• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2022
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Aktuellt · “Mitt huvud var tomt och kallt, som ett kylskåp”

“Mitt huvud var tomt och kallt, som ett kylskåp”

15 april 2022 publicerad av Redaktionen

När ljudet av bomber kom allt närmare fattade familjen Lato sitt svåra beslut – att ge sig av från Ukraina. Nu är psykologen Andrii, hans fru Tanya och de tre barnen inneboende hos en familj i Norrtälje.
– Jag drömmer inte längre på nätterna. Jag vet inte varför, säger Andrii. 

Text: Hanna Nolin Foto: Sara Mac Key

Andrii Lato. Foto: Sara Mac Key

Med ena handen om den gula buren ringer Andrii Lato på hos sin vän. Han ber att få lämna av husdjuret, den vita råttan Michael, eftersom råttan inte kan följa med familjen på vägen genom ett bombat Kiev, mot ett tåg de kanske inte får plats på, och en framtid de inte vet något om.

– Vi visste inte ens om vi skulle kunna lämna Kiev, det fanns inga tågbiljetter. När vi kom till tåget var det så mycket folk, alla trängdes och knuffades. Poliser stod med automatgevär och manade till lugn, berättar Andrii.

Kvinnor och barn fick ta plats först i tåget, kvar på perrongen stod pappa Andrii. När Tanya såg sin man fick hon panik, drog i polisen, och skrek: »Han, det är min man, han måste få åka med«. Då släppte de på Andrii. För Andrii var det självklart att lämna Ukraina, de tre barnen behövde båda sina föräldrar. 

Fyra veckor senare sitter familjen Lato vid det väl tilltagna träbordet i köket hemma hos Leffe Hedberg som är bilmekaniker och självklart sagt ja till att en familj från ett krigsdrabbat Ukraina ska få bo hos honom och hans sambo i deras röda hus i Norrtälje. Hur länge, ja, det vet man inte.

På trägolvet leker Varvara, åtta månader, med lego bredvid sin fyraårige storebror Ivan. Det är honom pappa Andrii är mest orolig för. Ivan är för liten för att förstå vad som händer, men tillräckligt stor för att förstå att inget alls är som förut.

Mamma Tanya med barnen. Foto: Sara Mac Key

– Han slår i dörrar, och får utbrott. Det viktiga är att inte blir arg tillbaka, att vara nära, spegla hans känslor, säger Andrii och hans ansikte är så stilla, de bruna ögonen sorgsna.

Ivan sticker upp en hand och visar stolt vad han byggt av lego, ett kors i gult mot blå botten. Svenska flaggan. Det var hit de kom, av en ren slump efter att livet tvärvände. Dagarna innan var det ingen som kunde föreställa sig att det kunde bli krig, säger Andrii.

– Jag trodde verkligen inte att det skulle hända. Det var för osannolikt, krig!

Men natten till den 24:e februari bankade deras grannar på dörren. De sa att kriget brutit ut. Sirener skar genom luften. Kiev bombades. I en vecka satt familjen i sin lägenhet, väntade, försökte förstå.

– Men det var som en film. Mitt huvud vägrade ta in vad som hände. Jag följde nyheterna och hörde sirenerna men kunde inte förstå att det berörde mig, att det var mitt liv, säger Andrii.

Så slog det ner en bomb 300 meter från sjukhuset där Andrii och Tanyas alla tre barn fötts. Verkligheten började sippra in. Familjen vände sig till Andrii: »Vad ska vi göra?«

– Egentligen förstod jag fortfarande ingenting. Mitt huvud var tomt, kallt, som ett kylskåp. Men det var som en slogan i huvudet, som upprepade »vi måste bort«.
Jag förstod att jag måste följa den.

Pappa Andrii är mest orolig för sonen. Foto: Sara Mac Key

»Vi åker i morgon«, sa han. Dagen efter fyllde de tre resväskor och gav maten de hade kvar till grannen. Warszawa i Polen var första anhalt, sedan Gdansk, där de fick bo på hotell, kunde sova ut och äta ordentligt. Tanya googlade runt, hittade via Facebook en Svetlana i Sverige som sa att här finns det boende. Via färja till Nynäshamn tog de sig sedan till Leffe och hans sambo i Norrtälje.

Nu handlar vardagen om att förstå vad det är som hänt, och vad som ska göras. Andrii är psykolog och jag undrar om han har hjälp av det i denna akuta krishantering, Andrii skakar stilla på huvudet.

– Jag är psykoanalytiker, jag är inte utbildad för akut krishantering, Jag har inga strategier.

Han konstaterar att han trots allt kan sova på nätterna men han drömmer ingenting. Det är blankt. Tanya, som nu sitter med lilla Varvara i famnen, nickar igenkännande, hon drömmer inte heller. Andrii tittar på henne.

–  Jaha, det visste jag inte. Det är bra att veta, att det är samma för dig. Ja, jag funderar mycket på varför det är så, men jag vet inte, säger han stilla.

Maskinföraren Leffe, till vänster) öppnade sitt hem för familjen Lato.

För att freda sömnen tittar han inte på nyheter och krigsrapportering på kvällen. En stunds vila får huvudet när han kollar ishockey, men en spelfilm går bara inte, det är för mycket att sortera. Lite kraft får han när han ser hur glad dottern Kate är efter att hon varit och simmat i sin nya simklubb i Täby, den som Leffe sett till att hon får gå med i. I Ukraina tävlade nämligen Kate i simning, vann ukrainska juniormästerskapen 2021 i frisim. När hon fick veta att det var Sverige de skulle åka till skrev hon till simmerskan Sarah Sjöström på Instagram.

– Jag frågade om hon kunde hjälpa mig med coach, och hon svarade direkt. Jag blev så glad, sprang in till mamma och pappa och skrek: »Kolla, Sara har svarat!«, säger Kate och ler.

Simningen hjälper henne från tankarna som annars snurrar, om hur allt ska bli, och den ständiga oron för alla som är kvar.

– När jag simmar tänker jag inte på något annat än att simma. Det hjälper.

Och hon har fått lite kompisar i laget, börjat lära sig svenska ord, »lagom«, och »fika«. Hon visar sitt rum, garderoben med de kläder hon fick med (nästan bara träningskläder), en säng, och där, under det välbäddade täcket sticker något randigt upp, en nackstödskudde i form av en katt.

– Det är Simon, jag tog med honom. På vägen hit sov jag med honom runt nacken, nu kramar jag den i famnen när jag ska somna. Det är bra, det är mitt minne från Ukraina.

Fotnot: Psykologförbundet arrangerar träffar för psykologer som flytt från Ukraina. Det ukrainska psykologförbundets ordförande, Valerii Palii, har bestämt sig för att stanna i Kiev.

Fler artiklar

  • Därför skenade diagnosen utmattningssyndrom
  • “Ge barnen hopp när familjen brister”
  • Sabina Gušić tog ett sabbatsår till havs

Arkiverad under: Aktuellt, Ettan

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Ledare

Det som är svårt på riktigt

Hälften av samtalen handlade om självskador. I det här numret kan ni läsa om det lilla, men ytterst viktiga, vi hittills vet om fenomenet.

Konferensrapporter

”Lyft näsan från testprotokollen”

Neuropsykologin spelar allt större roll inom psykiatrin.
-Problemet är att det inte finns några behandlingar, sa Jacqueline Borg under neuropsykologernas riksstämma.

Etikrådet

Vad gör jag åt en undermålig utredning?

Oskicklighet hos psykologer är ett vanligt tema i de klagomål vi får in, svarar Patrik Lind, ordförande Etikrådet.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

»Flyga var sist på min bucketlist«

Psykologen Carl Hultström förverkligade barndomsdrömmen och blev pilot.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

18 maj 2022

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation https://t.co/5GHmo4engU via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter
6 april 2022

Psykolog vittnade mot klient i parterapi https://t.co/ZjwV9REeXa via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
29 mars 2022

“Varje vänligt ord har betydelse” https://t.co/XVhcDzf2Y2 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
11 mars 2022

Största ryska facket på väg att uteslutas https://t.co/IPw5khr0Iu via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
3 mars 2022

Ryska psykologförbundet utesluts från EFPA https://t.co/5AHrDHevXg via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
27 januari 2022

Terapitimmen allt kortare https://t.co/MHLcg6Tr8o via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
26 januari 2022

“Priset ger mig vind i ryggen” https://t.co/OEtpJdeE5e via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter2Like on Twitter1
30 september 2021

“KBT-psykologerna behöver bli fler” https://t.co/Ys6JccqPIf via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter

Nyheter

”Jag känner mig ändå hoppfull”

Avbyte i förbundsstyrelsen

Hon är årets digitala psykolog

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation

Psykologer i topplistan över de som jobbar längst

”En lyckad ockupation”

© 2022 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer