FORSKNING. Barn på förskolor med normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn och är mer intresserade av att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar en ny studie av bland annat forskare vid Uppsala universitet.
Exempel på pedagogiska grepp, där pedagogerna är mer medvetna om att inte bekräfta könsrelaterade normer, är användandet av det könsneutrala pronomenet ”hen” och att undvika att behandla barnen på ett traditionellt köns-kodat sätt. Det kan då exempelvis handla om att inte ge flickorna komplimanger för deras kläder.
Det har tidigare saknats kvantitativa analyser av hur normmedveten pedagogik i förskolan påverkar barnens uppfattningar om kön. I den nya studien har forskarna intervjuat 30 barn från en förskola där sådan pedagogik tillämpas och 50 barn från tre kontrollförskolor i samma område i Stockholm. Ansvariga för den svenska delen av studien är forskare vid Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet.
Resultaten visar att barn från förskolor med normmedveten pedagogik är mer intresserade av att leka med barn av det motsatta könet. De är också mindre benägna att visa könsstereotypiska åsikter. Barn från förskolan med normmedveten pedagogik är enligt studien dock inte mindre benägna än andra barn att automatiskt lägga märke till individers kön.
Genusneutrala förskolor är relativt ovanliga och urvalet i studien är därför förhållandevis litet. Så trots att resultatet är statistiskt säkerställt så innebär en liten studie ett visst mått av osäkerhet, uppger forskarna. Och eftersom det är föräldrarna som väljer förskola till sina barn så väcks även frågan om det kan vara skillnader i familjebakgrund som skapade effekterna. Effekterna kvarstod dock efter att forskarna hade plockat bort de familjer som uppgett att de valt förskolan just på grund av genuspedagogiken.
Studien Early preschool environments and gender: Effects of gender pedagogy in Sweden är ett samarbete mellan forskare vid University of Wisconsin-Madison, USA, och Uppsala universitet. Den är publicerad i tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.
TEXT
Peter Örn