För att identifiera och motverka rekrytering till våldsbejakande extremism måste forskning inom området tas fram och sammanställas, men också anhörigstöd inrättas och nätverk skapas. Det säger psykolog Yassin Ekdahl, som ingår i staben runt den nationella samordnaren Mona Sahlin.
– Som psykolog har jag mycket att bidra med när det gäller att förebygga radikalisering av sårbara unga, säger han.
Utifrån uppdraget att identifiera och hindra våldsbejakande extremism, som inleddes i juni 2014, har den av regeringen utsedda nationella samordnaren Mona Sahlin och hennes stab bestående av nio personer besökt 180 kommuner och utbytt kunskap och erfarenheter och sedan dragit slutsatsen att många saknar både handlingsplan, samordning och stöd.
Staben har därför föreslagit en rad åtgärder: rekommendationer för upprättande av handlingsplan, stödtelefon, anhörigstöd och nu senast särskilda kunskapshus, som presenterades på en presskonferens den 26 november i Stockholm. Kunskapshusen kommer att inrättas i fyra kommuner, Göteborg, Örebro, Stockholm och Borlänge, som får agera förebilder för övriga kommuner.
Kunskapshusen kan vara virituella eller konkreta men syftet är detsamma: att samla och samordna kunskap och kompetens, stödja och vägleda praktiker och anhöriga, men också avhoppare, förklarade Mona Sahlin.
– Mitt uppdrag är att samordna kommunerna men också att undersöka hur vi kan ta hand om avhoppare. Ingen vaknar en morgon och är extremist, sa hon och fortsatte:
– Ingen kommun ska slippa undan. Alla ska veta vem man vänder sig till och vart. Och ingen politiker ska kunna låta bli att göra något. Vi ska göra allt för att bekämpa och motverka våldsam extremism.
För det behövs verkligen en stark samordning och större kunskap både på nationell och på lokal nivå, sa Mona Sahlin och betonade att hit hör vänsterextremism, högerextremism och våldsbejakande jihadism. Enligt Mona Sahlin ska kunskapshusen ha tillgång till expertteam som snabbt kan agera om en person visar tecken på radikalisering och för att förhindra våldsbejakande extremism och rekrytering till IS.
Psykolog Yassin Ekdahl ingår sedan mars 2015 i staben med ansvar för arbetet med att utforma stödtelefon och anhörigstöd.
– Vi psykologer har mycket att bidra med när det gäller att förklara och förstå vilka psykologiska mekanismer som kan leda till radikalisering av individer oavsett om det är till IS eller ett kriminellt gäng, säger han när jag lyckas få en kort intervju med honom direkt efter presskonferensen.
– Vi måste använda alla medel för att identifiera de som är i riskzonen att radikaliseras. Vi behöver leta, ta fram och sammanställa aktuell forskning inom området – för att förhindra och motverka rekrytering till extremism. Det behövs mer forskning på området, därför har vi initierat ett antal forskningsprojekt som ska presenteras i juni 2016, fortsätter han.
Yassin Ekdahl är också sedan 2012 aktiv i EU-projektet/nätverket RAN-Radicalisation Awarness Network, som startades 2011, och har cirka 1 200 medlemmar.
– Jag ingår där i en arbetsgrupp som arbetar för att ta fram riktlinjer hälso- och sjukvården, främst inom psykiatrin. Vi får fler och fler signaler från kollegor i Europa att många som anslutit sig till extremism tidigare haft kontakt med Bup och/eller psykiatrin. Och de få studier som finns visar att cirka hälften av dessa är sårbara individer. Det är därför så viktigt att rusta praktiker inom psykiatrin med kunskap så att de bättre och tidigare kan identifiera dessa individer, men också skydda och stötta dem, säger Yassin Ekdahl och fortsätter:
– Det finns ett kraftigt motstånd bland praktiker när det gäller att prata om det här. Många hänvisar till sekretess, men man kan göra mycket inom ramen för sekretess. Det handlar inte om att bedriva angiveri eller att skapa ett klimat av misstänksamhet. Min poäng att involvera praktiker handlar om att skydda patienter som kan fara illa på grund av psykisk ohälsa eller sårbarhet – och som rikserar att rekryteras eller radikaliseras.
Enligt Yassin Ekdahl är det därför oerhört viktigt att införa riktlinjer inom hälso- och sjukvården som beskriver vad som gäller vid misstanken om en patient befinner sig i riskzonen att fara illa eller radikaliseras.
– Det händer att praktiker inom psykiatrin kontaktas av säkerhetspolisen som vill få svar om en patient, och det är få arbetsplatser som har en beredskap för det. Det är orimligt att en enskild praktiker ska bedöma en patients farlighet. Det måste finnas en beredskap i organisationen som hanterar sådana frågor. Ansvaret måste vila på ledningen. Som praktiker ska patienten alltid komma i första hand, säger Yassin Ekdahl innan han snabbt springer iväg för nästa möte.
FAKTA/Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism
Juli 2014 utsågs av regeringen Mona Sahlin till nationell samordnare med ansvar att stärka och stödja lokal samverkan i syfte att förebygga våldsbejakande extremism.
I uppdraget ingår att:
- stärka och stödja samverkan i arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå,
- inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte,
- stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt, och genomföra riktade utbildningsinsatser.
Hittills har arbetet mynnat ut i:
- Utbytt kunskap och erfarenheter i 180 kommuner och därefter föreslagit 12 rekommendationer vid upprättandet av en lokal handlingsplan.
- Initierat en stödtelefon. Röda Korset fick uppdraget att starta en stödtelefon som vänder sig till familj och närstående som känner oro att en person ska ansluta sig till våldsbejakande extremistiska rörelser i Sverige och/eller utomlands.
- Inrättat fyra kunskapshus i Borlänge, Göteborg, Stockholm och Örebro.
- Uppdraget redovisas senast den 15 juni 2016.
Fakta/EU-projektet: RAN-Radicalisation Awarness Network
- Startades 2011 av EU-ledamot Cecilia Malmström som en reaktion på den växande förekomsten av våldsam extremism.
- 1 200 praktiker är medlemmar.
- I dag finns flera arbetsgrupper som arbetar med konkreta rekommendationer, och för att ge EU-länderna bättre verktyg för att förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism.
TEXT
Kajsa Heinemann