Kontrollerat drickande har vetenskapligt stöd, visar en stor svensk studie.
– Och det är en behandling patienterna själva vill ha, säger Stina Ingesson Hammarberg,
psykolog och forskare.
Text: Maria Jernberg
Att inte överstiga de nationella riktlinjerna, dvs mindre än tio standardglas per vecka, är vad som definierar kontrollerat drickande. De preliminära siffrorna i studien visar att hälften av patienterna i studien hade ett lågriskbruk efter ett år.
Om nykterhet varit målet med behandlingen, hur stor andel hade klarat det då?
–Ungefär lika många visar jämförelser. Att bli helnykter är mer fördelaktigt för hälsan, säger Stina Ingesson Hammarberg.
Vilka är de största fördelarna med en behandling inriktad på kontrollerat drickande?
–Patienterna själva vill ha den målsättningen. Förväntan om att tvingas bli nykter är en barriär
för vårdsökande.
Hur går behandlingen till?
–Vi har utvärderat två kortidsbehandlingar med totalt 250 patienter, som i stort sett visat sig
likvärdiga. Den ena är en kbt-baserad behandling på fem samtal. Den inleds med att formulera
målsättning och göra en alkoholkalender för att kartlägga drickandet och identifiera triggers.
Mående, antingen dåligt eller väldigt gott, och att dricka med vissa vänner, brukar kunna
trigga. Två komponenter fokuserar på förändringsbeteenden, den första handlar om hur
man gör för att dricka måttligt när man väl dricker, som att dricka långsamt och mindre
starkt. Att innan bestämma antal glas per tillfälle är ofta en effektiv strategi. Den andra
handlar om att minska antalet dagar med drickande, att börja göra saker man tycker om som
inte inkluderar alkohol.
Sedan har vi testat en etablerad MI-baserad metod, utformad för alkoholberoende, och som
är first choice i Socialstyrelsen riktlinjer.
Vad tycker anhöriga om kontrollerat drickande?
–Från mina kliniska erfarenheter vet jag att många kan vara frågande till modellen vilket inte
alls är konstigt. Det har ju inte varit så hjälpsamt när ens partner försökt kontrollera
drickandet på egen hand. Fortfarande finns också en stark nykterhetsnorm vad gäller
alkoholbehandling i Sverige. Då är det betydelsefullt om den anhörige kan få komma med i
samtalet och se vad det är vi faktiskt gör.
Men om patienten inte slutar helt, kan det inte finnas en upptagenhet kvar då, att ”vänta
på veckans höjdpunkt”?
–I behandlingen görs en avvägning om alkoholens funktion kan förändras. Om alkoholen kan
vara vad det är för de flesta – en krydda i livet, något gott till maten, eller om funktionen är
vidmakthållen och det finns problematiska aspekter kvar.
Hur är det med förnekelse hos personer med beroende?
–Det finns en föreställning om att patienter med alkoholproblem inte har insikt i sina
problem, jag tror inte det stämmer. Jag tror att de allra flesta kan upptäcka vad alkoholen
fyller för funktion. Sen kan det vara så att det ändå är svårt att inte dricka i stunden, men vi
jobbar utifrån att de har förmåga och är motiverade att förändra sig.
–Vad ser du framåt för metoden?
En svensk studie med så här pass tydliga resultat kopplade till lågriskkonsumtion hoppas jag
ökar implementeringen på kliniker och bland institutioner som utbildar.
Alkoholbehandling borde bli en permanent del på psykologprogrammen, för det här går att
göra, det är inte svårt, vi skulle själva kunna leverera behandling i primärvården.
Fotnot: Stina Ingesson Hammarberg disputerar på avhandlingen ”Controlled drinking – a Viable
Treatment Goal in Alcohol Use Disorder?” 27 oktober 2023 på Karolinska institutet.
Siffrorna som uppges i artikeln är därmed preliminära, artikeln är ännu inte publicerad.
Läs mer:
