Ett barns copingstrategier vid adhd kan vidgas om de utgår från barnets egna perspektiv, visar psykologen och forskaren Noam Ringer i en doktorsavhandling.
– Skolan borde vara en lämplig miljö för att tänka i dessa banor, säger hon.
Copingstrategierna för barn med adhd kan vidgas genom att lyssna mer på hur barnen själva upplever orsakerna till symtomen och väljer att hantera dessa. Det visar psykologen Noam Ringer som disputerat vid Stockholms universitet på en doktorsavhandling om barn med adhd. Hon är nu tjänstledig från Bup och har tidigare arbetat med barn med adhd inom såväl habilitering som skola.
– Jag har ofta upplevt att den behandling vi kan erbjuda dessa barn inte alltid riktigt når fram och började därför fundera på vad det är vi saknar, säger hon.
Inom somatiken är self-management det vill säga patientens eget sätt att hantera sin sjukdom en självklar aspekt. Det kan handla om hur astmatikern hanterar sin astma eller diabetikern sin diabetes. Self-management borde även ha en större plats inom psykiatrin, anser Noam Ringer.
– Det finns viktig kunskap som vi i dag inte uppmärksammar. Därför blev jag intresserad av hur barn med adhd själva upplever sin situation och vad de redan i dag gör i form av copingstrategier, både sådana som fungerar och inte fungerar, säger Noam Ringer.
Hon har bland annat djupintervjuat fjorton barn mellan åtta och sjutton år med adhd, ungefär lika många pojkar som flickor. Då framkom tre olika sätt att uppfatta orsaken till sin adhd.
– En grupp uppfattar att symtomen har biologiska orsaker att något brister i kroppen eller att något i hjärnan inte fungerar. En annan grupp att orsaken är faktorer i omgivningen kanske en stökig skolmiljö. Den tredje gruppen uppfattar att orsaken är den egna personligheten, säger Noam Ringer.
Parallellt uppgav barnen tre olika strategier för att hantera symtomen.
– Det finns ett mönster mellan vad barnet tror är orsaken till adhd och vilka copingstrategier det sedan använder. Ser man det som orsakat av biologi försöker barnet kontrollera impulser, handlar det om omgivningen så försöker det ändra på faktorer i miljön eller undvika en viss miljö, till exempel inte gå på gympan. Tror man det handlar om personligheten så lever barnet ut symtomen och försöker i efterhand hantera de eventuella problem som symtomen leder till, säger hon.
Noam Ringer tycker att psykologer har en uppgift att hjälpa barn med adhd att vidga sin repertoar av copingstrategier.
– Som psykolog kan jag anpassa mig till barnets perspektiv och utgå från dessa när man föreslår copingstrategier. Är det miljön som barnet själv upplever som en orsak till rastlösheten, de överväldigande känslorna eller svårigheten att koncentrera sig kanske man ska anpassa miljön mer utifrån den upplevelsen säger hon.
Skolan borde vara en lämplig miljö för att tänka i dessa banor, menar hon.
– Hjälper vi barnet att systematiskt kartlägga hur en vanlig skoldag kan se ut, hur det själv tänker och uppfattar olika situationer, kan vi lära barnen fler strategier för att fungera bra i just den miljön.
Titeln på avhandlingen är Patterns of Coping: How Children with ADHD and Their Parents Perceive and Cope with the Disorder.
