• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2022
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Nytt i Tryck · “Se upp! Om det behövs: Dra i nödbromsen innan det är försent!”

“Se upp! Om det behövs: Dra i nödbromsen innan det är försent!”

3 november 2016 publicerad av Peter Örn

RECENSION. Boken “Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” av Peter Gøtzsche är en stridsskrift om psykotropiska preparat, och användbar – inte minst som uppslagsbok – även för psykologer. Men som läsare, tänk: “Se upp! Om det behövs: Dra i nödbromsen innan det är försent!” Det skriver Alf Nilsson, psykolog och professor emeritus i klinisk psykologi.

Vad har vi som psykologer, mer avgränsat kliniska psykologer för användning av Peter Gøtzsches bok Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse (Karneval, 2016)? Utan vidare som uppslagsbok för den empiriska forskning som finns om behandling med psykofarmaka eller psykotropiska preparat. I runda tal hänvisas till 600 studier inom området.

För flertalet studier är läkemedelsföretagen ansvariga. Till det kommer studier grundade hos sjukvårdsmyndigheter och den mer eller mindre ”fria” universitetsforskningen. ”Fria”? Allmänt känt är att läkemedelsföretagen är frikostiga med anslag till den universitetsgrundade psykiatriska forskningen om psykotropiska preparat. Alla har vi fått höra om att med skyldigheter står vi aldrig riktigt fria. Som ytterligare tillägg då också alla de studier som aldrig publicerats och gömts undan på grund av nollresultat.

Det är ingen enkel sak att genomskåda värdet av studierna om psykiatriska preparats antieffekt – prefixet ”anti” då som associerat med antibiotika och antiinflammatoriska läkemedel. Här några av problemen med sådana studier. Grunddesignen är jämförelse mellan behandlad grupp och kontroll/placebogrupp. Det granskade preparatet är då som insatt på en grupp psykiatriska patienter. Redan här hamnar vi i problem. Som det ser ut i dag inom psykiatrin, handlar det om insättning och utsättning av preparat och dosers storlek. Det man då alltid behöver fundera över är: om den obehandlade/placebogruppen stått på tidigare insatta psykotropiska preparat; om patienterna är i faser av avvänjning med alltid inte kända efter- och/eller abstinenseffekter; som i sin tur lätt kan betraktas som fortsatta symtom hos patienterna. För med insyn i psykiatrins värld vet vi väl att insättning och utsättning av preparat över kortare eller längre tid är legio. Så finns det alltid en etisk gräns: forskning med psykotropiska preparat på icke-kliniska personer är oförsvarbart. Enligt Gøtzsche har sådana studier ändå genomförts i ”läkemedelsindustrins regi.”

Alf Nilsson

Citatet från Gøtzsche leder mig direkt mot hans språk- och stilgrepp i boken. Att han är rasande kan inte undgå någon läsare. Men raljerande grovkorninghet och generaliseringar som ”psykiaterkåren som kriminella silverryggar” väcker motstånd inom mig som läsare. Trots det är mitt råd till dig som klinisk psykolog att läsa vidare.

En sak att ta fasta på i boken är ursprunget till i stort sett alla psykotropiska preparat. Början är aldrig att försöka påverka specifika receptorer och/eller transmittor/signalsubstanser i hjärnan kopplade med specifika psykopatologiska tillstånd. För att ta ett av de grövsta exemplen: de första neuroleptiska preparaten grundade sig bland annatk med råttor som ”slutade fly undan elchocker i flyktexperiment.” Det är common sense inom den neurobiologiska forskningen: Ingen kartläggning finns av hur de drygt femtio signalsubstanser i CNS man hittills spårat samverkar med varandra – eller med gener och hormoner som de också samverkar med. Kontentan av detta är att psykotropiska preparat utan biverkningar är utom synhåll.

Apropå common sense. Inom psykologin råder common sense om den första anknytningens betydelse för barnets fortsatta utveckling. Med det är givet relationernas betydelse för spädbarnets omsorgstagande. Det betyder också att kommunikativt utbyte mellan spädbarn och omsorgspersoner är förgivettagande. Att medlet för kommunikation är de medfödda affekterna är, skam till sägandes, fortfarande inte helt anammat inom psykologin. Kan det ha att göra med det Gøtzsche benämner ”organiserad förnekelse” i vårt samhälle?

Om den första kommunikationen hade redan Charles Darwin insikt (affekter med hans benämning ”emotioner”): ”Rörelserna via emotionsuttrycken i ansiktet fungerar som medlet för den första kommunikationen mellan moder och spädbarn; hon ler uppmuntrande och leder med det spädbarnet in på rätt väg, eller rynkar bekymrad pannan.”

Läs stycket ovan som en övergång till det för mig mest drabbande i Gøtzsches bok: diagnostiserandet och bruket av psykotropiska preparat på barn. Jag har från början känt mig totalt främmande för att psykologin anammat diagnoser som ”adhd” och ”bipolär sjukdom” för barn. Och som är fallet för allt yngre barn i åldrarna med diagnosen adhd att de behandlas med amfetaminderivat (metylfenidat i form av Concerta eller Ritalin).

Mot bakgrund av psykologisk såväl som neurobiologisk forskning kan vi med emfas hävda: Ingen vet vad insatta psykotropiska preparat har för långsiktig påverkan på barnets utsträckta utveckling med framåt-, bakåt- och övergångar under ontogenesen. Att tillföra kraftfulla psykotropiska preparat, utan kunskap om hur barnets utveckling, ontogenes, påverkas, är världen över ett ytterst riskabelt experimenterande.

Presenterar Gøtzsche, professor i internmedicin, då något alternativ till den ”dödliga användningen” av psykotropiska preparat? I ett kort kapitel hänvisar han till psykologisk och psykoterapeutisk behandling: Det viktiga är en terapeut som är ”empatisk och har förmåga att upprätta en god relation med patienten, som gör det möjligt att tillsammans försöka förstå vilka problemen är, vad som orsakade dem och vilken den bästa vägen framåt kan vara.”

Visst, Gøtzsches bok är en stridsskrift. Som ett förslag för oss som psykologer att läsa den: ”Se upp! Om det behövs: Dra i nödbromsen innan det är försent!”

TEXT

Alf Nilsson
psykolog, psykoterapeut och professor emeritus i klinisk psykologi

Fler artiklar

  • »Sexualbrott inrymmer en rad psykologiska aspekter«
  • »Många drabbade vågar inte berätta«

Arkiverad under: Nytt i Tryck Taggad som: adhd

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Ledare

Det som är svårt på riktigt

Hälften av samtalen handlade om självskador. I det här numret kan ni läsa om det lilla, men ytterst viktiga, vi hittills vet om fenomenet.

Konferensrapporter

”Lyft näsan från testprotokollen”

Neuropsykologin spelar allt större roll inom psykiatrin.
-Problemet är att det inte finns några behandlingar, sa Jacqueline Borg under neuropsykologernas riksstämma.

Etikrådet

Vad gör jag åt en undermålig utredning?

Oskicklighet hos psykologer är ett vanligt tema i de klagomål vi får in, svarar Patrik Lind, ordförande Etikrådet.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

»Flyga var sist på min bucketlist«

Psykologen Carl Hultström förverkligade barndomsdrömmen och blev pilot.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

18 maj 2022

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation https://t.co/5GHmo4engU via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter
6 april 2022

Psykolog vittnade mot klient i parterapi https://t.co/ZjwV9REeXa via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
29 mars 2022

“Varje vänligt ord har betydelse” https://t.co/XVhcDzf2Y2 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
11 mars 2022

Största ryska facket på väg att uteslutas https://t.co/IPw5khr0Iu via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
3 mars 2022

Ryska psykologförbundet utesluts från EFPA https://t.co/5AHrDHevXg via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
27 januari 2022

Terapitimmen allt kortare https://t.co/MHLcg6Tr8o via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
26 januari 2022

“Priset ger mig vind i ryggen” https://t.co/OEtpJdeE5e via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter2Like on Twitter1
30 september 2021

“KBT-psykologerna behöver bli fler” https://t.co/Ys6JccqPIf via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter

Nyheter

”Jag känner mig ändå hoppfull”

Avbyte i förbundsstyrelsen

Hon är årets digitala psykolog

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation

Psykologer i topplistan över de som jobbar längst

”En lyckad ockupation”

© 2022 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer