Vår undvikande reaktion på hotfulla lukter är inte en viljestyrd process, den är omedveten och sker mycket snabbt. Det visar forskare vid Karolinska institutet. Dessutom processar hjärnan negativa lukter snabbare än positiva.
Alla däggdjur, inklusive människan, är beroende av förmågan att upptäcka och reagera på möjliga hotfulla lukter för att överleva. Hos människan upptar luktorganet cirka en tjugondel av hjärnan.
När vi uppfattar lukter förknippade med hot omsätts det i ett undvikande beteende och det har länge ansetts vara en viljestyrd kognitiv process. Nu visar en ny studie av forskare vid Karolinska institutet att det snarare handlar om en omedveten fysiska reaktion. Den är mycket snabb och negativa lukter processas dessutom snabbare i hjärnan än positiva lukter, visar studien.
För att kunna genomföra studien utvecklade forskarna en metod som för första gången gjorde det möjligt att mäta signaler från den mänskliga luktbulben som processar lukter och sedan skickar signaler till delar av hjärnan som kontrollerar rörelser och undvikande beteenden. Tidigare har det saknats icke-invasiva metoder för den här typen av forskning. I studien ingick tre experiment där deltagarna exponerades för både positiva och negativa lukter, och lukthjärnans elektrofysiologiska respons på de olika lukterna analyserades.
Luktbulben reagerar specifikt och tidigt på negativa lukter. Redan cirka 300 millisekunder efter att luktsinnet reagerat på lukten skickades signaler till motorcortex varpå deltagaren lutar sig bakåt och bort från lukten, utan att själv vara medveten om det.
Enligt en av forskarna bakom studien, Johan Lundström som är docent på institutionen för klinisk neurovetenskap, tyder resultatet på at luktsinnet har en unik betydelse för vår förmåga att upptäcka faror i omgivningen och att den förmågan sker på ett omedvetet plan i högre grad än faror som förmedlas av syn- och hörselintryck.
Studien The human olfactory bulb processes odor valence representation and cues motor avoidance behavior är publicerad i PNAS.
