressivitet, utlöst av enbart information om forskningsresultat? Värt ett särskilt studium. Undertecknad har bland annat anklagats för att slå på liggande, beröva handikappade deras rullstolar, ta ifrån blinda glasögonen och skuldbelägga mödrar.
Du har skrivit många debattartiklar om adhd, varför?
Ja, med envisheten hos en berusad åsna har jag försökt uppfylla det som tidigare kallades universitetens tredje uppgift; att sprida och begripliggöra forskning. Som skolpsykolog, lärarutbildare och forskare har jag särskilt uppmärksammat så kallade dolda funktionshinder och oroats av den ökande medikaliseringen, ofta byggd på feltolkade forskningsdata. Exempelvis var detta nyligen fallet med det inte minst i Sverige spridda budskapet att adhd har att göra med mindre hjärnstorlek som visade sig bygga på ett pinsamt enkelt statistiskt felslut. Som gotlänning måste jag ju dessutom ifrågasätta varför vi ohotat mest i Sverige diagnostiseras som genetiskt avvikande för att sedan behandlas kemiskt.
Vad tänker du skriva om härnäst?
Egentligen skulle jag vilja försöka skriva om tidsandan. Det påminner om 20-talet när vi obemärkt behandlar merparten av fängelseinternerna som genetisk avvikande. Dessutom med narkotikaklassade medel som enligt fabrikanternas studier ger fördubblad risk för ”aggressionsrelaterade biverkningar”.
Fotnot: Här kan du läsa Lars Lundström debattartikel “Dags att erkänna trauma som orsak till adhd-beteende”.
