Sociala medier kan vara både bra och dåligt för det psykiska välbefinnandet. Men vad är nettoeffekten? Ingen vet, säger psykologstudenten Mamduh Halawa som i en ny bok sammanställt forskning om sociala medier.
I samband med att användningen av sociala medier ökat, och dessutom nått allt yngre målgrupper, ökar också fördomarna och oron kring ett allt för flitigt användande. Men vad vet man med säkerhet om hur sociala medier påverkar användarna på ett psykologiskt plan?
Mamduh Halawa, som går termin 5 på psykologprogrammet vid Uppsala universitet, har använt en stor del av 2018 till att fördjupa sig i den vetenskapliga forskningen kring sociala medier och skriva boken Like (Vulkan, 2018) som nyligen lämnade tryckeriet.
Varför har du skrivit boken, Mamduh Halawa?
-Det snackas så mycket om sociala medier, att Facebook är så dåligt etc., men när jag själv försökte hitta litteratur på området så fanns det ingen bra sammanställning som vilar på forskning, trots att det är ett ganska forskningsintensivt område. Det finns många böcker i ämnet, men som regel populärvetenskapliga och som driver en viss tes. Oftast att sociala medier inte är bra. Jag ville helt enkelt själv förstå hur det faktiskt ligger till, säger Mamduh Halawa.
Din boktitel, Like, anspelar väl på ett av de sociala mediernas mest betydelsefulla inslag?
-Ja, den största enskilda faktorn till sociala mediers succé är hjärnans belöningssystem och det sociala godkännandet. En like är ett godkännande av någon annan och är en oerhört potent social belöning. Det ger en kick hormoner av belöningssystemet och gör det mycket beroendeframkallande.
Vilken är den enskilt största negativa faktorn med sociala medier, enligt den forskning du granskat?
-När det handlar om psykiskt välmående visar metastudier att det mest negativa är grubblerier kring andras och ens eget liv. Problemet är att man jämför sig själv och sitt eget liv med andra på en onaturlig social plattform och leder till felaktiga och förvrängda jämförelser. Men sedan finns det andra negativa faktorer: för exempelvis unga människors inlärning innebär sociala mediers impulsiva och avbrytande natur att information inte bearbetas på ett optimalt sätt för att överföras till långtidsminnet. Det påverkar inte minst studierna och betygen på så vis att ungdomar som ofta använder sociala medier måste plugga mer än annars för att klara proven.
Finns det någon koppling mellan ett flitigt användande av sociala medier och en ökad psykisk ohälsa bland unga, enligt den forskning du granskat?
-Nej, den relationen är mer komplex. Sociala medier kan bidra till såväl ökat som minskat psykiskt välmående. Positivt är att de kan addera socialt kapital till människor och har positiva effekter särskilt om du upplever dig som ensam. Negativt att de uppmuntrar till grubblerier och jämföranden med andras liv, och är du en impulsiv person kan ett flitigt användande leda till ökad impulsivitet. Hur nettoeffekten är på den psykiska hälsan vet man inte.
Kan sociala medier påverka barns psykiska hälsa på andra sätt?
-Föräldrars användning av sociala medier kan möjligtvis påverka små barn negativt om de söker kontakt men ignoreras av föräldern. Det är ju väletablerat inom psykologin att en god anknytning är starkt kopplad till utvecklandet av psykisk hälsa, och tvärtom vid otrygg anknytning. Jag tror att det kan vara en stor orsak till varför psykisk ohälsa hos barn verkar öka, även om det ännu inte finns någon bra forskning som visat det eftersom det krävs lång tids uppföljning för att peka på ett sådant samband.
Nu har du grottat ner dig i närmare 90 vetenskapliga studier för att skriva boken Like. Hur har det påverkat ditt eget beteende på sociala medier?
-Jag har ställt in en automatisk skärmtidsgräns på en timma på min Iphone, sedan måste jag begära mer tid. Samtidigt har jag hamnat i en lite ironisk situation i samband med mitt boksläpp: jag kollar ofta hur många likes boken fått och det ger mig löpande nya kickar, säger Mamduh Halawa.
