Den minderåriga patienten med ätstörning blev bältad åtskilliga gånger på en avdelning för vuxna patienter.
“Inte förenligt med barnets bästa”, kritiserar Ivo.
Anmälaren slog larm till Ivo att den minderåriga patienten spändes fast i bälte mer än nödvändigt och att det blivit en rutin för att lösa problem.
Ivo begärde ut dokumentation från Region Västernorrland och kunde konstatera en rad brister. Tvångsåtgärderna hade inte föregåtts av en läkarbedömning i patientens journal. Inte heller hade uppföljningssamtal genomförts efter bältningarna.
Barnet skrev själv till läkaren och bad om att få bearbeta de många bältningarna. Ivo kritiserade att det önskemålet varken följdes upp eller förankrades hos psykolog.
Dessutom hade barnet under största delen vårdtiden vistats på en slutenvårdsavdelning avsedd för vuxna patienter med psykosproblematik. Ivo skriver att det är viktigt att “vårdmiljön för barn och unga är hemlik och att det finns tillgång till förströelser och aktivering”.
Barnet ville inte heller vara inlagd på en vuxenavdelning och uttryckte i brev till läkaren ett behov av “lugn, trygghet, skydd, kärlek och att bli förstådd för att må bra”.
Ivo konstaterar att enligt barnkonventionen, som numera är svensk lag, ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att inte göra det.
Psykologförbundet vill att tvångsåtgärder inom barnpsykiatrin ska förbjudas.
Fotnot: Uppdrag Gransknings program “Äta, bältas eller dö” kan du ser här.