Varannan psykolog har blivit mer kortfattad i sin journal efter att
patienterna fått digital tillgång.
Det visar en undersökning i Region Skåne.
-Journalen riskerar att bli mindre valid som arbetsredskap, säger
Gudbjörg Erlingsdóttir, docent i arbetsmiljöteknik vid Lunds universitet.
De senaste åren har patienter fått möjlighet att läsa sin journal via nätet i all offentligt driven vård i Sverige. Argumentet har varit att ju bättre information patienten har, desto mer kan patienten aktivt delta i sin vård.
– Men diskussionen om fördelar och nackdelar pågår ständigt, så vi ville göra en ordentlig studie av vad professionen tycker, säger Gudbjörg Erlingsdóttir, docent i arbetsmiljöteknik vid Lunds universitet, som gjort studien tillsammans med doktoranden Lena Petersson.
En webbenkät om farhågor och förväntningar skickades till samtliga anställda inom vuxenpsykiatrin i Region Skåne strax före införandet av tjänsten. Ett och ett halvt år senare följde man upp vilka erfarenheter de gjort. Knappt en tredjedel av personalen svarade på de två enkäterna.
Generellt var läkare, psykologer och läkarsekreterare mest negativa till tjänsten, medan sjuksköterskor var mer positiva. Farhågorna handlade om att mer tid skulle gå till att besvara patienters frågor, att relationen till patienterna skulle försämras och att journalen skulle bli mindre användbar som arbetsverktyg, eftersom man inte kan skriva lika fritt längre. Det fanns också en oro för ökat hot och våld för egen del.
De positiva förväntningarna var att patienterna skulle bli mer deltagande och kommunikationen med patienterna förbättras.
Den uppföljande enkäten om erfarenheter visade att alla förväntningar halverats jämfört med enkäten före, både de negativa och de positiva.
– Det var till exempel inte så många patienter som opponerat sig, man hade inte fått fler frågor utanför besökstid och hot och våld gentemot personalen hade inte ökat i den mån man befarat. Men man uppfattade inte heller att patienterna generellt blivit mer delaktiga, säger Gudbjörg Erlingsdóttir.
Knappt hälften var ändå positiva till tjänsten, men ansåg att man borde reglera vad patienterna får läsa och när. Drygt hälften av psykologerna och läkarna uppgav att de blivit mindre öppna i sina journalanteckningar.
– Detta kan medföra att journalen blir mindre valid som arbetsredskap och informationskälla, säger Gudbjörg Erlingsdóttir.
Många uppgav att journalskrivandet tar mer tid då de måste väga sina ord mer och även menpröva i skrivande stund. Förut kunde menprövningen ske om och när en patient begärde ut en kopia av sin journal.
Oklar menprövning är också något som psykologerna Pernilla Leion och Mari Tuneström Svarén lyfter fram i sin uppsats för psykoterapeutexamen från 2018, som handlar om sju patienters erfarenhet av att läsa sin psykoterapijournal. Att patienter kan läsa sin journal retroaktivt kan ställa till med problem enligt dem.
– Det innebär att patienter får tillgång till journaltext som skrevs innan personalen visste att texten skulle bli tillgänglig för patienten utan den menprövning som förut gjordes i samband med att journalen lämnades ut. För de patienter som exempelvis är utsatta för kontroll eller våld i nära relation skulle detta förfarande kunna utgöra en direkt risk, säger Pernilla Leion.
Hon och Mari Tuneström Svarén vill också problematisera att andra vårdprofessioner får tillgång till psykologjournalen som ofta innehåller mycket personlig information om patienten som inte nödvändigtvis är relevant för dem. I sin undersökning har de sett att patienter oroas över vad annan vårdpersonal kan läsa om dem.
– En lösning skulle kunna vara att patienten själv eller tillsammans med sin terapeut bestämmer vilka som ska få tillgång till psykologjournalen och när, säger Pernilla Leion.
Moa Mannheimer, psykolog och centrumchef vid Barnafrid vid Linköpings universitet, lyfter fram bristerna i hur uppgifter menprövas när det gäller barnpatienter. Föräldrar har automatisk tillgång till sitt barns journal fram tills barnet fyllt 13 år.
– För barn som är utsatta för våld från en vårdnadshavare medför det en risk att barnet far ännu mer illa. Även en rättsprocess kan äventyras om till exempel en förövare läser journalen och raderar bildbevis av övergrepp, säger hon.
För psykologer i barnpsykiatrin är det här en stressfaktor. Hon efterlyser därför tekniska lösningar som säkerställer menprövning i de digitala journalerna och stöd till psykologer om hur de ska hantera känsliga uppgifter.
Alla intervjuade anser att riskerna med patienters direktåtkomst inte diskuterats tillräckligt.
– Nu är ju tjänsten införd i hela landet, så det finns anledning att fundera över vad en patientjournal är i dag, vad den ska användas till, vem den skrivs för och hur den ska skrivas, säger Gudbjörg Erlingsdóttir.
Text: Inna Sevelius
