Rebecka Malm lät SVT filma och visa hennes terapi med höjdhopparen Patrik Sjöberg.
Trots att flera avrådde henne.
– Om en psykolog får en sådan chans, då är det bara att ställa upp, säger hon.
När vi träffas på ett café på Göteborgs centralstation återstår tre veckor tills SVT visar dokumentären»Patrik Sjöberg i terapi«.
Rebecka Malm är kluven. Hon tar en klunk av kaffet och funderar någon sekund. Ibland känner hon sig mest peppad inför visningen, ibland känns det mest läskigt. Just idag känns det okej.
– Jag ingår ju i en försiktig kår, vi psykologer vågar inte ge oss ut i offentligheten om vi inte är säkra på att det blir perfekt, säger hon medan höstregnet trummar mot fönsterrutan.
Hennes pappa sitter i dag barnvakt till den elva månader gamla dottern, hon har fått eftermiddagen ledig för att låta sig intervjuas av Psykologtidningen. Ingen annan psykolog i Sverige har tidigare, vad hon vet, bedrivit terapi framför tv-kameran.
För två år sedan blev hon kontaktad av regissören och journalisten Thomas Reckmann. Han var på jakt efter en »känsloinriktad psykolog«. En känd person ville gå i terapi för att bearbeta barndomen som präglat hans liv. Inte nog med det, terapin skulle filmas och visas på både bio och SVT.
Rebecka Malm tvekade aldrig.
-Det var bara att bita i det sura äpplet. Vi får inte vara så rädda att vi blir handlingsförlamade, säger hon.
Att den »kända personen« visade sig vara Patrik Sjöberg påverkade inte hennes inställning. Hon hade inte någon större koll på honom.
– Jag visste bara att han varit höjdhoppare och att han berättat om hur han blivit sexuellt utnyttjad av sin tränare, säger Rebecka Malm.
För andra är Patrik Sjöberg omtalad som en bufflig och framgångsrik idrottare. Han hoppade högst av alla, 2.42 meter, och blev en av Sveriges främsta idrottare genom tiderna. Men han hamnade också i offentliga bråk, stångades med Friidrottsförbundet och Skattemyndigheten, han rökte, söp och tog kokain.
-Det var medvetet, jag ville bli hatad, säger han i terapin.
Efter karriären har Patrik Sjöberg berättat öppet om hur han som barn blev sexuellt utnyttjad av sin tränare och styvpappa, Viljo Nousiainen. Andra friidrottare trädde fram och berättade samma sak, de hade också blivit utnyttjade av samme tränare.
Rebecka Malm kunde tänka sig att bli den eftersökta psykologen, men först ville hon göra en riskkalkyl. Visserligen verkade regissören Thomas Reckmann seriös, hon gick igenom hans tidigare produktion och tog reda på syftet med filmen: att förmå fler att öppna upp och tala om känslor, särskilt män med en tuff yta som Patrik Sjöberg. Det lät bra, tyckte hon. Att filmen skulle sändas på SVT borgade också för kvalitet. Men Rebecka Malm saknade medievana, hade hon verkligen tänkt på allt? Det var därför hon kontaktade läkaren och psykoterapeuten Poul Perris. Hon hade sett honom i Par i Terapi och gillade programmen. Poul Perris berättade för henne om sin totala kontroll över produktionen till Par i Terapi, skulle hon ha samma kontroll? Om inte, var det värt risken? Ungefär likadant lät det när hon ringde till Etikrådet. Skulle hon kunna stå för det som visades för tittarna? Och konsekvenserna för klienten, hur skulle hon kunna ta ansvar för dessa?
Rebecka Malm tänkte igenom etiken ett varv till. Så länge Patrik Sjöberg när som helst under produktionen kunde välja vad han ville skulle visas och inte, samt att hon själv kunde backa ut om hon upplevde att det blev destruktivt, då övervägde fördelarna med råge.
Rebecka Malm tackade ja och kände sig trygg i beslutet, styrkt av den livskris hon gått igenom. För att förklara hur det hänger ihop berättar hon om sin uppväxt i den Lutheranska Bekännelsekyrkan. Församlingen var teoretisk och torr, långt från de frikyrkor som lockar med handklapp och lovsång. Att vara konservativ kristen ledde till ett utanförskap, genom hela gymnasiet kände hon sig ensam.
– Jag trodde inte ens på evolutionsteorin, det fick jag ta mycket skit för, säger hon.
Efter studenten flyttade hon till USA och började på ett kristet college i Minnesota. Där blev hon snabbt en del av ett större sammanhang.
– Det var som att komma till himlen, tänk dig körer med tusen ungdomar som sjunger psalmer fyrstämmigt, säger hon och ler åt minnet.
Hon berättade för sina kristna vänner att hon övervägde att plugga till psykolog. En pastor varnade henne, psykologin skulle kunna få henne att tvivla på Gud. Men det skulle ta flera år innan hon tvingades ompröva sin tro.
Efter utbildningen fick hon anställning som psykolog på en vårdcentral. Att arbeta som psykolog kändes rätt, hon ångrade sig aldrig, trots att hon även varit lockad av att utbilda sig till civilingenjör. Ett år senare bytte hon till psykiatrin.
– Jag fick arbeta med hela skalan av psykiska tillstånd, från lindriga tillstånd till psykoser. Jag såg den gemensamma nämnaren i känslohanteringen och snöade in i de transdiagnostiska metoderna, särskilt på Unified Protocol.
När Psykologpartners gav henne ett erbjudande, efter ett år inom psykiatrin, nappade hon direkt. Redan under utbildningen hade hon fått uppfattningen att Psykologpartners är en »schyst arbetsplats«. Förhoppningarna blev bekräftade.
– Där är det lätt att gå efter sina egna initiativ, en kontrast till det offentliga där allt går mycket trögare. Där finns också fantastiska kollegor med en enorm kompetens som stöttar och peppar.
Men hon hann knappt börja innan brytningen med kyrkan blev nödvändig. Kanske fick pastorn i USA rätt; den tredje vågens KBT som hon intresserat sig för, med mindfulness och meditation, skyndade på processen.
Rebecka Malm säger att det var det autentiska i den direkta upplevelsen, avtäckt efter år av meditation, som omkullkastade auktoritetstron. Men att släppa taget om Bibeln som Guds ofelbara ord blev ett skrämmande steg.
– Jag var rädd för att hamna i helvetet. Vändpunkten kom när hennes mamma, under en av hennes mest ångestfyllda dagar, sa att Gud var sanningens Gud och att relationen till honom måste vara sann. Det var då hon släppte taget och valde att lita till sin egen, inre upplevelse.
I dag får hon inspiration av en rad andliga lärare: Shinzen Young, Adyashanti, Culadasa, Ken Wilber och Tara Brach. Rebecka Malm tar fram mobilen och scrollar genom listan av ljudböcker.
– Tidigare har jag varit så fokuserad på min egen livsberättelse, på det som hänt mig, och vad som kommer att ske. Nu har jag skiftat fokus och inser att det inte finns någon central enhet, det var en del i mitt uppvaknande för några år sedan.
Det var därför Rebecka Malm informerade sin arbetsgivare, Psykologpartners, om sin vilja att delta i filmen. Reaktionen blev positiv. Hon träffade Patrik Sjöberg och det kändes rätt för både honom och henne. Regissören Thomas Reckmann hade redan gjort klart att han varit ute efter en psykolog kunnig inom ISTDP, den psykodynamiska korttidsterapin, som han själv blivit intresserad av.
Rebecka Malm vill varken berätta något om metoden hon använde eller innehållet i terapin, tystnadsplikten är helig. Men hon betecknar sig som en velig integrerare mellan KBT och PDT.
– Den mest inbitne KBT:aren kan vara bäst för en klient, och den mest insnöade psykodynamikern kan vara bäst för en annan. Det centrala är, som jag ser det, vilka förändringar som sker. Det är viktigt att vi utvärderar det vi gör, både på gruppnivå i forskning men också med varje individ vi försöker hjälpa.
I början av sommaren fick hon se hela filmen, då var den i princip färdigklippt. Totalt hade 16 timmar av hennes sessioner med Patrik Sjöberg spelats in, samtliga under hennes fyra sista, symtomtunga graviditetsmånader. Hon tycker att det syns tydligt hur påverkad hon var, kognitivt nedsatt, tung andning, men att det ändå blev ett tillräckligt gott utfall.
Bara ett axplock av terapin visas i filmen, mest hur Patrik Sjöberg sammanfattar sina insikter, hon befinner sig i oftast i lyssnarläge.
– För min del hade det gärna fått komma ut till allmänheten hur man gör en beteendeanalys men jag förstår om det inte var relevant för berättelsen.
Även om psykologin inte framställs perfekt känner hon sig ändå nöjd. Förhoppningen är att filmen bidrar till en lite varmare värld, hur marginellt hennes bidrag än är.
– Jag hoppas att den som sitter tyst i sitt lidande ska våga öppna upp efter filmen. Ju mer sårbara vi är, desto vackrare blir vi, säger hon och blickar ut genom fönstret.
Det har blivit dags för henne att ge sig ut i regnet och cykla hem till dottern.
Fakta/Rebecka Malm
Ålder: 35
Bor: I Göteborg med maken Malte, även han psykolog, och dottern Mira 11 månader.
Arbetar: På Psykologpartners. Bedriver individualoch parterapier, handleder och föreläser.
Övrigt: Är extra intresserad av känslornas psykologi.
Fotnot: Patrik Sjöbergs i terapi går att se på SVT Play fram till oktober 2018.
