AKTUELLT. I princip ställer sig Psykologförbundet positivt till patientjournaler via nätet, även inom psykiatrin. Men det är inte en helt okomplicerad utveckling.
– Det är viktigt att det följs upp och utvärderas, att risker och problem uppmärksammas. Men eftersom systemet införs successivt landsting för landsting så blir det framför allt en fråga för de lokala psykologföreningarna, säger Psykologförbundets 2:e vice ordförande Ulrika Sharifi.
Psykologförbundet har inte bjudits in till den dialog som Inera, det landstingsägda bolag som tillhandahåller tjänsten med nätbaserade journaler, fört med olika intresseorganisationer i samband med lanseringen av tjänsten (se separat artikel). Men nu väljer allt fler landsting att även inkludera psykiatrin i systemet och från Inera uppger man att det då kan bli aktuellt att även bjuda in Psykologförbundet.
Ulrika Sharifi välkomnar en sådan dialog, även om hon helst önskat att förbundet hade fått delta i ett tidigare skede:
– Vi har inte heller fått delta i någon remissrunda eller liknande i den här frågan. I remissen för den nya patientlagen, som trädde i kraft 1 januari 2015 och som syftar till att stärka patienternas ställning, fanns det inget om journaler via nätet, säger Ulrika Sharifi, och fortsätter:
– I princip är Psykologförbundet positivt till journaler via nätet. Det ligger i linje med en strävan att öka patienternas inflytande i vården och att se patienten som en aktiv part. Men det är viktigt att följa upp införandet och utvärdera hur det fungerar, och vara uppmärksam på risker och problem som kan uppstå. Dessutom måste man säkerställa att medarbetare får utbildning och förutsättningar att anpassa journalföring till dessa nya förutsättningar.
Eftersom journal via nätet nu införs successivt landsting för landsting – och då Psykologförbundet inte fick möjlighet att delta i ett tidigt skede – så blir det framför allt en fråga för de lokala psykologföreningarna, menar Ulrika Sharifi. Det gäller även för hennes egen psykologförening i Värmland, där landstinget inför journal via nätet i maj. Till vardags arbetar Ulrika Sharifi med psykologisk bedömning och behandling på Barn- och ungdomsmedicins resursteam på Centralsjukhuset i Karlstad och för då ofta journal med känslig information.
I den samverkan som föregått införandet har representanter från samtliga fackliga organisationer deltagit, och arbetsgrupper har bland annat analyserat risker med journal via nätet.
– Att det ska införas står klart, det handlar nu mer om att göra det så bra som möjligt. Hos oss har vi tryckt mycket på barns integritet och vi har bestämt att barn mellan 13 och 17 år inte ska ha tillgång till journal via nätet för att värna integriteten i relation till vårdnadshavare. Ett annat känsligt område är våld i nära relationer, där det finns risker att närstående kan tilltvinga sig att ta del av dessa uppgifter. För att minimera risken ska våldsutsatthet i nära relation dokumenteras i en särskild mall och undantas vid publicering i e-tjänsten, säger Ulrika Sharifi.
Även psykiatrin i Värmland ska ingå i systemet med journal via nätet, men det han ännu inte fattats något beslut hur och när det ska införas. I det nuvarande förslaget står det att det ska finnas ett så kallat ”rådrum” som innebär att osignerade journalanteckningar blir tillgängliga för patienten först efter 14 dagar, och att journalanteckningar inte ska publiceras retroaktivt då tidigare journalanteckningar inom psykiatrin kan behöva menprövas för att skydda tredje person.
Ulrika Sharifi tror inte att det nya distributionssättet för patientjournaler kommer att påverka sättet att föra journalanteckningar i någon större utsträckning.
– Vi har alltid skrivit med tanke på att även patienten ska kunna läsa sin journal. Skillnaden blir att vi tidigare kunnat förklara exempelvis fackspråk och sätta in anteckningarna i ett större sammanhang. Nu måste vi tänka ännu mer på hur vi uttrycker oss och skriva på ett sätt som patienten lätt förstår, säger Ulrika Sharifi.
– En annan skillnad blir att patienten kanske läser i sin journal under pågående behandling, och då blir journalen även ett sätt att kommunicera med patienten under behandlingens gång.
TEXT
Peter Örn
