För privatanställda Sofia innebär pinnjakten att hon måste jobba ikapp om hon är borta, till och med när hon varit sjuk. Och för Lars, som jobbar inom landstinget, har pressen lett till perioder av sjukskrivning. Båda är kritiska till att det ofta är mer fokus på kvantitet än kvalitet.
Text: Anna Hjorth
Psykologen Sofia arbetar inom företagshälsovården, på ett av de stora företagen i branschen. Tidigare har hon jobbat både på en privat psykiatrisk mottagning och inom landstinget. På alla arbetsplatserna har det funnits någon form av pinnjakt – krav på ett visst antal besök per dag eller vecka. -Sofia beskriver att produktionskraven var tuffast på den privata psykiatriska mottagningen.
– Där skulle man ha upp till sex-sju besök om dagen. Oavsett vilken längd det var på besöket. Vi jobbade mycket med neuropsykiatriska utredningar, och för vissa typer av test behöver man ha upp till två timmar med patienten. Men vi fick bara boka besök på en timme. Så då var man tvungen att boka två besök och göra andra insatser, som till exempel att administrera fråge-formulär så att man kunde journalföra det som om det var två olika besök. Och för att hinna med var man ibland tvungen att pressa både patienten och sig själv, berättar hon.
Sofia säger att systemet och kraven togs upp till diskussion. Men att det i slutändan handlade om att alla var tvungna att acceptera läget, eftersom den ekonomiska ersättningen var beroende av det.
– Det kunde lätt bli en fråga om lojalitet med arbetsgivaren.
På hennes nuvarande arbetsplats, i företagshälsovården, ska hon hinna med fem individer om dagen. Hon beskriver arbetssättet och produktionskraven som tydliga. Det handlar om att företaget ska kunna ta betalt för den tid som man lägger ner.
– Det kan låta rimligt att ta emot fem personer per dag. Men varje besök innebär så mycket mer, det är väldigt många kontakter runt varje besök. Dels internt för att jag kanske behöver stämma av med en kollega. Men också mycket kontakt med kunden för att tydliggöra uppdraget och planera olika åtgärder för min patient. Det här tar tid och pågår parallellt med besöken.
Inom företagshälsovården ser man det som att man säljer en tjänst, som vilken konsultverksamhet som helst. Men Sofia håller inte med.
– Vi tar emot människors lidande. De kommer till oss för något arbetsrelaterat. Men ofta handlar det också om kriser, depressioner, förlust av en anhörig, stress eller utmattningssyndrom. Det är inte som att titta på en skadad axel.
Sofia berättar att produktionskraven är hårda. Om hon exempelvis är borta för att hon är sjuk så måste hon ta igen det.
– Kanske inte exakt när jag kommer tillbaka. Men om jag är borta en vecka och inte har kunnat genomföra ett antal besök, så måste jag ta igen dem på något sätt under året. Annars når jag inte upp till min debiteringsgrad.
Lars är psykolog och jobbar i öppenvården i ett landsting. Han har varit med om övergången till systemet med datajournaler, som fört med sig ökade krav på dokumentation och pinnjakt.
– Ersättningssystemet är ju kopplat till en viss typ av dokumentation, en stor mängd registreringar som ska göras i samband med varje besök. Om de inte görs så uteblir ersättningen. Det här skapar ett väldigt tryck på oss anställda, säger Lars.
Han tycker att det finns en påtaglig piska, som kommuniceras via mellancheferna – som i sin tur är hårt pressade uppifrån. Där Lars arbetar ska den som jobbar heltid hinna med 25 patienter i veckan. Men det ser olika ut på olika ställen och handlar inte bara om hur många patienter man ska ta emot.
Pinnarna har också andra beståndsdelar – exempelvis ger diagnostiska utredningar mer än ett vanligt patientbesök, berättar Lars. Pinnarna är en kombination av olika mättal i journalerna. Alla registreringar vägs ihop och omvandlas till pinnar som sedan ger ersättning.
– Pinnarna är ett produktionsmått. Det vore en sak om vi tillverkade mobiler eller konservburkar. Men när det handlar om människor så blir det besvärligt med renodlat kvantitativa mått. Det vi producerar är ju möten med människor.
Lars beskriver hur det här får konsekvenser för bemötandet av patienterna. Hur det tar tid från det som är det viktiga i arbetsuppgiften: behandlingsarbetet. Och att psykologerna mår dåligt.
– Arbetsklimatet förändrades så radikalt när vi fick ökade dokumentations- och produktionskrav. Ledningen har implementerat detta stenhårt. På bekostnad av att människor säger upp sig, slutar eller blir sjukskrivna. Jag har själv haft sjukskrivningsperioder på grund av det, flera kollegor också. •
Fotnot: Sofia och Lars heter egentligen något annat.
